För några år sedan påbörjade jag mitt litterära magnum opus. Prologen till detta spektakel kan läsas här.
Här kommer ett smakprov från fortsättningen.
------------------------------------------------
Legenden om Snickaren.
Del I: Kemifabrikens Väktare.
Kapitel 1
Temperaturen börjar närma sig 30+. Solen står högt och steker obarmhärtigt allt den rör vid. Det är tyst och vindstilla. De enda varelserna som trotsar den stekheta värmen är flugorna och myggorna, bägge arter på jakt efter ett skrovmål. Rutger och Pontus sitter på verandan till ett stort, slitet hus. Färgen flagnar både här och där. En gång i tiden hade det varit rödmålat med vita knutar. Rutger och Pontus stirrar tyst ut över gården. Bägge andas tungt och svetten rinner från deras inte så välvårdade kroppar. Bortsett från insekternas surrande råder total tystnad.
Rutger är den som bryter tystnaden. -Nä, fy fan! 'En måste ju ha nåt i sig att dricka när det är så här varmt!
Pontus rycker till, som på kommando. Han öppnar kylväskan som står på verandagolvet och fiskar snabbt upp två svarta aluminiumburkar. Han räcker den ena till Rutger som stryker den kalla burken mot sin svettiga, psoriasisinfekterade panna innan han knäpper upp den med ett välbekant pysande. Pontus iakttar Rutger och gör sedan likadant.
De dricker långa, djupa klunkar av det 7,2 procent starka ölet och deras ansikten börjar lysa upp. -Precis vad som behövdes, eller hur? myser Rutger och kliar sig på hakan med sin kloformade protes som sitter där hans högerhand en gång varit. Protesen är det enda på Rutger som är rent. Den blänker illavarslande i solljuset. -Finns det mer öl där inne? frågar Rutger nästan hotfullt och kisar mot Pontus bakom de tjocka glasögonen.
-Nej, men jag skickade iväg Leffa Skägg till stan i morse för att köpa mer. replikerar Pontus ansvarsfullt.
-Dumjäveln strular väl till det i vanlig ordning! fräser Rutger. Hoppas han har med sig nåt att äta också, jag är vrålhungrig!
Han klappar sig på sin feta buk. -Kalla grisfötter skulle sitta fint! säger Pontus hoppfullt. Rutger grymtar jakande.
----------------------------------------------------------
Inte långt därifån packar Franz Andersson ur det sista av sin utrustning ur sin vita Audi. Tomma plastburkar, ryggsäck, fångsthov och kamera. Franz drar handen genom sitt lockiga hår innan han sätter på sig sin mörkblå keps med Karamellpojkarnas logotyp på. Med ett stort leende på läpparna beger han sig in i den vildvuxna skogen på jakt efter sitt favoritdjur - salamandrar. Skogen är tät och fuktig, på gränsen till ett träsk. Glad i hågen traskar Franz längre in i skogen med raska steg. Han har aldrig varit här förut och sätter därför upp en markering av gul tejp i en trädgren var tionde meter.
Det enda Franz hör är surrandet från diverse otäcka bevingade insekter. Han är ute efter salamandrar, i synnerhet en hittills obeskriven art som han hört ryktas om ska finnas i dessa trakter. Eftersom salamandrar föredrar lugna vattendrag är det sådana Franz spanar efter. Efter ungefär tjugo minuter kommer han fram ett gallerstängsel med taggtråd. Han undrar vad som döljer sig bakom men ser bara mer skog. Att klättra över inser han är uteslutet. Stängslet är nästan tre meter högt och trots att taggtråden är gammal har den fortfarande kvar sin skärpa. Franz bestämmer sig för att följa stängslet åt höger i hopp om att finna en öppning.
-------------------------------------------------------------
Fortsättning följer...
