Polisförhör.

Som jag skrivit tidigare var jag ju inkallad till förhör angående dubbelmordet här i Linköping 2004. Förhörsledaren var supertrevlig och det hela gick smärtfritt fram. Blev topsad (frivilligt, kan tilläggas) så nu kan jag skryta med att jag både blivit förhörd och DNA-testad för ett av de vidrigaste brotten som skett på svensk mark.

Fick hela förhöret mailat till mig för godkännande, vilket jag gjort. Skulle vara kul att publicera det men vet inte riktigt om det bryter mot någon sekretesslag så jag låter bli i nuläget.

På tal om ingenting länkar jag till ett klipp en kanadensare har gjort om svenska Raubtier:

Frothy Pint of Metal

Gadden klar, planer för nästa.

Förra fredagen förvanskades min kropp för evigt. Första tatueringen. First blood...

Timmarna och dagarna efter tänkte jag "aldrig igen!" för det var fanimej ingen trivsam upplevelse. Tänk dig att någon stryker en ciggarfimp mot din hud, ungefär så kändes det. Skrek inte, utan led i tystnad... Så här i efterhand var det nog inte så jävligt. Tar hellre fysisk smärta än psykisk.

Men den blev frän som fan, och jag planerar redan nu nästa! Kommer bli "Rovdjuret" från filmen med samma namn. Frågan är bara hur skiten ska se ut. Har en bild framför mig: Rovdjuret står på en tropisk trädgren, i sin hand håller han en mänsklig ryggrad som slutar i ett kranium (klassisk scen från filmen). Det största dilemmat är om han har sin mask på eller ej. Skulle vara fränt som fan om han står utan mask och vrålar ut sin triumf.

Jaja, iaf. Återkommer med bild från första gadden när den har läkt ordentligt.

Tatuerade mördar-Fargash!

2 saker av något som helst intresse har hänt i dag. Det första är att jag är kallad till polisförhör angående dubbelmordet här i Linköping 2004, det andra är att jag snart ska pryda min fetlagda lekamen med en tatuering.

Om vi ska ta det första, som ju kanske vid första anblick kan tyckas smått alarmerande. Fick en "kallelse" i dag från Polismyndigheten i Östergötland. Förutom när och var jag ska infinna mig så stod det följande:

Anledningen till kallelsen
"Upplysningar om ett dubbelmord på Åsgatan , Linköping tisdagen den 19 oktober 2004. Har du frågor eller vill byta tid går det bra att ringa mig.

Med vänliga hälsningar ********"

Jag är inte orolig, faktiskt inte ens förvånad. Enligt svenska Wiki misstänker polisen baserat på DNA-analyser att gärningsmannen är:

* Från Nordeuropa (japp)
* Mellanblont hår (japp)
* Rökte eller snusade vid tillfället (japp)
* Är i tjugoårsåldern (japp)
* Psykiskt störd (vet inte om jag ska skriva "japp" här, är förvisso bipolär men jag har aldrig skadat någon)

Antagligen kommer polisen fråga om var jag var då och då vid det aktuella datumet, vilket jag inte vet. Jag minns knappt vad som hände igår och än mindre 2004. Vill de ta ett DNA-prov så går det alldeles utmärkt. Kan jag hjälpa utredningen så är jag bara glad. Kanske jag är töntig, men det känns faktiskt lite fränt att vara del i en mordutredning :)

Om dubbelmordet.

Tatueringen då? Jo jag har bestämt mig för att min första gadd ska bli av bandet Raubtiers logga. Vet inte riktigt än om bandnamnet ska vara med eller om det bara ska vara "kamphunden". Ska snacka med tatueraren senare i veckan.

Hejsan, pöjka!

Vad fan ska man säg om vad som hänt i Libyen?

Fanskapet Gaddafi (den stavning jag föredrar) är död. Han förtjänade sitt öde 1000 ggr om,
men jag blir ändå lite illa till mods när jag ser hur det gick till.

Svinpälsen Gaddafi har styrt Libyen med järnhand i över 40 år. Han införde efter sitt maktövertagande en ideoligi som flyter någonstans mellan kommunism, kapitalism och pan-arabism (nationalism, för er dumskallar).
Han lyckades göra Libyen till kontinentens rikaste land (olja). Regimkritiker avrättades utan pardon.

Människor arresterades och avrättades på oklara grunder

Ovanstående stycke är en MYCKET kortfattad beskrivning av fähunden.

Den 20 oktober 2011 blev han tillfångatagen av Libyska rebellstyrkor - som hävdar att de vill införa demokratisk styre - blev gravt misshandlad och sedan avrättad. Jag, som i min idioti trodde att demokrati innnefattar rättegång och sådana triviala saker... Nädå, kör på "Öga för Öga - Tand för Tand" som jävla barbarer, samtidigt som man skriker "Allah Akbar!" (Gud är Störst) i mobilkameran.

Aset förtjänade verkligen sin död, men är man i stånd att skapa ett demokratiskt samhälle så måste man faktiskt lägga känslorna åt sidan och låta lagen ha sin gilla gång.

Only my two cents...

/Fargash

Legenden om Snickaren.

För några år sedan påbörjade jag mitt litterära magnum opus. Prologen till detta spektakel kan läsas här.

Här kommer ett smakprov från fortsättningen.
------------------------------------------------
Legenden om Snickaren.

Del I: Kemifabrikens Väktare.

Kapitel 1

Temperaturen börjar närma sig 30+. Solen står högt och steker obarmhärtigt allt den rör vid. Det är tyst och vindstilla. De enda varelserna som trotsar den stekheta värmen är flugorna och myggorna, bägge arter på jakt efter ett skrovmål. Rutger och Pontus sitter på verandan till ett stort, slitet hus. Färgen flagnar både här och där. En gång i tiden hade det varit rödmålat med vita knutar. Rutger och Pontus stirrar tyst ut över gården. Bägge andas tungt och svetten rinner från deras inte så välvårdade kroppar. Bortsett från insekternas surrande råder total tystnad.

Rutger är den som bryter tystnaden. -Nä, fy fan! 'En måste ju ha nåt i sig att dricka när det är så här varmt!
Pontus rycker till, som på kommando. Han öppnar kylväskan som står på verandagolvet och fiskar snabbt upp två svarta aluminiumburkar. Han räcker den ena till Rutger som stryker den kalla burken mot sin svettiga, psoriasisinfekterade panna innan han knäpper upp den med ett välbekant pysande. Pontus iakttar Rutger och gör sedan likadant.

De dricker långa, djupa klunkar av det 7,2 procent starka ölet och deras ansikten börjar lysa upp. -Precis vad som behövdes, eller hur? myser Rutger och kliar sig på hakan med sin kloformade protes som sitter där hans högerhand en gång varit. Protesen är det enda på Rutger som är rent. Den blänker illavarslande i solljuset. -Finns det mer öl där inne? frågar Rutger nästan hotfullt och kisar mot Pontus bakom de tjocka glasögonen.
-Nej, men jag skickade iväg Leffa Skägg till stan i morse för att köpa mer. replikerar Pontus ansvarsfullt.
-Dumjäveln strular väl till det i vanlig ordning! fräser Rutger. Hoppas han har med sig nåt att äta också, jag är vrålhungrig!
Han klappar sig på sin feta buk. -Kalla grisfötter skulle sitta fint! säger Pontus hoppfullt. Rutger grymtar jakande.
----------------------------------------------------------
Inte långt därifån packar Franz Andersson ur det sista av sin utrustning ur sin vita Audi. Tomma plastburkar, ryggsäck, fångsthov och kamera. Franz drar handen genom sitt lockiga hår innan han sätter på sig sin mörkblå keps med Karamellpojkarnas logotyp på. Med ett stort leende på läpparna beger han sig in i den vildvuxna skogen på jakt efter sitt favoritdjur - salamandrar. Skogen är tät och fuktig, på gränsen till ett träsk. Glad i hågen traskar Franz längre in i skogen med raska steg. Han har aldrig varit här förut och sätter därför upp en markering av gul tejp i en trädgren var tionde meter.

Det enda Franz hör är surrandet från diverse otäcka bevingade insekter. Han är ute efter salamandrar, i synnerhet en hittills obeskriven art som han hört ryktas om ska finnas i dessa trakter. Eftersom salamandrar föredrar lugna vattendrag är det sådana Franz spanar efter. Efter ungefär tjugo minuter kommer han fram ett gallerstängsel med taggtråd. Han undrar vad som döljer sig bakom men ser bara mer skog. Att klättra över inser han är uteslutet. Stängslet är nästan tre meter högt och trots att taggtråden är gammal har den fortfarande kvar sin skärpa. Franz bestämmer sig för att följa stängslet åt höger i hopp om att finna en öppning.
-------------------------------------------------------------
Fortsättning följer...

Matlagning.

Sedan jag flyttade och fick ett riktigt kök har min kärlek för matlagning kommit tillbaka. I lördags gjorde jag biffar på vildsvinsfärs. Dessa serverades med ugnsstekta rotgrönsaker och kantarellsås.

Nyheter.

Jaha, så nu har jag flyttat. Bor numera i Linköpings mest mångkulturella område. Varför? Jo, större bostadsyta, nära till ALLT inklusive jobbet. För några år sedan svor jag en blodsed att jag aldrig skulle bo här, men verkligheten kommer ikapp en ibland. Kan bara göra det bästa av situationen.

Lägenheten är kanon bortsett från att badrummet behöver renoveras (vilket enligt snickaren jag pratat med skulle gjorts i maj förra året...) men det ska de börja åtgärda på måndag. "Så här är det JÄMT när en invandrare bott i en lägenhet" sa snickaren med en suck när han inspekterade badrummet. No shit...

För övrigt trivs jag som en tjurhaj i Ganges!