Puh...

Många kunder på jobbet idag, men det gick bra ändå. Imorgon är dock en annan femma, jag ska in till jobbet (på en röd dag) och förbereda inför måndagen då all glögg släpps. Ska ta bort alla gamla nyheter, sätta upp de nya, göra plats för glöggen och fan o hans moster.

Jag erbjöd mig dock frivilligt, så jag har bara mig själv att skylla. I samma veva ska nån hantverkare lägga nytt golv i entrén, så det blir ju muntert att höra det jävla oljudet i 5-6 timmar.

Äckelgubbe.

Det är en vidrig gubbjävel som antastar en arbetskamrat till mig. Han ger henne kärleksdikter och frågar om han får kyssa henne. Han var inne en gång förra veckan och idag. Kommer han in i morgon ska jag suga tag i fanskapet och göra klart vad som gäller. Unga tjejer i 20-årsåldern vill inte vara tillsammans med snuskiga små invandrargubbar över 50.

Tack och lov har hon pepparspray i handväskan, och jag har uppmanat henne att skaffa en kniv också, för säkerhets skull.

Det är inte första gången den här gubben äcklar sig med personalen; innan jag kom till butiken jobbade det en tjej där som han siktade in sig på. Det slutade med en polisanmälan, men det har uppenbarligen inte avskräckt aset.

Jag HATAR sådana här äckliga gubbjävlar!

Så, om ni hittar följande på löpsedlarna i dagarna: "Systembolagsanställd slog ihjäl 50-åring med spritflaska" så vet ni att det är Fargash som tappat behärskningen.

Snickarn.

Som jag skrivit tidigare så har jag påbörjat ett litterärt verk. Det blir dock ingen novell i ordets rätta bemärkelse, utan mer av ett novellartat filmmanuskript. Snickarn var faktiskt från början alltid ämnad till att bli en skräckfilm.

På grund av tempot och stilen i texten så kan det kanske verka amatörmässigt, och det är precis vad det är. Jag har ingen som helst erfarenhet av professionellt skrivande, definitivt inte vad gäller filmmanus.

I alla fall så är huvudpersonerna nu etablerade i mitt huvud, och jag har plitat ned prologen:
---------------------------------------------------
PROLOG

Regnet öser ner över den lilla gården. Blixten avslöjar i sina bländande hundradelar ett hus, huset där Ingela Petersson just i detta tillfälle gör sitt bästa för att med ren viljekraft klämma ett alltför stort barn ur sitt allt alltför lilla sköte.

Ingela skriker som en besatt när det abnormt stora babyhuvudet börjar titta fram. Doktor Eskilsson börjar dra i ungen. ”Det var mig en stor gosse!” utbrister han. Ingela svarar med ännu en skrikattack. Med stor möda får den gode doktorn ut ungen och konstaterar snabbt att det är en pojke. ¬”Jösses vad tung han är! Måste väga minst sex kilo!” konstaterar Eskilsson. ”Har du bestämt vad han ska heta?” Ingela ska precis till att svara när hon plötsligt blir tyst.

Hon tittar mot dörröppningen. Hennes fem år gamla dotter My står där med famnen full av nydiskade tallrikar. Tallrikarna väger minst sju kilo, men det är ingen match för denna smällfeta flicka som redan är stor som en 10 åring. My tittar på sin lillebror. Hon grips av en kraftfull känsla av att den lilla bebisen är hennes. Mys ögon tindrar.
”Det där är din lillebror” viskar Ingela och ler. Mys huvud vrider sig långsamt och hennes ögon möter sin mors. Mys blick blir hård som sten. Bebisen är hennes och ingen annans! Hon måste röja alla hinder ur vägen.

My agerar snabbt. Med ett vrål rusar hon fram mot sängen och slungar med all sin kraft tallrikarna i sin mors ansikte. Doktor Eskilsson ska precis till att ropa på hjälp när en hög duns hörs och han segnar ned på golvet. Hans bakhuvud är krossat. En blandning av hjärnsubstans och benflisor rinner sakta ut över golvet. Ett par seniga händer bänder loss bebisen från den döde doktorns grepp och lyfter upp den lille gossen.

My tar ingen notis om doktorns död, hon har andra saker i tankarna. Hon hoppar upp sin mors säng och plockar upp en porslinsskärva. Hon lyfter skärvan och börjar hugga sin mor. Hugg efter hugg efter hugg tills hon inte orkar mer. ”Fattar du att det är MIN bebis?!” skriker My till sin mor.

Ingela svarar inte. Hon ligger i sängen genomdränkt i sitt eget blod och efterbörd. Hennes sköte är totalförstört, kroppen prydd av hundratals huggsår. Delar av tarmpaketet sticker ut från den söndertrasade vaginan. Hennes döda ögon stirrar upp i taket.

My börjar andas i normal takt igen. Hennes blick är dock allt annat än normal. Hon hoppar ner från sängen och går fram till sin far, Krister, som synar sin nyfödde son. Krister sliter blicken från pojken och tittar på My. ”Nu är det bara du och jag, lilla My. Nu är det du som är pojkens mamma, och min nya fru. Nu ska vi döpa gossen, och sedan ska du och jag öva på att skaffa honom en lillebror.” My ler ett otäckt leende.

De går ut till vardagsrummet och Krister häller upp ett glas vodka. Han sätter sig i sin fåtölj och skvätter några droppar sprit på pojkens huvud. ”Jag döper dig härmed till Kjell” säger han och smeker den rödlätte gossen över pannan.
---------------------------------------------------

Det lär ta ett tag, men fortsättning följer...

Vad fan?

Nu kommer ni tycka att jag inte är riktigt klok, men för en stund sedan fick jag en oförutsedd och fullkomligt omotiverad släng av julkänsla. Varför vet jag inte, men helt plötsligt sa jag åt katten att värma glöggen medan jag gick ut och högg en julgran. Satte på King Diamonds julskiva "No Presents for Christmas", började steka köttbullar och laga Janssons Frestelse medan kattfan klädde granen.

Nej då, jag gjorde inget av det där, men jag fick god lust. Är det kommersialismen som på något sätt planterat in dessa julkänslor i min hjärna, eller är det kanske en liten jultumör som börjat göra sig påmind? Min julkänsla brukar i regel infinna sig runt den andra adventsveckan, och bara om det är mycket snö. Nu är det ju för i helvete oktober och det enda vita som faller från skyn är fågelskit.

Imorgon ska jag tamigfan köpa med mig en flaska glögg hem!

Ska jag sluta ett tag?

Skrev ju häromdagen om zombiepatchen till World of Warcraft, och om min tokiga konspirationsteori huruvida hela skiten är ett enda stort smittskyddsexperiment. Jag är inte lika säker längre. Det mest troliga i detta läge är nog att allt handlar om expansionen, Wrath of the Lich King, som släpps den 13:e november. Det är omöjligt att förklara för er som inte är insatta i spelet, så ni kan lika gärna sluta läsa nu.

Arthas/Ner'zhul (The Lich King) kommenderar ju The Scourge, vilka är odöda krigare som viljelöst leder The Lich King. Blizzard har ju sedan länge gjort klart att under spelandet av Wrath of the Lich King så kommer Arthas/Ner'zhul att vara ständigt närvarande. Jag tror nu att denna förbannade zombiepatch är en försmak av vad som komma skall.

De där jävla zombiesarna har nu i princip tagit över varenda större stad i spelet, så det går inte att göra ett förbannat dugg när man väl loggat in. Jag är så jävla trött på skiten att jag funderar på att låta bli att spela tills dess expansionen släpps.

Ska nog spela igenom Half-Life 2 och expansionerna igen, och kanske Portal också.

Men kvällen var också en lycklig sådan. För några dagar sedan blev jag värvad till gillet Abominable och nu i kväll hade vi ihjäl bägge bossarna i Gruul's Lair. Jag hamnade knappast på top 10 listan över DPS, men det var mycket speciellt för mig eftersom det var min första Raid.

Zombies.

Idag är jag ledig. Ganska skönt med tanke på att det är lönefredag. Dessvärre så pågår någon typ av byggprojekt i byggnaden jag bor i, och det är någon som borrar i betongväggarna. Det låter för jävligt och jag vågar inte ens tänka på hur det är för kattfan. Dessutom är vattnet avstängt på obestämd tid.

Jag har planerat att placera mig framför datorn för resten av dagen. Igår släpptes en jävligt konstig patch till World of Warcraft. Helt plötsligt kan man bli biten av zombies, och när 10 minuter har gått så blir man själv ett vandrande lik på jakt efter hjärnor. När man blir en zombie förlorar man alla sina ordinära förmågor, och får andra istället. Man kan till exempel smitta andra spelare med zombiepesten.

Jag misstänker att Blizzard har börjat sammarbete med smittskyddsforskare för att simulera en epedemi. För några år sedan skedde just detta i WoW, fast den gången var det inte medvetet utan epedemin berodde på en bugg i den då nya instansen Zul'Gurub. Läs mer här.

Fan i helvete!

LHC suger pung. Hur i HELVETE kan man förlora mot ett Schweiziskt lag?! Med 7-2 dessutom!!! Så här är det; så länge de spelar med hjärta och kämpaglöd så kan de förlora, men när de bara lallar runt som fån och GER motståndaren pucken så blir jag förbannad. Existerar inte uttrycket För Kung och Fosterland längre? Det var nämligen inte bara Linköpings ära som stod på spel ikväll, utan hela Svenska rikets. Denna match var HISTORISK då det var den första CHL-matchen någonsin i Linköping!

Spektaklet blev ju inte bättre av att domaren lyckades titta på något annat än vad han skulle göra, vilket resulterade i utvisningar som gav Zürich fördel hela tiden. Ja, jag vet att alla snackar skit om domaren om de förlorar, men i detta fall så är det faktiskt sant.

Jag skulle dessutom vilja ge Linköpingspubliken en känga för det extremt smaklösa bemötandet av ZSC Lions. Hur fan kan man bua på det där viset? De är ju för helvete gäster här i Sverige, hur tror ni att vi Svenskar framstår som? Just det, som omogna jävla idioter.

Jag och morbror min gick hem efter 2:a perioden, då stod det 4-2 till ZSC. Jag har lite ångest för det, då jag blev bjuden på kvällens biljett, och det var inte särskillt tacksamt av mig att bara sticka iväg på det där viset. Förlåt mig, H!

Hockey ikväll.

LHC vs. Zürich Lions. Återkommer med en rapport.

Nu är hösten är.

Idag lade jag märke till att nu är det ta mig tusan höst på riktigt. Detta är positivt, för det innebär att snart kommer vintern. Förhoppningsvis blir det iskallt och massor med snö. Men det finns en nackdel med vintern, och det är de tre storhelgerna; Lucia, Jul och Nyår.
- Jättetrevligt! tänker du kanske, men då har du aldrig jobbat på Systembolaget. Det finns en terror hos oss bolagare vid namnet Glögg (kan även kallas Satan, Sauron och Darth Vader). Glögg är ju en trevlig dryck, faktiskt så trevlig att varenda invånare i konungariket Sverige ska ha en flaska så fort termometern börjar visa minusgrader.

Glögg ska folk oftast ha vid Lucia och Jul. Vid Jul är det också en hel del mörk lager ("julöl") och kryddat brännvin som gäller. Till nyår så är det mousserande vin (och öl och vin och sprit och fan o hans moster). Det finns en rolig sak med glögg, nämligen det faktum att Blossa varje år lanserar sin årgångsglögg, med en ny smaksättning för varje år. Den här glöggen är folk helt jävliga tokiga i och det tar slut direkt. Sen får vi i personalen ta skit för att det inte tillverkats mer glögg än det gjorts. Skitkul.

Fullsmockat lager, fullsmockad butik, glöggtokiga kunder samt stress så det både räcker och blir över är en bra grogrund för oss med panikångest att utveckla en rejäl inre vinterapokalyps. Men men, man ska inte måla fan på väggen, helgerna kan gå smidigt också i bästa fall, och det är ju det bästa man ska hoppas på. Eller?

Tro nu inte för all del att jag sitter här och snackar skit om mina kära kunder (det vill säga Ni, Svenska folket) men kan ni inte i alla fall försöka att ha lite framförhållning i år? Det är ju knappast roligare för er att stå i kö än det är för mig att sitta i kassan när klockan börjar närma sig 20:00 och man inget hellre vill än att åka hem och ta sig en varm glögg. Kila ner till Systemet en eller två veckor innan Jul och införskaffa det ni ska ha, så blir det inga överfulla butiker. Jag kan ta hand om Er på ett bättre sätt, och ni slipper stå och trängas i en frustrerad kö.

Glöggen börjar säljas den 3/11, bara så att ni vet...

Eric Adams och Sarah Brightman.

Jag ville bara dela med mig av en duett med mina två favoritsångare; Eric Adams (ManOwaR) och Sarah Brightman. Låten heter Where Eagles Fly och är så fruktansvärt vacker att den till och med rör gamle Fargash till tårar.

Barn.

Jag tycker inte om barn. Man skulle faktiskt kunna säga att jag hatar dom. Det konstiga är att det är egentligen inte barnen jag borde hata, utan deras slapptaskar till föräldrar som varken har moral eller intelligens till att uppfostra sina skrikande avkommor.

Varför skaffar folk ens egna barn? Det finns ju för helvete ett överskott av föräldralösa stackare runt om i världen som inget hellre vill än att få en mamma och en pappa som älskar dom.

Idag på bussen satt en äcklig kärring med sin om möjligt ännu äckligare horunge. Ungjäveln bara skrek och skrek och mamman gjorde ingen ansats till att vilja kväsa oljudet. Då var det tydligen mer intressant att läsa sitt horoskop i dagens Metro. Jag fick god lust att ge kärringen en rejäl lavett och sedan vråla HÅLL KÄFTEN!!! åt ungjäveln. Det gjorde jag inte.

Det borde vara åldersgräns på att åka buss, minst 18 år, helst 20. Föräldrar får skaffa bil där deras ondsinta snorvalpar inte stör omgivningen.

Men hatar jag alla barn? Nej, några går faktiskt an. Förra året var det en grabb på ca fem år inne på jobbet med sin pappa. När pappan betalade i kassan så väntade gossen på honom genom att hoppa upp och sätta sig på avsatsen vid slutet av kassan (den där man ställer kassarna på när man packar ner varorna). Detta uppskattades inte av en gammal sur kärringjävel som stod och packade i sina varor. Häxan spände ögonen i ungen och fräste att "där får du inte vara, gå ner!"
Började ungen tjuta? Nej. Han tittade bara upp på kärringen med ett leende på sina läppar och sa klämkäckt: "och jag heter Gustav!"
Alla i kön började garva. Alla utom kärringen som moloket begav sig iväg.
Sådana ungar går för sig, så länge de inte skriker och lever jävel.

Kolla in den här karln, han vet hur jag känner mig.

Spritkurs.

Mellan den 6-8/10 var jag på Skarpö kursgård för att lära mig mer om Livets Vatten, också känt som Aqua Vitae (latin), Akvavit (Skandinavien), Eau-de-Vie (franska), Uisge Beatha (gaeliska) och Zhizennia Voda (ryska). Kärt barn har som bekant många namn.








I alla fall, så här såg dagarna ut:

Dag 1

10.15 Besök på Vin & Sprithistoriska museet

12.15 Lunch på Skarpö

13.15 Presentation av kursen, deltagare och handledare

13.45 Grundläggande teori

14.15 Provningsteknik, grundprovning

15.30 Teori: Kryddad sprit

16.00 Provning: Kryddad sprit

19.20 Drink före maten

19.30 Middag med sprit i matlagningen

----------------------------------------
Vin&Sprithistoriska museet var mycket intressant. Vi fick en genomgång av svensk sprithistoria av en skånsk transvestit (nej, jag skämtar inte, h*n kallade sig både Stefan och Nadja). En av de mest intressanta av alla prylar på museet är den gamla kopparpannan som står i entrén. Den användes en gång i tiden för att bränna Skeppets Whisky som Vin&Sprit krängde mellan 1955-1970. Whiskyns dåliga kvalitet gjorde att man fick avsluta produktionen 1970, trots att man vid det laget faktiskt börjat få fason på tillverkning och lagring.

Sedan var det dags att åka ut till kursgården på Skarpö för att inta dagens lunch. Det blev någon sorts hummerfond, vilket jag inte är överdrivet förtjust i, men det slank ner ändå.

Efter några grundläggande genomgångar av sprit överlag (till exempel vodka) samt provningsteknik så var det dags att ta sig an det kryddade brännvinet. Det var 11 sorter, och dessutom hade sadisterna till handledare smygit in en genever... I alla fall så skulle vi hitta tre sorter som dominerades av kummin, tre av dill, tre av malört samt två stycken udda. Jag behöver väl knappast säga att både smak- och doftsinnen var redigt mörbultade efter den här provningen.

Bild på provningen.

Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):

1. Läckö Slottsakvavit (33-02)
2. Gammal Norrlands Akvavit (262-02)
3. Aalborgs Jubileum (173-01)
4. Herrgårds Akvavit (26-02)
5. Rånäs Brännvin (148-02)
6. Aalborg Taffel Akvavit (34-01)
7. Lysholms Linie Akvavit (59-02)
8. Porsbrännvin (265-02)
9. Snälleröds Besk (101-02)
10. Bäska Droppar (214-02)
11. Bokma (36-01)

På kvällen var det finmiddag och naturligtvis var det sprit i maten. Förrätten bestod av en vansinnigt starkt kryddad Gazpacho med tequila i. Varmrätten var fläskkött marinerad i Laphroaig och efterrätten glass och fruktsallad med en rombaserad sås till.

Vinet vi drack till:
Cremant d' Alcace 2004 (97400-01)
Thelema Rhine Riesling 2007 (99436-01)
Valpolicella Superiore Ripasso (976601-01)
-----------------------------------------------------

Dag 2

08.30 Tillbakablick på gårdagen

Kroppens nedbrytning av alkohol

08.45 Teori: Likörer

09.00 Provning Likörer

10.00 Teori: Brandy, Calvados, Grappa

12.00 Lunch

13.00 Provning: Brandy, Calvados, Grappa

14.00 Teori: Drinksprit

15.00 Provning: Drinksprit

17.00 Middag

18.30 Drinkblandning i baren

-------------------------------------------------------------
Efter en tillbakablick över gårdagen och ett föredrag om kroppens nedbrytning av alkohol så var det dags för alla damers favorit: likörerna. Här ingick även några jokrar, som en punsch och en anissprit. Den här provningen var lite mindre brutal än den med det kryddade brännvinet, dock kände man sig som en sockerråtta efteråt.

Bild på provningen.

Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):

1. Cederlunds Caloric (592-01)
2. Disaronno (712-02)
3. Amarula (677-01)
4. Drambuie (700-01)
5. Séve Fournier (638-01)
6. Cointreau (609-01)
7. Creme de Cassis (675-02)
8. Bénédictine D.O.M (602-02)
9. Molinari Sambuca (723-02)
10. Ricard (746-01)

Just den sista på listan tog livet av det lilla jag hade kvar av smaklökarna. Sjukt intensiv anissmak.

Efter lunchen var det återigen dags för provning, denna gång Brandy, Calvados och Grappa. Det var mycket intressant, speciellt Brandyn då det inte är så värst länge sedan jag började dricka det.

Bild på provningen.

Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):

1. Pisco (350-01)
2. Metaxa ***** (323-01)
3. Martell VS (171-01)
4. Janneau (330-01)
5. Grönstedts Extra (241-02)
6. Delamain XO (137-01)
7. Boulard (58-01)
8. Coeur de Lion 1983 (70001-01)
9. Grappa di Bassano (306-02)
10. Masi Grappa Mezzanella (347-02)

Knappt han man ta sig en eftermiddagskaffe innan det var dags för provning igen. Denna gång drinksprit, det vill säga de spritsorter förutom vodka som är vanligast när man gör fjolliga små drinkar. Jag fruktade denna provning, ty jag visste att tequila skulle ingå. Är det något jag verkligen hatar så är det tequila. Hur i helvete mexikanarna kunde få för sig börja destillera agave, denna vedervärdiga växt, är bortom mitt förstånd. Som det proffs jag är satte jag naturligtvis några dödskallar i protokollet när jag blev varse att det var tequila i glaset...

Bild på provningen.

Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):

1. Gibson's (235-01)
2. Plymoth Gin (226-01)
3. Bombay Sapphire (109-01)
4. Bacardi (559-01)
5. Havana Club Blanco (511-01)
6. Havana Club 7 años (512-01)
7. Clément Rhum Vieux (514-01)
8. Sauza Blanco (65-01)
9. Tequila XQ Reposado (50-01)

Efter middagen så fick vi en smärre drinkutbildning i baren. Handledaren Thomas kunde teorin, men i praktiken var det värre. Han lyckades få varenda jävla drink surare än en gammal disktrasa. Efter några öl i goda kollegors sällskap så somnade jag gött.

Lite bilder på rummet:

Översikt
Sängen
Badrummet
Utsikten
-----------------------------------------------------------------------

Dag 3

08.30 Tillbakablick på gårdagen

08.45 Teori: Skotsk whisky

10.00 Teori: Annan whiskey

11.00 Provning: Skotsk whisky

12.00 Lunch

13.00 Provning Annan whiskey

15.00 Avresa till Cityterminalen

------------------------------------------------------------------
Dag 3 var dagen D för mig. Whisky!!! Det var inte mycket jag fick lära mig som jag inte redan kunde, men lite nytt lyckades de klämma in i huvudet på mig i alla fall. Whisky är ju lite halvkrångligt för den som inte är intresserad av det, vilket blev tydligt när handledarna skulle försöka förklara de olika typerna:

Single Malt Scotch Whisky
Blended Malt Scotch Whisky
Single Grain Scotch Whisky
Blended Grain Scotch Whisky
Blended Scotch Whisky

Provningen var riktigt skoj, för här kunde jag mer eller mindre sätta in varenda sort i rätt fack. Dock kunde jag bara gissa rätt på märke på en av dom (Laphroaig).

Bild på provningen.

Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):

1. Stewart's (483-01)
2. Dewar's 12 Years (204828-01)
3. Glenfiddich 12 Years (440-01)
4. The Macallan 12 Years (478-01)
5. Morrisons's Islay Legend (405-01)
6. Laphroaig 10 Years (571-01)

Efter denna provning så var det dags för nästa; Övrig Whisky och Whiskey (lägg märke till skillnaden i stavning)

Bild på provningen.

Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):

1. Black Velvet (506-01)
2. Paddy (536-01)
3. Black Bush (497-01)
4. Maker's Mark (558-01)
5. Jim Beam (503-01)
6. Gentleman Jack (10614-01)
7. Karuizawa (490-01)

De länder vi gick igenom nu var USA, Kanada, Irland och Japan. Irländsk whisky är lätt att känna igen då det påminner starkt om druvan Savignon Blanc, dvs många toner av grönt samt det distinkta "kattpisset". Japanen var tämligen lätt att hitta då Japansk whisky är snarlik den Skottska. Värre var det med USA och Kanada, då jag aldrig dricker whiskey från dessa länder, främst av principskäl.

Sedan fick vi åka hem. På stationen fick jag se hur det kan gå om man dricker för mycket sprit.

Återkommer inom kort med en genomgång av spritkursen jag genomgick mellan den 6-8/10.

Försvinner några dagar.

På måndag sticker jag iväg till Skarpö Kursgård för att genomgå en spritkurs. Kursgården ägs av Systembolaget och används för att öka kompetensen hos oss som jobbar där. Det är alltid trevligt att åka till Skarpö; maten är trestjärnig och det är idel trevligt folk man hamnar i lag med (eftersom vi på Bolaget är trevliga, när man väl lär känna oss). På kvällarna kan man gå ner till baren och ta sig en bärs eller ett glas vin och koppla av med sina medarbetare.

Men det kommer att bli intensivt, minst 60 sorters sprit ska doftas på, smakas och analyseras. Under tiden jag är där så kommer brorsan att bo hemma hos mig och ta hand om katten. Jag återkommer den 8:e för en rescension av kursen.