Idag har det varit MÅNGA kunder på jobbet. Bitvis såg det rent ut sagt för jävligt ut på hyllorna. Viner över 70:-, mousserande vin och öl gick åt som smör i solsken och cidern är i princip helt slut. Inte nog med det, jag sträckte mig i ryggen igår och har inte varit till mycket nytta på jobbet idag till följd av detta. Nåja, kunde i alla pricka varor och göra i ordning på lagret (står man på en truck och åker runt så behöver man inte röra sig så mycket). Att köra varor var uteslutet, inte bara på grund av smärtan i ryggen, utan för att det helt enkelt inte gick att ta sig fram i butiken. Försökte mig på att serva kunderna istället, men alla frågor handlade nästan uteslutande om huruvida det fanns mer på lagret av en viss vara, så det var liksom skit samma. Gav upp klockan 16:00 och satte mig i kassan för resten av dagen.
Föresten, hur är det hos er, Rabiat? Era kunder kom till oss och påstod att det inte fanns ett skit på hyllorna. Hoppas att du inte jobbade över alltför länge ikväll...
tisdag 30 december 2008
söndag 28 december 2008
Gömda budskap och galenskap inom barnunderhållning.
Bamse
Beakta följande; Bamse är en björn, och därmed ett rovdjur. Trots detta faktum är han vän med alla möjliga andra arter. Hans bästa vän, Lille Skutt, är till exempel en kanin. Jag undrar hur länge den vänskapen skulle hålla i verkligheten…
Bamse är ”världens starkaste björn”, men bara när han ätit ”dunderhonung”, som hans farmor tillreder och förser honom med. Kan detta tyda på att Bamse i själva verket missbrukar någon typ av anabola steroider i honungsform, och att Farmor är både tillverkare och langare av prestationsförstärkande preparat? Dunderhonungen innehåller tydligen också någon typ av gift, mot vilket endast Bamse har ett serum. Alla andra som äter av honungen blir inte starka och får ont i magen i tre dagar. Kanske tillför Bamse någon extra drog som i kombination med honungen gör honom stark samt gör honom immun mot magsmärtor.
Det finns en dold rasism i Bamses värld. Är det en tillfällighet att skurken, Vargen, är svart?
Bamse hyser ett oförklarligt agg mot godis. ”Det förstör tänderna” säger han alltmedan han själv slukar sin ”honung”, vilket är ett födoämne med en mycket hög sockerhalt. Dubbelmoral av högsta klass.
Som sagt är ju Bamse och hans vänner djur, men det verkar inte hindra dem från att hålla andra djur i fångenskap. Lille Skutt har till exempel en hund vid namn Lurvas, och Farmor har katten Jansson och Husmusen, vilka ibland används som knarkkurirer när det behövs.
Skalman är en av Bamses närmaste hantlangare. Hans livsstil och beteende tyder på ett långvarigt missbruk av hasch. Han är alltid trött och, med tanke på hans uppfinningar, troligtvis galen. Hur kan man ens komma på tanken att bygga skottkärror med ben och kaffekannor med ögon?
Han är sjukligt pedantisk med sin dagsplanering. Han har en ”Mat- och sovklocka” som ringer när det är dags att äta, sova o.s.v. När han väl sover ”kan inte ens hundra kanonskott väcka honom” (rohypnol?).
Lille Skutt är Bamses bästa vän. Han är albino och har en son vid namn Lille-Hopp. Denna lilla kaninunge lider uppenbarligen av koncentrationssvårigheter. Lille Skutt har stora psykiska problem vilket bland annat uttrycker sig genom en sjuklig rädsla för allt och alla. Detta kan även bero på kraftiga abstinensbesvär.
Bamses familj består av en grupp intressanta karaktärer. Hustrun Brummelisa är väl någorlunda normal, medan barnen är skogstokiga.
Dottern Nalle-Maja är en typisk pojkflicka och kan äta Bamses honung. Hon får ont i magen, men blir stark.
Sonen Brum har inget annat än konst i skallen. Han målar och ritar jämt, vilket är ett uttryck för den ångest han har till följd av att hans far aldrig är hemma.
Den andre sonen, Teddy, är till skillnad från alla de andra barnen gul. Man behöver inte vara hyperintelligent för att räkna ut att Teddy inte är Bamses son. Med tanke på Teddys höga intelligens och det faktum att han är hemma hos Skalman oftare än Bamse borde tolerera, så tyder allt på att han faktiskt är Skalmans son. Skalman har med största säkerhet haft en romans med Brummelisa, och med hjälp av genmanipulering lyckats göra henne gravid.
Det yngsta barnet, Brumma, är enligt Skalman (detta är sant!) utvecklingsstörd. Hon kan tala med sopborstar och andra städartiklar, vilka hon brukar ”leka” med inne i städskåpet under diskbänken.
Burre är en lekkamrat till Bamses barn samt skolans okrönte gangsterkung. Dagtid spöar han äldre barn och har även misshandlat Nalle-Maja. När han kommer hem måste han stå ut med sin alkohol- och spelberoende far. Fadern spelar bort familjens pengar vilket har lett till familjens sociala misär.
Vicky är flickversionen av Burre, dock mer genuint ond. Hennes far är kriminell.
Kalle Anka
Likt Bamse och hans vänner är invånarna i Ankeborg djur. Staden styrs först och främst av tre konkurrerande knarkkungar; Joakim von Anka, von Pluring och Guld-Ivar Flinthjärta.
Joakim von Anka är den mäktigaste knarkkungen och därtill världens rikaste anka. Han har knarkodlingar och andra skumma tillgångar runt om i världen. Han är ofta på resande fot.
Kalle Anka är Joakims brorson och mest trogne lakej. Han har en enorm skuld hos Joakim och tvingas ofta arbeta för mycket lite eller inga pengar alls. Arbetsuppgifterna är ibland näst intill sadistiska, till exempel att putsa Joakims pengar (tänk dig, han har ett kassavalv med biljontals mynt) eller att klaga (alltså, gå omkring och säga ”ack och ve!” och dylikt) när Joakim själv inte har tid till det. Kalle är tillsammans med Kajsa Anka vilken han inte lyckats ha sex med trots många års uppvaktande.
Kalles tre brorsöner, Knatte, Fnatte och Tjatte bor hos Kalle då de uppenbarligen blivit övergivna av sina föräldrar. Kalles uppfostran är dock knappast exemplarisk. Han har ju mycket frustration inom sig eftersom Joakim pressar honom, och denna frustration tar han ut på knattarna. Knattarna är medlemmar i sekten Gröngölingarna, vilken är en sorts parallell till våra scouter. Dom har en bok som har svar på allt, ungefär som en bibel.
Kalle och knattarna skickas ofta ut på allehanda uppdrag åt Joakim, som till exempel när någon ska elimineras (”skicka någon till Långtbortistan”, som Joakim kallar det).
Farmor Anka går på amfetamin vilket är uppenbart när man ser vilken arbetsnarkoman hon är. Inte en lugn stund. Utan ovanstående drog skulle hon omöjligt klara av sina arbetsbördor vid en så hög ålder.
Mårten Gås arbetar hos Farmor Anka och har bland annat hand om hennes odlingar av vallmo och andra narkotiska växtarter. Han är dock morfinmissbrukare vilket gör att han mest ligger och sover hela dagarna. Han blir då hårt ansatt av Farmor Anka som inte drar sig för att misshandla honom.
Oppfinnar-Jocke arbetar åt Joakim. Han uppfinner allehanda vapen och andra saker som kan hjälpa en knarkkung som Joakim. Oppfinnar-Jocke är psykiskt sjuk. Ett bevis på detta är ”Medhjälparen”, en glödlampa med armar och ben som bara Jocke kan se.
Musse Pigg är en mus med många talanger. Han har bland annat arbetat som hemlig agent och minkfarmare. Han har en pipig röst som han fick den enda gången han förrådde Joakim von Anka (självklart står Musse, liksom de flesta i Ankeborg, på Joakims lönelista). Joakim torterade då Musse; kastrerade honom med endast helium som bedövning. Likt Kalle har Musse en flickvän, men många spekulerar huruvida det är äkta eller ett ”skenförhållande”, Musses beteende tyder ju starkt på andra sexuella läggningar.
Musse har, trots att han är en mus, en hund som husdjur. Hundens namn är Pluto. Pluto är en före detta polishund med knarkspårning som huvudsaklig uppgift. Han sniffade dock vid ett tillfälle en halv påse kokain och gick då in på brottets bana.
Långben är Musses bästa vän. Han missbrukar ”jordnötter” och när han äter dessa lider han av svåra hallucinationer och tror att han bland annat kan flyga. Långbens IQ ligger långt under genomsnittet.
Alexander Lukas är en kleptoman av värsta sort. Allt han stjäl hävdar han att han har hittat eller vunnit, vilket gett honom ett rykte som en makalös lyckost. Alexander konkurrerar med Kalle om Kajsas hjärta.
Sigge McKvack är Joakims pilot. Han fraktar stöldgods och narkotika världen runt. Han knarkar kopiöst vilket resulterar i många kraschade flygplan och helikoptrar.
De småkriminella elementen i Ankeborg består bland annat av Björnligan, en löst organiserad maffiafamilj vars främsta mål verkar vara att utföra dåligt planerade kupper mot Joakims kassavalv. De sitter oftast i fängelse.
En annan skurk är Svarte Petter, Musse Piggs ärkefiende, musens nemesis. Svarte Petter fick sitt namn av en nazistisk lynchmobb, ledd av Polismästare ”der Fhürer” Rask. Svarte Petter försörjer sig främst på inbrott och bedrägeri.
Magica de Hex är en trollpacka vars högsta önskan är att få tag på Joakim von Ankas turkrona. Turkronan är egentligen inget mynt, utan en komprimerad vätebomb med vilken Joakim har hotat till sig stora pengar. Magica bor ensam i en liten stuga där hon bedriver invecklade experiment inom narkotikaområdet.
Lejonkungen
I Lejonkungen har Disney inte lagt ner så stor forskning på lejons släktförhållanden. I verkligheten består en lejonflock av ett flertal honor och deras ungar, samt en ledarhanne. Hannen är herren i flocken samt far till alla flockens ungar till dess att han blir bortkörd av en starkare hanne.
Kung Mufasa regerar med järnhand över ”allt som solen rör vid” och har, trots att han är ett lejon, en fågel som rådgivare. Han anser att lejonet är den ultimata varelsen och för anti-hyena propaganda från sin högborg - Lejonklippan. Alla djur i Lejonriket lyder Mufasa av rädsla att bli mördade.
Scar är Mufasas ondskefulla bror som vill införa hyenor i Lejonriket. I en scen står han och sjunger på en klippavsats, alltmedan legioner av hyenor marscherar nedanför (påminner starkt om tyska soldater under 2:a världskriget).
Simba är Mufasas son, och arvtagare till tronen. Han är vän med honan Nala vilken han senare i filmen förälskar sig i och avlar en unge med. Som jag sa tidigare om släktskapen inom en lejonflock så är ledarhannen far till alla ungar. Detta innebär att Simba och Nala är syskon, och bedriver därmed incest. Förvisso kan ju Nala vara dotter till Scar (om han mot all förmodan lyckats sätta på en hona utan Mufasas vetskap), men det skulle ändå vara incest. Sjukt.
Rafiki är en mandrill och Lejonrikets shaman. Han är ständigt påverkad av droger som han tillreder i sitt träd.
Timon och Pumba är en duo hippies vars måtto i livet är ”Hakuna Matata” – Inga Bekymmer. De bryr sig inte om någonting förutom mat och sömn, en destruktiv livsstil som de för över till den unga och naiva Simba.
Beakta följande; Bamse är en björn, och därmed ett rovdjur. Trots detta faktum är han vän med alla möjliga andra arter. Hans bästa vän, Lille Skutt, är till exempel en kanin. Jag undrar hur länge den vänskapen skulle hålla i verkligheten…
Bamse är ”världens starkaste björn”, men bara när han ätit ”dunderhonung”, som hans farmor tillreder och förser honom med. Kan detta tyda på att Bamse i själva verket missbrukar någon typ av anabola steroider i honungsform, och att Farmor är både tillverkare och langare av prestationsförstärkande preparat? Dunderhonungen innehåller tydligen också någon typ av gift, mot vilket endast Bamse har ett serum. Alla andra som äter av honungen blir inte starka och får ont i magen i tre dagar. Kanske tillför Bamse någon extra drog som i kombination med honungen gör honom stark samt gör honom immun mot magsmärtor.
Det finns en dold rasism i Bamses värld. Är det en tillfällighet att skurken, Vargen, är svart?
Bamse hyser ett oförklarligt agg mot godis. ”Det förstör tänderna” säger han alltmedan han själv slukar sin ”honung”, vilket är ett födoämne med en mycket hög sockerhalt. Dubbelmoral av högsta klass.
Som sagt är ju Bamse och hans vänner djur, men det verkar inte hindra dem från att hålla andra djur i fångenskap. Lille Skutt har till exempel en hund vid namn Lurvas, och Farmor har katten Jansson och Husmusen, vilka ibland används som knarkkurirer när det behövs.
Skalman är en av Bamses närmaste hantlangare. Hans livsstil och beteende tyder på ett långvarigt missbruk av hasch. Han är alltid trött och, med tanke på hans uppfinningar, troligtvis galen. Hur kan man ens komma på tanken att bygga skottkärror med ben och kaffekannor med ögon?
Han är sjukligt pedantisk med sin dagsplanering. Han har en ”Mat- och sovklocka” som ringer när det är dags att äta, sova o.s.v. När han väl sover ”kan inte ens hundra kanonskott väcka honom” (rohypnol?).
Lille Skutt är Bamses bästa vän. Han är albino och har en son vid namn Lille-Hopp. Denna lilla kaninunge lider uppenbarligen av koncentrationssvårigheter. Lille Skutt har stora psykiska problem vilket bland annat uttrycker sig genom en sjuklig rädsla för allt och alla. Detta kan även bero på kraftiga abstinensbesvär.
Bamses familj består av en grupp intressanta karaktärer. Hustrun Brummelisa är väl någorlunda normal, medan barnen är skogstokiga.
Dottern Nalle-Maja är en typisk pojkflicka och kan äta Bamses honung. Hon får ont i magen, men blir stark.
Sonen Brum har inget annat än konst i skallen. Han målar och ritar jämt, vilket är ett uttryck för den ångest han har till följd av att hans far aldrig är hemma.
Den andre sonen, Teddy, är till skillnad från alla de andra barnen gul. Man behöver inte vara hyperintelligent för att räkna ut att Teddy inte är Bamses son. Med tanke på Teddys höga intelligens och det faktum att han är hemma hos Skalman oftare än Bamse borde tolerera, så tyder allt på att han faktiskt är Skalmans son. Skalman har med största säkerhet haft en romans med Brummelisa, och med hjälp av genmanipulering lyckats göra henne gravid.
Det yngsta barnet, Brumma, är enligt Skalman (detta är sant!) utvecklingsstörd. Hon kan tala med sopborstar och andra städartiklar, vilka hon brukar ”leka” med inne i städskåpet under diskbänken.
Burre är en lekkamrat till Bamses barn samt skolans okrönte gangsterkung. Dagtid spöar han äldre barn och har även misshandlat Nalle-Maja. När han kommer hem måste han stå ut med sin alkohol- och spelberoende far. Fadern spelar bort familjens pengar vilket har lett till familjens sociala misär.
Vicky är flickversionen av Burre, dock mer genuint ond. Hennes far är kriminell.
Kalle Anka
Likt Bamse och hans vänner är invånarna i Ankeborg djur. Staden styrs först och främst av tre konkurrerande knarkkungar; Joakim von Anka, von Pluring och Guld-Ivar Flinthjärta.
Joakim von Anka är den mäktigaste knarkkungen och därtill världens rikaste anka. Han har knarkodlingar och andra skumma tillgångar runt om i världen. Han är ofta på resande fot.
Kalle Anka är Joakims brorson och mest trogne lakej. Han har en enorm skuld hos Joakim och tvingas ofta arbeta för mycket lite eller inga pengar alls. Arbetsuppgifterna är ibland näst intill sadistiska, till exempel att putsa Joakims pengar (tänk dig, han har ett kassavalv med biljontals mynt) eller att klaga (alltså, gå omkring och säga ”ack och ve!” och dylikt) när Joakim själv inte har tid till det. Kalle är tillsammans med Kajsa Anka vilken han inte lyckats ha sex med trots många års uppvaktande.
Kalles tre brorsöner, Knatte, Fnatte och Tjatte bor hos Kalle då de uppenbarligen blivit övergivna av sina föräldrar. Kalles uppfostran är dock knappast exemplarisk. Han har ju mycket frustration inom sig eftersom Joakim pressar honom, och denna frustration tar han ut på knattarna. Knattarna är medlemmar i sekten Gröngölingarna, vilken är en sorts parallell till våra scouter. Dom har en bok som har svar på allt, ungefär som en bibel.
Kalle och knattarna skickas ofta ut på allehanda uppdrag åt Joakim, som till exempel när någon ska elimineras (”skicka någon till Långtbortistan”, som Joakim kallar det).
Farmor Anka går på amfetamin vilket är uppenbart när man ser vilken arbetsnarkoman hon är. Inte en lugn stund. Utan ovanstående drog skulle hon omöjligt klara av sina arbetsbördor vid en så hög ålder.
Mårten Gås arbetar hos Farmor Anka och har bland annat hand om hennes odlingar av vallmo och andra narkotiska växtarter. Han är dock morfinmissbrukare vilket gör att han mest ligger och sover hela dagarna. Han blir då hårt ansatt av Farmor Anka som inte drar sig för att misshandla honom.
Oppfinnar-Jocke arbetar åt Joakim. Han uppfinner allehanda vapen och andra saker som kan hjälpa en knarkkung som Joakim. Oppfinnar-Jocke är psykiskt sjuk. Ett bevis på detta är ”Medhjälparen”, en glödlampa med armar och ben som bara Jocke kan se.
Musse Pigg är en mus med många talanger. Han har bland annat arbetat som hemlig agent och minkfarmare. Han har en pipig röst som han fick den enda gången han förrådde Joakim von Anka (självklart står Musse, liksom de flesta i Ankeborg, på Joakims lönelista). Joakim torterade då Musse; kastrerade honom med endast helium som bedövning. Likt Kalle har Musse en flickvän, men många spekulerar huruvida det är äkta eller ett ”skenförhållande”, Musses beteende tyder ju starkt på andra sexuella läggningar.
Musse har, trots att han är en mus, en hund som husdjur. Hundens namn är Pluto. Pluto är en före detta polishund med knarkspårning som huvudsaklig uppgift. Han sniffade dock vid ett tillfälle en halv påse kokain och gick då in på brottets bana.
Långben är Musses bästa vän. Han missbrukar ”jordnötter” och när han äter dessa lider han av svåra hallucinationer och tror att han bland annat kan flyga. Långbens IQ ligger långt under genomsnittet.
Alexander Lukas är en kleptoman av värsta sort. Allt han stjäl hävdar han att han har hittat eller vunnit, vilket gett honom ett rykte som en makalös lyckost. Alexander konkurrerar med Kalle om Kajsas hjärta.
Sigge McKvack är Joakims pilot. Han fraktar stöldgods och narkotika världen runt. Han knarkar kopiöst vilket resulterar i många kraschade flygplan och helikoptrar.
De småkriminella elementen i Ankeborg består bland annat av Björnligan, en löst organiserad maffiafamilj vars främsta mål verkar vara att utföra dåligt planerade kupper mot Joakims kassavalv. De sitter oftast i fängelse.
En annan skurk är Svarte Petter, Musse Piggs ärkefiende, musens nemesis. Svarte Petter fick sitt namn av en nazistisk lynchmobb, ledd av Polismästare ”der Fhürer” Rask. Svarte Petter försörjer sig främst på inbrott och bedrägeri.
Magica de Hex är en trollpacka vars högsta önskan är att få tag på Joakim von Ankas turkrona. Turkronan är egentligen inget mynt, utan en komprimerad vätebomb med vilken Joakim har hotat till sig stora pengar. Magica bor ensam i en liten stuga där hon bedriver invecklade experiment inom narkotikaområdet.
Lejonkungen
I Lejonkungen har Disney inte lagt ner så stor forskning på lejons släktförhållanden. I verkligheten består en lejonflock av ett flertal honor och deras ungar, samt en ledarhanne. Hannen är herren i flocken samt far till alla flockens ungar till dess att han blir bortkörd av en starkare hanne.
Kung Mufasa regerar med järnhand över ”allt som solen rör vid” och har, trots att han är ett lejon, en fågel som rådgivare. Han anser att lejonet är den ultimata varelsen och för anti-hyena propaganda från sin högborg - Lejonklippan. Alla djur i Lejonriket lyder Mufasa av rädsla att bli mördade.
Scar är Mufasas ondskefulla bror som vill införa hyenor i Lejonriket. I en scen står han och sjunger på en klippavsats, alltmedan legioner av hyenor marscherar nedanför (påminner starkt om tyska soldater under 2:a världskriget).
Simba är Mufasas son, och arvtagare till tronen. Han är vän med honan Nala vilken han senare i filmen förälskar sig i och avlar en unge med. Som jag sa tidigare om släktskapen inom en lejonflock så är ledarhannen far till alla ungar. Detta innebär att Simba och Nala är syskon, och bedriver därmed incest. Förvisso kan ju Nala vara dotter till Scar (om han mot all förmodan lyckats sätta på en hona utan Mufasas vetskap), men det skulle ändå vara incest. Sjukt.
Rafiki är en mandrill och Lejonrikets shaman. Han är ständigt påverkad av droger som han tillreder i sitt träd.
Timon och Pumba är en duo hippies vars måtto i livet är ”Hakuna Matata” – Inga Bekymmer. De bryr sig inte om någonting förutom mat och sömn, en destruktiv livsstil som de för över till den unga och naiva Simba.
Kattfan.
Hittade ett gammalt filmklipp på datorn som jag spelade in med mobilen när katten var liten.
fredag 26 december 2008
torsdag 25 december 2008
Fuck the Alliance!
Mannen i filmen nedan är George "Corpsegrinder" Fisher, vokalist i det kultförklarade Death Metalbandet Cannibal Corpse. Den stackars journalisten hade antagligen en massa frågor förberedda, men så gjorde han misstaget att fråga Corpsegrinder om vad han gör på fritiden... World of Warcraft!!!
onsdag 24 december 2008
måndag 22 december 2008
Nu köper folk sprit...
Man kan påstå många saker om Svenska folket, men att vi skulle spotta i glaset är inte en av dem. Denna dag var nog bland det värsta jag varit med om vad gäller tillströmning av kunder. Redan klockan 10:30 funderade jag på allvar om det inte vore en bra idé att stänga butiken i 10-15 minuter för att minska antalet människor i butiken. Köerna slingrade sig ända ned till lagerdörren... Morgondagen lär inte bli mindre intensiv, tvärtom. Dagen innan dopparedagen, ni vet.
En positiv sak med dagen är att ingen kund har varit otrevlig, vilket ju kan vara gällande norm när inte alla varor finns ute i butiken. Många frågor, men inga sura miner. Jag slutade 18:15 idag, det vill säga två timmar innan stängning och det var JÄVLIGT skönt kan jag lova! Som vanligt när det har varit en intensiv dag så var jag ganska grinig när jag steg på pendeltåget, men efter tre minuter kom tågvärden förbi och ville kolla att mitt kort var giltigt. Hon var en trevlig dam i övre medelåldern, och hon var kundservicen personifierad. Hon log på ett sådant där sätt som smittar av sig, oavsett hur sur man är. När hon kontrollerat mitt kort påpekade hon vilket fint omslagspapper jag köpt (köpte de sista klapparna idag, och omlagspapper är dessvärre obligatoriskt). Hon tyckte det var udda och en frisk fläkt bland alla andra papper som är nedlusade med tomtar och annat otäckt. Jag kunde ju inte mer än att le tillbaka och tacka för att hon tyckte jag har god smak vad gäller omlagspapper. Jag valde ju bara det papper som såg mest Metal ut.
Hennes kommentar var extra gemytlig när man begrundar det faktum att jag har inga som helst estetiska talanger. Jag kan skriva musik, noveller, rabbla upp hundratusentals meningsfulla eller meningslösa fakta, men jag kan ta mig fan inte inreda min egen lägenhet om jag så skulle få betalt för det. Jag är helt värdelös på att få färger och former att "passa in", vilket de stackars expediterna på Dressman blivit varse ett antal gånger. "Passar den här skjortan till de här jeansen? Snälla hjälp mig, jag har ingen aning!"
Nu ska jag lyssna på Chrome Division och förbereda mig för morgondagen.
En positiv sak med dagen är att ingen kund har varit otrevlig, vilket ju kan vara gällande norm när inte alla varor finns ute i butiken. Många frågor, men inga sura miner. Jag slutade 18:15 idag, det vill säga två timmar innan stängning och det var JÄVLIGT skönt kan jag lova! Som vanligt när det har varit en intensiv dag så var jag ganska grinig när jag steg på pendeltåget, men efter tre minuter kom tågvärden förbi och ville kolla att mitt kort var giltigt. Hon var en trevlig dam i övre medelåldern, och hon var kundservicen personifierad. Hon log på ett sådant där sätt som smittar av sig, oavsett hur sur man är. När hon kontrollerat mitt kort påpekade hon vilket fint omslagspapper jag köpt (köpte de sista klapparna idag, och omlagspapper är dessvärre obligatoriskt). Hon tyckte det var udda och en frisk fläkt bland alla andra papper som är nedlusade med tomtar och annat otäckt. Jag kunde ju inte mer än att le tillbaka och tacka för att hon tyckte jag har god smak vad gäller omlagspapper. Jag valde ju bara det papper som såg mest Metal ut.
Hennes kommentar var extra gemytlig när man begrundar det faktum att jag har inga som helst estetiska talanger. Jag kan skriva musik, noveller, rabbla upp hundratusentals meningsfulla eller meningslösa fakta, men jag kan ta mig fan inte inreda min egen lägenhet om jag så skulle få betalt för det. Jag är helt värdelös på att få färger och former att "passa in", vilket de stackars expediterna på Dressman blivit varse ett antal gånger. "Passar den här skjortan till de här jeansen? Snälla hjälp mig, jag har ingen aning!"
Nu ska jag lyssna på Chrome Division och förbereda mig för morgondagen.
fredag 19 december 2008
Finanskris? Skitsnack!
Allt verkar kretsa runt den så kallade finanskrisen nuförtiden. Vilken jävla kris? Det märks inte på Systembolaget att folk har ont om pengar i alla fall! Själv har jag det gott ställt, och så har även de flesta jag känner. För Sveriges del tror jag att hela skiten bara är ett hjärnspöke utan verklighetsförankring. Men visst, vill affärerna sänka sina priser i rädsla av att inte bli av med varorna, så inte mig emot.
tisdag 16 december 2008
lördag 13 december 2008
Trubaduren Nicklas.
Filmade en kompis för några månader sedan när han sitter och plinkar på gitarren.
fredag 12 december 2008
Fargash ska bli snäll.
Ikväll har jag varit hos Rabiat och pratat om allt mellan himmel och jord. Han påminde mig om vad jag redan var medveten om: jag är för negativ, och det är inte bra. Så jag tänkte sluta skriva om det som gör mig arg på bloggen hädanefter, och bara om det som gör mig glad, och påverkar mig positivt. Vad sägs om det?
Så hädanefter har bloggen ett annat namn, om ni nu undrar varför.
Nästa inlägg kommer när jag har något glatt att berätta om.
Så hädanefter har bloggen ett annat namn, om ni nu undrar varför.
Nästa inlägg kommer när jag har något glatt att berätta om.
torsdag 11 december 2008
För i helvete.
Jag har inte uppdaterat på länge, jag vet. I ärlighetens namn så har jag faktiskt funderat på att lägga ned allt vad bloggande heter. Om jag inte ens själv bryr mig om bloggen, vem gör det då? Jag kan berätta exakt vad som hänt den senaste tiden: jag har pratat i telefon väldigt mycket, jag hade en panikattack på jobbet i måndags (det var ganska otäckt, med tanke på att jag trodde att jag lärt mig tyda tecknen vid det här laget), jag håller på att röja upp i mitt alltför stökiga hem, jag hatar julen mer än någonsin, jag har blivit partimedlem (vilket parti säger jag inte, era fördomsfulla kretin) och jag känner att jag är på väg ingenstans, snabbt.
Jag gör allt jag kan för att hålla mig ovanför ytan, men det känns förgäves. December kommer att bli ett helvete, och så är det bara.
Jag gör allt jag kan för att hålla mig ovanför ytan, men det känns förgäves. December kommer att bli ett helvete, och så är det bara.
söndag 7 december 2008
Städning.
I några dagars tid så har jag försökt att få ordning i den garderob på 23 kvm som jag kallar hem. Det har blivit lite väl stökigt, men så är det när man mår dåligt. Skiten bara växer och till slut mår man ännu sämre på grund av det. Men nu jävlar! Jag har kört lite pö om pö varje dag, och jag har gett mig fan på att det ska vara ordning på skiten tills på torsdag. Då ska jag åka till tippen med hyresvärdens son, jag hade nämligen en hel del skit nere i källaren också som man inte kan slänga bland hushållssoporna.
Men så jävla tråkigt det är att städa... Jag förstår helt och fullt att Moderaterna fixade iordning det här med hushållsnära tjänster. Hade jag haft råd så skulle det i detta nu springa runt en polsk städkärring och skrubba mitt hem, medans jag sitter vid datorn och har det gemytligt.
Jag träffade en bekant på jobbet häromdagen, och han frågade vad jag pysslar med nuförtiden. Jo för tillfället röjer jag upp hemma sade jag. Haha! Jag har en ny flickvän, och hon gör allt sånt replikerar fanskapet. Jag visste inte riktigt om jag skulle göra en high five eller ge honom en smäll på käften.
Jaja, nu måste jag dricka kaffe innan jag fortsätter, och kanske sova lite, jag har inte fått mycket av den varan de senaste veckorna.
Men så jävla tråkigt det är att städa... Jag förstår helt och fullt att Moderaterna fixade iordning det här med hushållsnära tjänster. Hade jag haft råd så skulle det i detta nu springa runt en polsk städkärring och skrubba mitt hem, medans jag sitter vid datorn och har det gemytligt.
Jag träffade en bekant på jobbet häromdagen, och han frågade vad jag pysslar med nuförtiden. Jo för tillfället röjer jag upp hemma sade jag. Haha! Jag har en ny flickvän, och hon gör allt sånt replikerar fanskapet. Jag visste inte riktigt om jag skulle göra en high five eller ge honom en smäll på käften.
Jaja, nu måste jag dricka kaffe innan jag fortsätter, och kanske sova lite, jag har inte fått mycket av den varan de senaste veckorna.
onsdag 3 december 2008
Trivselkväll.
Ikväll fick personalen på butiken jag jobbar i åka till Kolmårdens djurpark för en så kallad trivselkväll. Vi tittade på djuren och åt julbord. Jag har ju inte ätit något som ens påminner om julmat de senaste veckorna, därför har jag i skrivande stund drabbats av illamående och akut rännskita. Inte kul. Men kvällen i djurparken var i alla fall kul. Nedan lite länkar till bilder och filmer.
Asiatiska vildhundar: Bild
Sibiriska tigrar: Bild Videoklipp (finns fyra stycken om ni letar runt lite)
Asiatiska vildhundar: Bild
Sibiriska tigrar: Bild Videoklipp (finns fyra stycken om ni letar runt lite)
söndag 30 november 2008
SABATON!!!
Igår var det dags att inkassera en av mina födelsedagspresenter, en konsert med världens bästa band; Sabaton. Jag kan inte förklara med ord hur bra det var, och jag hoppas att ingen filmade eller tog kort på mig, för jag måste ha sett ut som ett Jehovas Vittne på ett väckelsemöte. Jag var i ren jävla extas! Jag bjuder på ett filmklipp och en bild från denna härliga afton.
fredag 28 november 2008
Bestämt mig.
Idag har jag bestämt mig, efter många om och men, vilket politiskt parti som är det rätta för mig. Imorgon ska jag betala in medlemsavgiften. Vilket parti det är kan ni spekulera om i all oändlighet. Det är inget av de etablerade partierna, och det är inte Sverigedemokraterna. Sug på den, ni!
onsdag 26 november 2008
Snickaren, kapitel 1.
Nehej det gick visst inte att göra något så enkelt som att klippa och klistra in från Word till den här förbannade jävla skitbloggen, så ni som vill läsa avskrädet får den via mail istället. Fan.
måndag 24 november 2008
Hockeykväll med grabbarna.
I lördags spelade LHC mot Timrå. Det gick inget vidare kan man väl säga. Slutresultatet blev 2-6. Men det var skitsamma, för vi var sex karlar från Systembolaget som bara hade jävligt roligt i varandras sällskap.
Vi började hemma hos Rabiat för en bärs innan det bar iväg hem till Ö och hans fantastiska äkta hälft B. Maten B hade lagat var så grymt god att jag faktiskt gjorde ett avbrott från Naturdietsörjan och satte i mig två stora portioner. Tack så väldigt mycket!
Efter matchen begav sig Rabiat, Ö och J ut på en krogrunda, men jag kände inte för det så jag åkte hem istället (tack för skjutsen, P).
Detta måste vi göra om, grabbar! Föresten, jag tog en massa roliga bilder på er under kvällen, men de verkar tyvärr ha försvunnit från mobilen, antagligen är det katten som är svartsjuk och raderar vissa bilder när jag sover...
Vi började hemma hos Rabiat för en bärs innan det bar iväg hem till Ö och hans fantastiska äkta hälft B. Maten B hade lagat var så grymt god att jag faktiskt gjorde ett avbrott från Naturdietsörjan och satte i mig två stora portioner. Tack så väldigt mycket!
Efter matchen begav sig Rabiat, Ö och J ut på en krogrunda, men jag kände inte för det så jag åkte hem istället (tack för skjutsen, P).
Detta måste vi göra om, grabbar! Föresten, jag tog en massa roliga bilder på er under kvällen, men de verkar tyvärr ha försvunnit från mobilen, antagligen är det katten som är svartsjuk och raderar vissa bilder när jag sover...
fredag 21 november 2008
onsdag 19 november 2008
Julöl, glögg och fanskap...
Idag släpptes den efterlängtade julölen på allas vårt monopol. En halv månad för tidigt om ni frågar mig. Jag minns inte exakt hur många sorter vi hade tagit in, men det var bra mycket mindre än förra året. Å ena sidan känns det skönt, för vi slipper ha det trångt och jävligt i butiken, å andra sidan tråkigt att vi inte kan erbjuda ett större utbud. Men allt vi inte lagerför kan man ju beställa, så det spelar nog ingen roll för de flesta kunder, med betoning på "de flesta"...
För övrigt kan jag meddela alla er läsare från Östergötland följande: Blossa 08 är slut. Fattar ni? DEN ÄR SLUT, FÖR I HELVETE! Fråga inte ens efter den, den går inte att få tag på här. Den finns överallt i landet förutom i störda jävla Östergötland. Dessutom gör vi inga interna leveranser på julartiklar, bara så att ni vet.
För övrigt kan jag meddela alla er läsare från Östergötland följande: Blossa 08 är slut. Fattar ni? DEN ÄR SLUT, FÖR I HELVETE! Fråga inte ens efter den, den går inte att få tag på här. Den finns överallt i landet förutom i störda jävla Östergötland. Dessutom gör vi inga interna leveranser på julartiklar, bara så att ni vet.
tisdag 18 november 2008
Lite trött, hungrig, lite störd...
Nu är klockan snart 2 på morgonen och jag ska börja jobba 08:30. Jag KAN inte somna, hur jävla trött jag än är. Jag har gått omkring som i en dimma de senaste dagarna känns det som (nej, jag har inte börjat knarka), och har låtit detta gå ut över dygnsrytmen. Nu är det bara att bita ihop och klara en lång arbetsdag utan att kollapsa. Men det är nog ingen fara, jag har varit med om värre.Det värsta just nu är att jag glömt de kvarvarande påsar Naturdiet jag hade på jobbet, så jag var tvungen att tvinga i mig något att äta trots att det äcklar mig, och det enda jag hade hemma var rödbetor. Knappast något man vill äta mycket av, men magsäcken har krympt så pass att det inte behövs så mycket för att bli mätt.
Jag ska nu titta klart på SVTs största bottennapp genom tiderna; Halal-TV och sedan försöka få klar första kapitlet av Snickaren.
söndag 16 november 2008
lördag 15 november 2008
Jaha.
Om ni undrar så har jag ICKE suttit fastklistrad vid WoW de senaste dagarna. Det är på tok för många människor inloggade för att jag ska trivas. Jag är inte mer bekväm med folksamlingar i virtuella världar än vad jag är i verkligheten. Dessutom går det inte göra quests eftersom alla andra gör dom samtidigt.
Så, ikväll ska jag bara titta på film och dricka öl. Det var faktiskt länge sedan jag kollade på Matrix-trilogin. Sagan om Ringen också, men det tar ju en hel jävla vecka att gå igenom trilogin. Nä, Matrix får det bli.
Så, ikväll ska jag bara titta på film och dricka öl. Det var faktiskt länge sedan jag kollade på Matrix-trilogin. Sagan om Ringen också, men det tar ju en hel jävla vecka att gå igenom trilogin. Nä, Matrix får det bli.
torsdag 13 november 2008
Hahaha jag känner mig helt mongo.
Är hemma nu efter att ha köat i över två jävla timmar för att få mitt exemplar av Wrath of the Lich King. Jag har inte sovit på 53 timmar (förutom på lunchen igår), har endast haft Naturdiet som enda näringskälla i 5 dagar och avnjuter nu en Innis & Gunn Island Cask till den fullständigt makalöst episka musik som strömmar ur högtalarna när spelet installeras.
Jag är helt fucked up just nu.
Förvänta er inga inlägg förrän tidigast måndag, för nu jävlar ska jag spela!!!
tisdag 11 november 2008
Back from the crypt.
Kom precis hem från begravningen. Det var en mycket fin ceremoni; kapellet var neutralt, mycket blomster och fin musik. Med tanke på att tanten var 96 år gammal när hon dog så kändes det ganska naturligt att vara där, och jag tror övrigt folk kände samma sak. Skillnad var det när min 16 år gamla kusin begravdes, det kändes bara extremt jobbigt, för 16 åringar SKA inte dö. Men en tant som enligt utsago var tillfreds med sitt liv och dessutom passerat sin förväntade livslängd med råge kan nog dö med gott samvete.
Lite bilder (ber om ursäkt för kvaliteten, men så går det när man bara har tillgång till en mobilkamera):
Utanför kapellet.
Blommor.
Kistan.
Lite bilder (ber om ursäkt för kvaliteten, men så går det när man bara har tillgång till en mobilkamera):
Utanför kapellet.
Blommor.
Kistan.
måndag 10 november 2008
Begravning.
I morgon ska gammelfarmor (icke-biologiska) sänkas ned till sin sista vila. Tanten blev nästan 100 år, och får sedan cancer och ändar sina dagar i smärta. Så jävla orättvist. Enligt vittnesmål ska hon ha sagt att nu lägger jag mig och sover, sedan vaknar jag inte igen. Ganska ruskigt att kunna känna på sig när döden står vid sänggaveln och vässar sin lie.
Jaja, så är det. Folk dör, vare sig man vill eller ej.
Jaja, så är det. Folk dör, vare sig man vill eller ej.
söndag 9 november 2008
Haha!
Kollade min mail nyss, och uppenbarligen är det en skönhet från fjärran land som är kär i mig, hon bifogade till och med en bild. Vad säger ni, ska jag slå till och importera henne?
HI, how are you doing? Likely, you will be now surprised. I long
thought before writing you the letter. This morning, I have received
love the Internet dispatch, from the unknown person to me the
addressee. In the given letter, it was spoken about love relations
between people. In the list e-mail addressees, I have seen your
address. I long thought before writing to you. I think, what you as
search for serious relations? I consider, that the given chance for me
unique, therefore I have decided to write to you. I wish to find the
present love! I would like to begin our acquaintance, with the small
story about me. My name is Hasmik. Friends me name simply Has. To me
of 28 years. I the quiet, young, purposeful girl. Friends say to me,
that I cheerful. I love dialogue. I consider, that dialogue very
important component in our life. I, as well as all women of our
country, like to cook food, to go in for sports. I conduct a healthy
way of life. I do not smoke and I do not take alcohol. I have work
which very strongly I love. But I do not have not enough love. I am
assured, that on our planet, there is a person who can present to me
happiness and love! On the Internet I more recently. I have no wide
experience in the Internet acquaintances. I have seen transfer on the
TV, about love in the Internet and have decided to find the happiness.
I consider, that it is real. I search for the real man who will love,
and to respect me. I consider, that this main thing in relations. You
the interesting man, and I would like to learn you in more details.
Probably it is our destiny? I wish to get acquainted with you more
close, by means of e-mail. It will be for us easier variant.
I give you mine e-mail the address: avehaswin@yahoo.co.uk
You can write to me. I with pleasure will answer you. Certainly, I
will send you my photos as. I with impatience will wait your letter to
me, with more detailed story about you. I am assured, that we become
good friends and we can love each other. Yours faithfully, Your
girlfriend, Hasmik.
thought before writing you the letter. This morning, I have received
love the Internet dispatch, from the unknown person to me the
addressee. In the given letter, it was spoken about love relations
between people. In the list e-mail addressees, I have seen your
address. I long thought before writing to you. I think, what you as
search for serious relations? I consider, that the given chance for me
unique, therefore I have decided to write to you. I wish to find the
present love! I would like to begin our acquaintance, with the small
story about me. My name is Hasmik. Friends me name simply Has. To me
of 28 years. I the quiet, young, purposeful girl. Friends say to me,
that I cheerful. I love dialogue. I consider, that dialogue very
important component in our life. I, as well as all women of our
country, like to cook food, to go in for sports. I conduct a healthy
way of life. I do not smoke and I do not take alcohol. I have work
which very strongly I love. But I do not have not enough love. I am
assured, that on our planet, there is a person who can present to me
happiness and love! On the Internet I more recently. I have no wide
experience in the Internet acquaintances. I have seen transfer on the
TV, about love in the Internet and have decided to find the happiness.
I consider, that it is real. I search for the real man who will love,
and to respect me. I consider, that this main thing in relations. You
the interesting man, and I would like to learn you in more details.
Probably it is our destiny? I wish to get acquainted with you more
close, by means of e-mail. It will be for us easier variant.
I give you mine e-mail the address: avehaswin@yahoo.co.uk
You can write to me. I with pleasure will answer you. Certainly, I
will send you my photos as. I with impatience will wait your letter to
me, with more detailed story about you. I am assured, that we become
good friends and we can love each other. Yours faithfully, Your
girlfriend, Hasmik.
Att sova länge.
Idag vaknade jag klockan 14:30 av att mobilen ringde. Det var Rabiat som ville veta hur det stod till med Fargash välbefinnande. Jo då det är faktiskt lugnt nu. Igår fick jag svar på en del frågor som gett mig huvudbry den senaste veckan.
Vad gjorde jag igår? Jo jag var på bio med Stevil och såg Burn After Reading. Den rekommenderas starkt. Den som var bäst i filmen var även den som var med minst; J. K. Simmons. Alla roller han gör är så jävla klockrena, kolla bara Spider-Man filmerna och Oz (bästa serien någonsin?) till exempel.
Trailer finnes här.
Vad gjorde jag igår? Jo jag var på bio med Stevil och såg Burn After Reading. Den rekommenderas starkt. Den som var bäst i filmen var även den som var med minst; J. K. Simmons. Alla roller han gör är så jävla klockrena, kolla bara Spider-Man filmerna och Oz (bästa serien någonsin?) till exempel.
Trailer finnes här.
fredag 7 november 2008
Nada.
Vet inte riktigt vad jag ska skriva om förutom att saker och ting inte går i den riktning jag vill. Jo en sak finns ju förstås, jag har slutat äta mat. Jag klarar inte av att äta längre, det känns bara äckligt. Tack o lov har jag en massa kostersättning hemma. Bara att dricka fem stycken shakes om dagen så klarar man sig.
onsdag 5 november 2008
Funderingar kring döden.
Har du någonsin stått på på en bro eller vid tågrälsen och hört en liten röst inom dig säga: "Gör det! Hoppa för guds skull och få ett slut på eländet!" Har du det så vet du att det är en massa olika frågor som dyker upp i huvudet på en och samma gång. Hur är det egentligen att dö? Blir det ett fint efterliv utan ångest och smärta? Kommer det att göra ont? Kommer familj och vänner sakna en? Ja du fattar, allt utmynnar så småningom ut i en fråga om huruvida Gud finns eller inte, och vilken av religionerna som i så fall har rätt. Enligt kristendomen hamnar självmördare i helvetet till exempel, vilket ju inte är något vidare med tanke på hur varmt det är där. Å andra sidan är nog musiken bättre där än i himmelen, eftersom hårdrock är Satans verk.
Enligt hinduismen så föds du om som något annat, inte nödvändigtvis en människa. Tänk dig att återfödas som en älg, eller en blomma, eller en gris. I vilket fall som helst lär man inte dö en naturlig död.
Det är i sådana här situationer jag begriper hur jävla primitiva vi människor är, vår komplexa hjärna till trots. Vi kan inte greppa något så okänt som döden. Många, det vill säga religiösa människor, tror och är övertygade om att de vet vad som händer. Skitsnack. För att citera en person jag känner när hon fick frågan av ett par Jehovas Vittnen om hon visste vad som hände när man dör: "Ja jag vet vad som händer. Du blir nedstoppad i en kista och inkörd i en brännugn." Ett tämligen klockrent svar om du frågar mig. Vittnena tyckte inte att det var ett bra svar, de tror ju att man endast kan finna frälsning om man följer deras doktrin. Skitstövlar.
Det värsta av alla scenarion jag skulle kunna tänka mig händer efter döden är att allt bara blir svart. Din kropp, ditt sinne, dina tankar, dina känslor, allt bara försvinner. Ganska trist.
Så hur ska man då förhålla sig till det här med döden? Inte en jävla aning faktiskt.
Varför skriver jag nu om det här? Jo, jag tror att jag hamnat i någon slags existensiell kris. Vissa dagar funderar jag på vad fan vitsen är med det här vi kallar liv. Andra dagar är det tvärtom om, då är livet alldeles underbart. För det är ju så, man kan inte sitta och fundera på döden utan att osökt komma in på livet. Vad är meningen med livet? Där har vi ju alla våra små teorier. Livet kan ju vara så enkelt som att hålla om någon man tycker väldigt mycket om, att dricka ett gott vin, att kela med katten eller att stå med ett fiskespö i handen. Alla sådana där småsaker som vi många gånger tar för givet betyder nog oändligt mycket mer än vad vi egentligen tror.
För många är livet att gifta sig och skaffa barn. Det tycker jag är en primitiv tankebana. Lägre stående djur tänker på det viset. Äta, sova, skita, skaffa barn, se ungjäveln växa upp och överge dig och sedan dör du ensam på ett äldreboende med en total främling som håller dig i handen. Jippie...
Ibland lockas jag av döden, det ska jag inte sticka under stol med. De där tillfällena när det känns som om jag står på en liten platå mitt i ett oändligt hav. Ingenstans att ta vägen rent fysiskt för att bli av smärtan med andra ord. Men jag har en självbevarelsedrift som är starkare än min dödslängtan.
Jag blev riktigt jävla osams en gång med en brud när vi diskuterade just ämnet självmord. Hon var så pass arrogant att hon på fullaste allvar hävdade att självmördare är fega kräk som bara gör sina nära och kära illa. Den här bruden har aldrig genomgått en kris värd namnet, och kan omöjligen sätta sig in i hur det känns att må så dåligt att man väljer att ta sitt eget liv. Klart som fan man tänker på hur ens nära och kära kommer att påverkas, och då väller också skuldkänslorna fram. Hoppet är det sista som lämnar människan sägs det, men personerna som tar sitt liv har förlorat sitt hopp för länge sedan. Ofta har de dessutom blivit svikna å det grövsta av den Svenska offentliga psykvården. "Här får du lite narkotikaklassad medicin, så ska du nog se att du blir bättre!" Fittläkarna hade lika gärna ordinerat brännvin. Annan drog, samma resultat. Du mår bra för tillfället, men tillvaron blir outhärdlig utan den.
Nu ska jag koka kaffe och försöka skriva lite mer på mitt filmmanus, så återkommer jag imorgon med något mindre nattsvart i bloggen.
tisdag 4 november 2008
Thyrfing.
Kände bara att jag måste hylla världens i särklass bästa Viking Metalband, Thyrfing. Införskaffa skivorna och rycks med i en orkan av fornnordisk mytologi, vikingatåg och mörk, svart ångest.
Ett urval från två av mina favoritlåtar av dem (dock är detta ett band där det är omöjligt plocka ut enskilda favoriter):Vansinnesvisan
Länge nog har era maskätna huvuden vilat på era veka axlar
En längtande känsla sprider sig I mina nävar och lustan brinner
Klinga stolt när ben möter stål, klinga stolt när sårsvetten droppar
Länge nog har du väntat på att skilja maskätna huvuden från veka axlar
Djävlar anamma
Svält och bedrövelse
Pest och förintelse
Död och förbannelse
Inga tårar skall era förvridna, blödande, brutna kroppar väta
Ingen älskarinna, släkt eller frände vid era lik skall sörja
Ingen hjältars sal, ingen himmelsk fröjd när makter (na) (era) öden utmäta
Blott spott och spe era eftermälen färga
Era gravar är passande att smutsa med mitt avskräde
Era minnen är mina att bespotta med hat och hån
Inga goda ord om de döda minner, inga ljusa minnen omtalas
I mitt vansinne fann ni livets ruttna slut
-------------------------------------------------------------------------
Kaos Återkomst
Sprungen ur kosmos I dans
Samvetslös men dömd
Innan liv här blott mörker fanns
Din kraft till synes gömd
Din njorde skola blomstra I prakt
På din väg mot undergång
Snart du sänkas I dödens makt
En stämma I din banesång
För evigt jag förnimma ditt fjät
Formad utav tidens rand
Nornor skrek och gudar grät
När du slets ur min hand
Ett folk till att skapa
Att hedra hem och bygd
Blott en niding att försaka
Misstro mot vår dygd
Skalder må dig följa
På din väg mot undergång
Härskare sin avsikt dölja
En stämma I din banesång
Arrax - den lurviga mongoloiden.
Idag var jag hundvakt åt Arrax, och fy för satan var jobbigt det var! Hunden är alltså fyra månader gammal, vilket innebär att han fortfarande beter sig som ett litet barn, men han väger ju för fan TJUGOTRE JÄVLA KILO! Lika mycket som en normal jycke i vuxen ålder. Jag började med att ta med honom ut på långpromenad. En hel timme av dragande i koppel, skällande på ilskna småhundar och så hoppade han på mig hela tiden.Detta är ju bara fjärde gången jag träffar honom, så vi känner inte varandra än. Väl hemma från promenaden så var jag så trött att jag lade mig i soffan för att pusta ut. Efter en minut så kommer klunsen och vill leka. Arrax leker på följande vis: han bits (inte hårt, men det känns) och hoppar upp på en hela tiden. Han springer gärna omkring på baksidan också för att leva jävel. Inte går det fånga honom heller, för han är snabbare än en ungjävel som busringt på min dörr.
Till slut ringde jag morsan i ren panik för att få några råd, men jag blev inte mycket klokare. Jag ringde sedan brorsan som var i skolan och kände mig nästan gråtfärdig. "Ja han är ju som ett litet oförstående barn" säger han. No shit?! Han gick i alla fall med på att skippa sista lektionen för att komma hem och hjälpa mig. "Tänk bara på att om du är lugn så blir hunden lugn" avslutade bror min innan vi lade på. Till saken hör att ångesten varit redigt kraftig idag, så hade svårt att säga ifrån på allvar till hunden, och det kände han ju naturligtvis av. Jag var allt annat än lugn inombords.
Efter att ha låtit hunden varit på baksidan i 20 minuter tyckte jag att det var dags att han kom in. Det tyckte inte han. Men med hundgodis kan man lösa det mesta, och jag gav honom dessutom grisöron på löpande band för att han skulle hålla sig någorlunda lugn tills brorsan kom hem.
Jag kan inte begripa att jag på allvar övervägt att skaffa hund, en St:Bernhard dessutom! Och om jag var anti-barn förut så är det ingenting mot vad det känns just nu. En stund innan jag åkte hem så ville Arrax bitas lite, men då drog jag ner honom på golvet och sög tag i nackskinnet på honom. Det hjälpte efter ett par gånger, sedan låg han och skämdes. Det var en metod han ska få smaka på nästa gång vi träffas och han känner för att sätta tänderna i mig.
måndag 3 november 2008
Ångest.
Att jag köpte glögg just idag har inte så mycket med att göra att jag nödvändigtvis ville ha Blossa 08, utan det var ett perfekt tillfälle att träna på de uppgifter jag fick av min psykolog sist vi träffades. Jag lider ju som bekant av panikångest, och uppgifterna såg ut som så att jag skulle medvetet försätta mig i situationer som framkallar panikångesten, för att vänja kroppen vid detta obehag. Det kanske låter konstigt, men kroppen fungerar på det viset. Om jag tar medicin eller går undan så fort jag får ångest så belönar kroppen detta beteende. Genom att låta skiten komma så kan jag förhoppningsvis bygga upp en naturlig resistens.
Det gick tämligen bra när jag kom till jobbet för att inhandla glögg, men sedan tänkte jag att jag skulle åka till ett annat Bolag här i stan och hälsa på. På vägen dit kom ångesten. Bussen till detta Bolag är nämligen ökänd för att alltid vara fullsmockad, trots täta turer. Naturligtvis satte sig en kärring med en skrikande unge brevid mig, vilket inte gjorde saken bättre.
Väl på Bolaget så lugnade jag ner mig, jag känner ju alla där. Jag hjälpte till lite med att slå in varor och snackade skit med kollegorna. Sedan gick jag in på Willys - White Trashets Mecka. Det var väldigt mycket folk där så jag ville inget annat än att springa därifrån. Snabbt som fan ryckte jag åt mig ett paket Naturdiet, varför vet jag inte men det kanske är på tiden att jag kör en VLCD-kur igen.
När jag kom hem så skrev jag ett inlägg på bloggen, och lyssnade sedan på musik. Jag blev akut trött så jag gick och lade mig. Vaknade för en timme sedan och ångesten har inte gått över. Jag vill inte ta några tabletter för då försvinner hela vitsen med KBT-behandlingen. Men fy fan vad jobbigt det är just nu...
Imorgon ska jag vara hundvakt åt morsans förvuxna valp och jag tänkte ta en jääääättelång promenad med hunden. Det gör nog gott skulle jag tro.
Det gick tämligen bra när jag kom till jobbet för att inhandla glögg, men sedan tänkte jag att jag skulle åka till ett annat Bolag här i stan och hälsa på. På vägen dit kom ångesten. Bussen till detta Bolag är nämligen ökänd för att alltid vara fullsmockad, trots täta turer. Naturligtvis satte sig en kärring med en skrikande unge brevid mig, vilket inte gjorde saken bättre.
Väl på Bolaget så lugnade jag ner mig, jag känner ju alla där. Jag hjälpte till lite med att slå in varor och snackade skit med kollegorna. Sedan gick jag in på Willys - White Trashets Mecka. Det var väldigt mycket folk där så jag ville inget annat än att springa därifrån. Snabbt som fan ryckte jag åt mig ett paket Naturdiet, varför vet jag inte men det kanske är på tiden att jag kör en VLCD-kur igen.
När jag kom hem så skrev jag ett inlägg på bloggen, och lyssnade sedan på musik. Jag blev akut trött så jag gick och lade mig. Vaknade för en timme sedan och ångesten har inte gått över. Jag vill inte ta några tabletter för då försvinner hela vitsen med KBT-behandlingen. Men fy fan vad jobbigt det är just nu...
Imorgon ska jag vara hundvakt åt morsans förvuxna valp och jag tänkte ta en jääääättelång promenad med hunden. Det gör nog gott skulle jag tro.
Mission Complete.
Fixade glöggen idag, och dra åt helvete vad det hade gått åt! Det börjar bli som när Mackmyra körde med sina olika Preludium, alla ska verkligen ha och är beredda att gå över lik för att få det.Så hur är nu Blossa 08, är den värd sitt pris? Nu kostar den ju bara 79:- i och för sig, så man ska väl inte vänta sig en orgasm i käften. Jag tänker inte recensera glöggen här på bloggen, på grund av att jag i egenskap av Systembolagsanställd måste vara märkesneutral, och hade jag börjat skriva om glöggen så skulle jag vara tvungen att ta med varenda jävla sort, och så kul är det faktiskt inte att prova glögg. Men det finns ju många andra som recenserat den så ni får väl läsa tidningen antar jag.
Dock ett tips: drick gärna glöggen tillsammans med pepparkaka och grönmögelost. Prova även att dricka den kall (jag gillar den även rumstempererad). eventuellt med lite is. Vit glögg BÖR i mitt tycke drickas kall.
söndag 2 november 2008
Glögg.
Imorgon är jag ledig, så jag tänkte åka in till jobbet och sälla mig till alla glöggfanatiker som vill ha Blossa 08. Har även fått en beställning av en kompis som jobbar och kommer garanterat inte hinna in till Systemet innan glöggen är slut.
Kommer köpa två flaskor till mig själv och två till kompisen. Det är alltid bra att ha en årgångsglögg hemma när det börjar lacka mot jul och man glömt bort att köpa julklappar.
I övrigt har jag haft en fantastisk helg. Bland annat träffat världens mysigaste katt (förutom min egen) som tillhör världens mysigaste tjej, puss på er.
fredag 31 oktober 2008
Puh...
Många kunder på jobbet idag, men det gick bra ändå. Imorgon är dock en annan femma, jag ska in till jobbet (på en röd dag) och förbereda inför måndagen då all glögg släpps. Ska ta bort alla gamla nyheter, sätta upp de nya, göra plats för glöggen och fan o hans moster.
Jag erbjöd mig dock frivilligt, så jag har bara mig själv att skylla. I samma veva ska nån hantverkare lägga nytt golv i entrén, så det blir ju muntert att höra det jävla oljudet i 5-6 timmar.
Jag erbjöd mig dock frivilligt, så jag har bara mig själv att skylla. I samma veva ska nån hantverkare lägga nytt golv i entrén, så det blir ju muntert att höra det jävla oljudet i 5-6 timmar.
torsdag 30 oktober 2008
Äckelgubbe.
Det är en vidrig gubbjävel som antastar en arbetskamrat till mig. Han ger henne kärleksdikter och frågar om han får kyssa henne. Han var inne en gång förra veckan och idag. Kommer han in i morgon ska jag suga tag i fanskapet och göra klart vad som gäller. Unga tjejer i 20-årsåldern vill inte vara tillsammans med snuskiga små invandrargubbar över 50.
Tack och lov har hon pepparspray i handväskan, och jag har uppmanat henne att skaffa en kniv också, för säkerhets skull.
Det är inte första gången den här gubben äcklar sig med personalen; innan jag kom till butiken jobbade det en tjej där som han siktade in sig på. Det slutade med en polisanmälan, men det har uppenbarligen inte avskräckt aset.
Jag HATAR sådana här äckliga gubbjävlar!
Så, om ni hittar följande på löpsedlarna i dagarna: "Systembolagsanställd slog ihjäl 50-åring med spritflaska" så vet ni att det är Fargash som tappat behärskningen.
Tack och lov har hon pepparspray i handväskan, och jag har uppmanat henne att skaffa en kniv också, för säkerhets skull.
Det är inte första gången den här gubben äcklar sig med personalen; innan jag kom till butiken jobbade det en tjej där som han siktade in sig på. Det slutade med en polisanmälan, men det har uppenbarligen inte avskräckt aset.
Jag HATAR sådana här äckliga gubbjävlar!
Så, om ni hittar följande på löpsedlarna i dagarna: "Systembolagsanställd slog ihjäl 50-åring med spritflaska" så vet ni att det är Fargash som tappat behärskningen.
onsdag 29 oktober 2008
Snickarn.
Som jag skrivit tidigare så har jag påbörjat ett litterärt verk. Det blir dock ingen novell i ordets rätta bemärkelse, utan mer av ett novellartat filmmanuskript. Snickarn var faktiskt från början alltid ämnad till att bli en skräckfilm.
På grund av tempot och stilen i texten så kan det kanske verka amatörmässigt, och det är precis vad det är. Jag har ingen som helst erfarenhet av professionellt skrivande, definitivt inte vad gäller filmmanus.
I alla fall så är huvudpersonerna nu etablerade i mitt huvud, och jag har plitat ned prologen:
---------------------------------------------------
PROLOG
Regnet öser ner över den lilla gården. Blixten avslöjar i sina bländande hundradelar ett hus, huset där Ingela Petersson just i detta tillfälle gör sitt bästa för att med ren viljekraft klämma ett alltför stort barn ur sitt allt alltför lilla sköte.
Ingela skriker som en besatt när det abnormt stora babyhuvudet börjar titta fram. Doktor Eskilsson börjar dra i ungen. ”Det var mig en stor gosse!” utbrister han. Ingela svarar med ännu en skrikattack. Med stor möda får den gode doktorn ut ungen och konstaterar snabbt att det är en pojke. ¬”Jösses vad tung han är! Måste väga minst sex kilo!” konstaterar Eskilsson. ”Har du bestämt vad han ska heta?” Ingela ska precis till att svara när hon plötsligt blir tyst.
Hon tittar mot dörröppningen. Hennes fem år gamla dotter My står där med famnen full av nydiskade tallrikar. Tallrikarna väger minst sju kilo, men det är ingen match för denna smällfeta flicka som redan är stor som en 10 åring. My tittar på sin lillebror. Hon grips av en kraftfull känsla av att den lilla bebisen är hennes. Mys ögon tindrar.
”Det där är din lillebror” viskar Ingela och ler. Mys huvud vrider sig långsamt och hennes ögon möter sin mors. Mys blick blir hård som sten. Bebisen är hennes och ingen annans! Hon måste röja alla hinder ur vägen.
My agerar snabbt. Med ett vrål rusar hon fram mot sängen och slungar med all sin kraft tallrikarna i sin mors ansikte. Doktor Eskilsson ska precis till att ropa på hjälp när en hög duns hörs och han segnar ned på golvet. Hans bakhuvud är krossat. En blandning av hjärnsubstans och benflisor rinner sakta ut över golvet. Ett par seniga händer bänder loss bebisen från den döde doktorns grepp och lyfter upp den lille gossen.
My tar ingen notis om doktorns död, hon har andra saker i tankarna. Hon hoppar upp sin mors säng och plockar upp en porslinsskärva. Hon lyfter skärvan och börjar hugga sin mor. Hugg efter hugg efter hugg tills hon inte orkar mer. ”Fattar du att det är MIN bebis?!” skriker My till sin mor.
Ingela svarar inte. Hon ligger i sängen genomdränkt i sitt eget blod och efterbörd. Hennes sköte är totalförstört, kroppen prydd av hundratals huggsår. Delar av tarmpaketet sticker ut från den söndertrasade vaginan. Hennes döda ögon stirrar upp i taket.
My börjar andas i normal takt igen. Hennes blick är dock allt annat än normal. Hon hoppar ner från sängen och går fram till sin far, Krister, som synar sin nyfödde son. Krister sliter blicken från pojken och tittar på My. ”Nu är det bara du och jag, lilla My. Nu är det du som är pojkens mamma, och min nya fru. Nu ska vi döpa gossen, och sedan ska du och jag öva på att skaffa honom en lillebror.” My ler ett otäckt leende.
De går ut till vardagsrummet och Krister häller upp ett glas vodka. Han sätter sig i sin fåtölj och skvätter några droppar sprit på pojkens huvud. ”Jag döper dig härmed till Kjell” säger han och smeker den rödlätte gossen över pannan.
---------------------------------------------------
Det lär ta ett tag, men fortsättning följer...
På grund av tempot och stilen i texten så kan det kanske verka amatörmässigt, och det är precis vad det är. Jag har ingen som helst erfarenhet av professionellt skrivande, definitivt inte vad gäller filmmanus.
I alla fall så är huvudpersonerna nu etablerade i mitt huvud, och jag har plitat ned prologen:
---------------------------------------------------
PROLOG
Regnet öser ner över den lilla gården. Blixten avslöjar i sina bländande hundradelar ett hus, huset där Ingela Petersson just i detta tillfälle gör sitt bästa för att med ren viljekraft klämma ett alltför stort barn ur sitt allt alltför lilla sköte.
Ingela skriker som en besatt när det abnormt stora babyhuvudet börjar titta fram. Doktor Eskilsson börjar dra i ungen. ”Det var mig en stor gosse!” utbrister han. Ingela svarar med ännu en skrikattack. Med stor möda får den gode doktorn ut ungen och konstaterar snabbt att det är en pojke. ¬”Jösses vad tung han är! Måste väga minst sex kilo!” konstaterar Eskilsson. ”Har du bestämt vad han ska heta?” Ingela ska precis till att svara när hon plötsligt blir tyst.
Hon tittar mot dörröppningen. Hennes fem år gamla dotter My står där med famnen full av nydiskade tallrikar. Tallrikarna väger minst sju kilo, men det är ingen match för denna smällfeta flicka som redan är stor som en 10 åring. My tittar på sin lillebror. Hon grips av en kraftfull känsla av att den lilla bebisen är hennes. Mys ögon tindrar.
”Det där är din lillebror” viskar Ingela och ler. Mys huvud vrider sig långsamt och hennes ögon möter sin mors. Mys blick blir hård som sten. Bebisen är hennes och ingen annans! Hon måste röja alla hinder ur vägen.
My agerar snabbt. Med ett vrål rusar hon fram mot sängen och slungar med all sin kraft tallrikarna i sin mors ansikte. Doktor Eskilsson ska precis till att ropa på hjälp när en hög duns hörs och han segnar ned på golvet. Hans bakhuvud är krossat. En blandning av hjärnsubstans och benflisor rinner sakta ut över golvet. Ett par seniga händer bänder loss bebisen från den döde doktorns grepp och lyfter upp den lille gossen.
My tar ingen notis om doktorns död, hon har andra saker i tankarna. Hon hoppar upp sin mors säng och plockar upp en porslinsskärva. Hon lyfter skärvan och börjar hugga sin mor. Hugg efter hugg efter hugg tills hon inte orkar mer. ”Fattar du att det är MIN bebis?!” skriker My till sin mor.
Ingela svarar inte. Hon ligger i sängen genomdränkt i sitt eget blod och efterbörd. Hennes sköte är totalförstört, kroppen prydd av hundratals huggsår. Delar av tarmpaketet sticker ut från den söndertrasade vaginan. Hennes döda ögon stirrar upp i taket.
My börjar andas i normal takt igen. Hennes blick är dock allt annat än normal. Hon hoppar ner från sängen och går fram till sin far, Krister, som synar sin nyfödde son. Krister sliter blicken från pojken och tittar på My. ”Nu är det bara du och jag, lilla My. Nu är det du som är pojkens mamma, och min nya fru. Nu ska vi döpa gossen, och sedan ska du och jag öva på att skaffa honom en lillebror.” My ler ett otäckt leende.
De går ut till vardagsrummet och Krister häller upp ett glas vodka. Han sätter sig i sin fåtölj och skvätter några droppar sprit på pojkens huvud. ”Jag döper dig härmed till Kjell” säger han och smeker den rödlätte gossen över pannan.
---------------------------------------------------
Det lär ta ett tag, men fortsättning följer...
söndag 26 oktober 2008
Vad fan?
Nu kommer ni tycka att jag inte är riktigt klok, men för en stund sedan fick jag en oförutsedd och fullkomligt omotiverad släng av julkänsla. Varför vet jag inte, men helt plötsligt sa jag åt katten att värma glöggen medan jag gick ut och högg en julgran. Satte på King Diamonds julskiva "No Presents for Christmas", började steka köttbullar och laga Janssons Frestelse medan kattfan klädde granen.
Nej då, jag gjorde inget av det där, men jag fick god lust. Är det kommersialismen som på något sätt planterat in dessa julkänslor i min hjärna, eller är det kanske en liten jultumör som börjat göra sig påmind? Min julkänsla brukar i regel infinna sig runt den andra adventsveckan, och bara om det är mycket snö. Nu är det ju för i helvete oktober och det enda vita som faller från skyn är fågelskit.
Imorgon ska jag tamigfan köpa med mig en flaska glögg hem!
Nej då, jag gjorde inget av det där, men jag fick god lust. Är det kommersialismen som på något sätt planterat in dessa julkänslor i min hjärna, eller är det kanske en liten jultumör som börjat göra sig påmind? Min julkänsla brukar i regel infinna sig runt den andra adventsveckan, och bara om det är mycket snö. Nu är det ju för i helvete oktober och det enda vita som faller från skyn är fågelskit.
Imorgon ska jag tamigfan köpa med mig en flaska glögg hem!
Ska jag sluta ett tag?
Skrev ju häromdagen om zombiepatchen till World of Warcraft, och om min tokiga konspirationsteori huruvida hela skiten är ett enda stort smittskyddsexperiment. Jag är inte lika säker längre. Det mest troliga i detta läge är nog att allt handlar om expansionen, Wrath of the Lich King, som släpps den 13:e november. Det är omöjligt att förklara för er som inte är insatta i spelet, så ni kan lika gärna sluta läsa nu.
Arthas/Ner'zhul (The Lich King) kommenderar ju The Scourge, vilka är odöda krigare som viljelöst leder The Lich King. Blizzard har ju sedan länge gjort klart att under spelandet av Wrath of the Lich King så kommer Arthas/Ner'zhul att vara ständigt närvarande. Jag tror nu att denna förbannade zombiepatch är en försmak av vad som komma skall.
De där jävla zombiesarna har nu i princip tagit över varenda större stad i spelet, så det går inte att göra ett förbannat dugg när man väl loggat in. Jag är så jävla trött på skiten att jag funderar på att låta bli att spela tills dess expansionen släpps.
Ska nog spela igenom Half-Life 2 och expansionerna igen, och kanske Portal också.
Men kvällen var också en lycklig sådan. För några dagar sedan blev jag värvad till gillet Abominable och nu i kväll hade vi ihjäl bägge bossarna i Gruul's Lair. Jag hamnade knappast på top 10 listan över DPS, men det var mycket speciellt för mig eftersom det var min första Raid.
Arthas/Ner'zhul (The Lich King) kommenderar ju The Scourge, vilka är odöda krigare som viljelöst leder The Lich King. Blizzard har ju sedan länge gjort klart att under spelandet av Wrath of the Lich King så kommer Arthas/Ner'zhul att vara ständigt närvarande. Jag tror nu att denna förbannade zombiepatch är en försmak av vad som komma skall.
De där jävla zombiesarna har nu i princip tagit över varenda större stad i spelet, så det går inte att göra ett förbannat dugg när man väl loggat in. Jag är så jävla trött på skiten att jag funderar på att låta bli att spela tills dess expansionen släpps.
Ska nog spela igenom Half-Life 2 och expansionerna igen, och kanske Portal också.
Men kvällen var också en lycklig sådan. För några dagar sedan blev jag värvad till gillet Abominable och nu i kväll hade vi ihjäl bägge bossarna i Gruul's Lair. Jag hamnade knappast på top 10 listan över DPS, men det var mycket speciellt för mig eftersom det var min första Raid.
fredag 24 oktober 2008
Zombies.
Idag är jag ledig. Ganska skönt med tanke på att det är lönefredag. Dessvärre så pågår någon typ av byggprojekt i byggnaden jag bor i, och det är någon som borrar i betongväggarna. Det låter för jävligt och jag vågar inte ens tänka på hur det är för kattfan. Dessutom är vattnet avstängt på obestämd tid.
Jag har planerat att placera mig framför datorn för resten av dagen. Igår släpptes en jävligt konstig patch till World of Warcraft. Helt plötsligt kan man bli biten av zombies, och när 10 minuter har gått så blir man själv ett vandrande lik på jakt efter hjärnor. När man blir en zombie förlorar man alla sina ordinära förmågor, och får andra istället. Man kan till exempel smitta andra spelare med zombiepesten.
Jag misstänker att Blizzard har börjat sammarbete med smittskyddsforskare för att simulera en epedemi. För några år sedan skedde just detta i WoW, fast den gången var det inte medvetet utan epedemin berodde på en bugg i den då nya instansen Zul'Gurub. Läs mer här.
Jag har planerat att placera mig framför datorn för resten av dagen. Igår släpptes en jävligt konstig patch till World of Warcraft. Helt plötsligt kan man bli biten av zombies, och när 10 minuter har gått så blir man själv ett vandrande lik på jakt efter hjärnor. När man blir en zombie förlorar man alla sina ordinära förmågor, och får andra istället. Man kan till exempel smitta andra spelare med zombiepesten.
Jag misstänker att Blizzard har börjat sammarbete med smittskyddsforskare för att simulera en epedemi. För några år sedan skedde just detta i WoW, fast den gången var det inte medvetet utan epedemin berodde på en bugg i den då nya instansen Zul'Gurub. Läs mer här.
onsdag 22 oktober 2008
Fan i helvete!
LHC suger pung. Hur i HELVETE kan man förlora mot ett Schweiziskt lag?! Med 7-2 dessutom!!! Så här är det; så länge de spelar med hjärta och kämpaglöd så kan de förlora, men när de bara lallar runt som fån och GER motståndaren pucken så blir jag förbannad. Existerar inte uttrycket För Kung och Fosterland längre? Det var nämligen inte bara Linköpings ära som stod på spel ikväll, utan hela Svenska rikets. Denna match var HISTORISK då det var den första CHL-matchen någonsin i Linköping!
Spektaklet blev ju inte bättre av att domaren lyckades titta på något annat än vad han skulle göra, vilket resulterade i utvisningar som gav Zürich fördel hela tiden. Ja, jag vet att alla snackar skit om domaren om de förlorar, men i detta fall så är det faktiskt sant.
Jag skulle dessutom vilja ge Linköpingspubliken en känga för det extremt smaklösa bemötandet av ZSC Lions. Hur fan kan man bua på det där viset? De är ju för helvete gäster här i Sverige, hur tror ni att vi Svenskar framstår som? Just det, som omogna jävla idioter.
Jag och morbror min gick hem efter 2:a perioden, då stod det 4-2 till ZSC. Jag har lite ångest för det, då jag blev bjuden på kvällens biljett, och det var inte särskillt tacksamt av mig att bara sticka iväg på det där viset. Förlåt mig, H!
tisdag 21 oktober 2008
Nu är hösten är.
Idag lade jag märke till att nu är det ta mig tusan höst på riktigt. Detta är positivt, för det innebär att snart kommer vintern. Förhoppningsvis blir det iskallt och massor med snö. Men det finns en nackdel med vintern, och det är de tre storhelgerna; Lucia, Jul och Nyår.- Jättetrevligt! tänker du kanske, men då har du aldrig jobbat på Systembolaget. Det finns en terror hos oss bolagare vid namnet Glögg (kan även kallas Satan, Sauron och Darth Vader). Glögg är ju en trevlig dryck, faktiskt så trevlig att varenda invånare i konungariket Sverige ska ha en flaska så fort termometern börjar visa minusgrader.
Glögg ska folk oftast ha vid Lucia och Jul. Vid Jul är det också en hel del mörk lager ("julöl") och kryddat brännvin som gäller. Till nyår så är det mousserande vin (och öl och vin och sprit och fan o hans moster). Det finns en rolig sak med glögg, nämligen det faktum att Blossa varje år lanserar sin årgångsglögg, med en ny smaksättning för varje år. Den här glöggen är folk helt jävliga tokiga i och det tar slut direkt. Sen får vi i personalen ta skit för att det inte tillverkats mer glögg än det gjorts. Skitkul.
Fullsmockat lager, fullsmockad butik, glöggtokiga kunder samt stress så det både räcker och blir över är en bra grogrund för oss med panikångest att utveckla en rejäl inre vinterapokalyps. Men men, man ska inte måla fan på väggen, helgerna kan gå smidigt också i bästa fall, och det är ju det bästa man ska hoppas på. Eller?
Tro nu inte för all del att jag sitter här och snackar skit om mina kära kunder (det vill säga Ni, Svenska folket) men kan ni inte i alla fall försöka att ha lite framförhållning i år? Det är ju knappast roligare för er att stå i kö än det är för mig att sitta i kassan när klockan börjar närma sig 20:00 och man inget hellre vill än att åka hem och ta sig en varm glögg. Kila ner till Systemet en eller två veckor innan Jul och införskaffa det ni ska ha, så blir det inga överfulla butiker. Jag kan ta hand om Er på ett bättre sätt, och ni slipper stå och trängas i en frustrerad kö.
Glöggen börjar säljas den 3/11, bara så att ni vet...
fredag 17 oktober 2008
Eric Adams och Sarah Brightman.
Jag ville bara dela med mig av en duett med mina två favoritsångare; Eric Adams (ManOwaR) och Sarah Brightman. Låten heter Where Eagles Fly och är så fruktansvärt vacker att den till och med rör gamle Fargash till tårar.
torsdag 16 oktober 2008
Barn.
Jag tycker inte om barn. Man skulle faktiskt kunna säga att jag hatar dom. Det konstiga är att det är egentligen inte barnen jag borde hata, utan deras slapptaskar till föräldrar som varken har moral eller intelligens till att uppfostra sina skrikande avkommor.
Varför skaffar folk ens egna barn? Det finns ju för helvete ett överskott av föräldralösa stackare runt om i världen som inget hellre vill än att få en mamma och en pappa som älskar dom.
Idag på bussen satt en äcklig kärring med sin om möjligt ännu äckligare horunge. Ungjäveln bara skrek och skrek och mamman gjorde ingen ansats till att vilja kväsa oljudet. Då var det tydligen mer intressant att läsa sitt horoskop i dagens Metro. Jag fick god lust att ge kärringen en rejäl lavett och sedan vråla HÅLL KÄFTEN!!! åt ungjäveln. Det gjorde jag inte.
Det borde vara åldersgräns på att åka buss, minst 18 år, helst 20. Föräldrar får skaffa bil där deras ondsinta snorvalpar inte stör omgivningen.
Men hatar jag alla barn? Nej, några går faktiskt an. Förra året var det en grabb på ca fem år inne på jobbet med sin pappa. När pappan betalade i kassan så väntade gossen på honom genom att hoppa upp och sätta sig på avsatsen vid slutet av kassan (den där man ställer kassarna på när man packar ner varorna). Detta uppskattades inte av en gammal sur kärringjävel som stod och packade i sina varor. Häxan spände ögonen i ungen och fräste att "där får du inte vara, gå ner!"
Började ungen tjuta? Nej. Han tittade bara upp på kärringen med ett leende på sina läppar och sa klämkäckt: "och jag heter Gustav!"
Alla i kön började garva. Alla utom kärringen som moloket begav sig iväg.
Sådana ungar går för sig, så länge de inte skriker och lever jävel.
Kolla in den här karln, han vet hur jag känner mig.
Varför skaffar folk ens egna barn? Det finns ju för helvete ett överskott av föräldralösa stackare runt om i världen som inget hellre vill än att få en mamma och en pappa som älskar dom.
Idag på bussen satt en äcklig kärring med sin om möjligt ännu äckligare horunge. Ungjäveln bara skrek och skrek och mamman gjorde ingen ansats till att vilja kväsa oljudet. Då var det tydligen mer intressant att läsa sitt horoskop i dagens Metro. Jag fick god lust att ge kärringen en rejäl lavett och sedan vråla HÅLL KÄFTEN!!! åt ungjäveln. Det gjorde jag inte.
Det borde vara åldersgräns på att åka buss, minst 18 år, helst 20. Föräldrar får skaffa bil där deras ondsinta snorvalpar inte stör omgivningen.
Men hatar jag alla barn? Nej, några går faktiskt an. Förra året var det en grabb på ca fem år inne på jobbet med sin pappa. När pappan betalade i kassan så väntade gossen på honom genom att hoppa upp och sätta sig på avsatsen vid slutet av kassan (den där man ställer kassarna på när man packar ner varorna). Detta uppskattades inte av en gammal sur kärringjävel som stod och packade i sina varor. Häxan spände ögonen i ungen och fräste att "där får du inte vara, gå ner!"
Började ungen tjuta? Nej. Han tittade bara upp på kärringen med ett leende på sina läppar och sa klämkäckt: "och jag heter Gustav!"
Alla i kön började garva. Alla utom kärringen som moloket begav sig iväg.
Sådana ungar går för sig, så länge de inte skriker och lever jävel.
Kolla in den här karln, han vet hur jag känner mig.
måndag 13 oktober 2008
Spritkurs.
Mellan den 6-8/10 var jag på Skarpö kursgård för att lära mig mer om Livets Vatten, också känt som Aqua Vitae (latin), Akvavit (Skandinavien), Eau-de-Vie (franska), Uisge Beatha (gaeliska) och Zhizennia Voda (ryska). Kärt barn har som bekant många namn.I alla fall, så här såg dagarna ut:
Dag 1
10.15 Besök på Vin & Sprithistoriska museet
12.15 Lunch på Skarpö
13.15 Presentation av kursen, deltagare och handledare
13.45 Grundläggande teori
14.15 Provningsteknik, grundprovning
15.30 Teori: Kryddad sprit
16.00 Provning: Kryddad sprit
19.20 Drink före maten
19.30 Middag med sprit i matlagningen
----------------------------------------Vin&Sprithistoriska museet var mycket intressant. Vi fick en genomgång av svensk sprithistoria av en skånsk transvestit (nej, jag skämtar inte, h*n kallade sig både Stefan och Nadja). En av de mest intressanta av alla prylar på museet är den gamla kopparpannan som står i entrén. Den användes en gång i tiden för att bränna Skeppets Whisky som Vin&Sprit krängde mellan 1955-1970. Whiskyns dåliga kvalitet gjorde att man fick avsluta produktionen 1970, trots att man vid det laget faktiskt börjat få fason på tillverkning och lagring.
Sedan var det dags att åka ut till kursgården på Skarpö för att inta dagens lunch. Det blev någon sorts hummerfond, vilket jag inte är överdrivet förtjust i, men det slank ner ändå.
Efter några grundläggande genomgångar av sprit överlag (till exempel vodka) samt provningsteknik så var det dags att ta sig an det kryddade brännvinet. Det var 11 sorter, och dessutom hade sadisterna till handledare smygit in en genever... I alla fall så skulle vi hitta tre sorter som dominerades av kummin, tre av dill, tre av malört samt två stycken udda. Jag behöver väl knappast säga att både smak- och doftsinnen var redigt mörbultade efter den här provningen.
Bild på provningen.
Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):
1. Läckö Slottsakvavit (33-02)
2. Gammal Norrlands Akvavit (262-02)
3. Aalborgs Jubileum (173-01)
4. Herrgårds Akvavit (26-02)
5. Rånäs Brännvin (148-02)
6. Aalborg Taffel Akvavit (34-01)
7. Lysholms Linie Akvavit (59-02)
8. Porsbrännvin (265-02)
9. Snälleröds Besk (101-02)
10. Bäska Droppar (214-02)
11. Bokma (36-01)
På kvällen var det finmiddag och naturligtvis var det sprit i maten. Förrätten bestod av en vansinnigt starkt kryddad Gazpacho med tequila i. Varmrätten var fläskkött marinerad i Laphroaig och efterrätten glass och fruktsallad med en rombaserad sås till.
Vinet vi drack till:
Cremant d' Alcace 2004 (97400-01)
Thelema Rhine Riesling 2007 (99436-01)
Valpolicella Superiore Ripasso (976601-01)
-----------------------------------------------------
Dag 2
08.30 Tillbakablick på gårdagen
Kroppens nedbrytning av alkohol
08.45 Teori: Likörer
09.00 Provning Likörer
10.00 Teori: Brandy, Calvados, Grappa
12.00 Lunch
13.00 Provning: Brandy, Calvados, Grappa
14.00 Teori: Drinksprit
15.00 Provning: Drinksprit
17.00 Middag
18.30 Drinkblandning i baren
-------------------------------------------------------------Efter en tillbakablick över gårdagen och ett föredrag om kroppens nedbrytning av alkohol så var det dags för alla damers favorit: likörerna. Här ingick även några jokrar, som en punsch och en anissprit. Den här provningen var lite mindre brutal än den med det kryddade brännvinet, dock kände man sig som en sockerråtta efteråt.
Bild på provningen.
Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):
1. Cederlunds Caloric (592-01)
2. Disaronno (712-02)
3. Amarula (677-01)
4. Drambuie (700-01)
5. Séve Fournier (638-01)
6. Cointreau (609-01)
7. Creme de Cassis (675-02)
8. Bénédictine D.O.M (602-02)
9. Molinari Sambuca (723-02)
10. Ricard (746-01)
Just den sista på listan tog livet av det lilla jag hade kvar av smaklökarna. Sjukt intensiv anissmak.
Efter lunchen var det återigen dags för provning, denna gång Brandy, Calvados och Grappa. Det var mycket intressant, speciellt Brandyn då det inte är så värst länge sedan jag började dricka det.
Bild på provningen.
Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):
1. Pisco (350-01)
2. Metaxa ***** (323-01)
3. Martell VS (171-01)
4. Janneau (330-01)
5. Grönstedts Extra (241-02)
6. Delamain XO (137-01)
7. Boulard (58-01)
8. Coeur de Lion 1983 (70001-01)
9. Grappa di Bassano (306-02)
10. Masi Grappa Mezzanella (347-02)
Knappt han man ta sig en eftermiddagskaffe innan det var dags för provning igen. Denna gång drinksprit, det vill säga de spritsorter förutom vodka som är vanligast när man gör fjolliga små drinkar. Jag fruktade denna provning, ty jag visste att tequila skulle ingå. Är det något jag verkligen hatar så är det tequila. Hur i helvete mexikanarna kunde få för sig börja destillera agave, denna vedervärdiga växt, är bortom mitt förstånd. Som det proffs jag är satte jag naturligtvis några dödskallar i protokollet när jag blev varse att det var tequila i glaset...
Bild på provningen.
Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):
1. Gibson's (235-01)
2. Plymoth Gin (226-01)
3. Bombay Sapphire (109-01)
4. Bacardi (559-01)
5. Havana Club Blanco (511-01)
6. Havana Club 7 años (512-01)
7. Clément Rhum Vieux (514-01)
8. Sauza Blanco (65-01)
9. Tequila XQ Reposado (50-01)
Efter middagen så fick vi en smärre drinkutbildning i baren. Handledaren Thomas kunde teorin, men i praktiken var det värre. Han lyckades få varenda jävla drink surare än en gammal disktrasa. Efter några öl i goda kollegors sällskap så somnade jag gött.
Lite bilder på rummet:
Översikt
Sängen
Badrummet
Utsikten
-----------------------------------------------------------------------
Dag 3
08.30 Tillbakablick på gårdagen
08.45 Teori: Skotsk whisky
10.00 Teori: Annan whiskey
11.00 Provning: Skotsk whisky
12.00 Lunch
13.00 Provning Annan whiskey
15.00 Avresa till Cityterminalen
------------------------------------------------------------------Dag 3 var dagen D för mig. Whisky!!! Det var inte mycket jag fick lära mig som jag inte redan kunde, men lite nytt lyckades de klämma in i huvudet på mig i alla fall. Whisky är ju lite halvkrångligt för den som inte är intresserad av det, vilket blev tydligt när handledarna skulle försöka förklara de olika typerna:
Single Malt Scotch Whisky
Blended Malt Scotch Whisky
Single Grain Scotch Whisky
Blended Grain Scotch Whisky
Blended Scotch Whisky
Provningen var riktigt skoj, för här kunde jag mer eller mindre sätta in varenda sort i rätt fack. Dock kunde jag bara gissa rätt på märke på en av dom (Laphroaig).
Bild på provningen.
Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):
1. Stewart's (483-01)
2. Dewar's 12 Years (204828-01)
3. Glenfiddich 12 Years (440-01)
4. The Macallan 12 Years (478-01)
5. Morrisons's Islay Legend (405-01)
6. Laphroaig 10 Years (571-01)
Efter denna provning så var det dags för nästa; Övrig Whisky och Whiskey (lägg märke till skillnaden i stavning)
Bild på provningen.
Lista på dryckerna (inte nödvändigtvis i rätt ordning):
1. Black Velvet (506-01)
2. Paddy (536-01)
3. Black Bush (497-01)
4. Maker's Mark (558-01)
5. Jim Beam (503-01)
6. Gentleman Jack (10614-01)
7. Karuizawa (490-01)
De länder vi gick igenom nu var USA, Kanada, Irland och Japan. Irländsk whisky är lätt att känna igen då det påminner starkt om druvan Savignon Blanc, dvs många toner av grönt samt det distinkta "kattpisset". Japanen var tämligen lätt att hitta då Japansk whisky är snarlik den Skottska. Värre var det med USA och Kanada, då jag aldrig dricker whiskey från dessa länder, främst av principskäl.
Sedan fick vi åka hem. På stationen fick jag se hur det kan gå om man dricker för mycket sprit.
söndag 12 oktober 2008
lördag 4 oktober 2008
Försvinner några dagar.
På måndag sticker jag iväg till Skarpö Kursgård för att genomgå en spritkurs. Kursgården ägs av Systembolaget och används för att öka kompetensen hos oss som jobbar där. Det är alltid trevligt att åka till Skarpö; maten är trestjärnig och det är idel trevligt folk man hamnar i lag med (eftersom vi på Bolaget är trevliga, när man väl lär känna oss). På kvällarna kan man gå ner till baren och ta sig en bärs eller ett glas vin och koppla av med sina medarbetare.
Men det kommer att bli intensivt, minst 60 sorters sprit ska doftas på, smakas och analyseras. Under tiden jag är där så kommer brorsan att bo hemma hos mig och ta hand om katten. Jag återkommer den 8:e för en rescension av kursen.
lördag 27 september 2008
Sjuk IGEN.
Ja vad ska jag säga? Förkylningar suger pung och mitt imunförsvar är det uppenbarligen inte mycket bättre med. Har jag kanhända fått en släng av AIDS? Det skulle ju vara snopet då jag inte fått doppa kexet i hallongrottan på ett och ett halvt år. Livet är inte rättvist.
Föresten kan jag uppdatera angående den där födelsedagspresenten som var tvungen att beställas, det var en Martell Cordon Bleu, congac av finaste sort. Den ligger kvar på jobbet, så jag inte frestas att tulla av den. Tack så mycket, mamma och T!
På tal om dom, lilla Arrax utsattes för ett kidnappningsförsök häromdagen! T hade suttit och blivit läkarundersökt då hans hjärta inte är i bästa skick. Utanför satt Arrax bunden, dock hade T full uppsyn genom fönstret. Självklart flockades det folk kring honom, och helt plötsligt är han borta! T springer ut i bara kalsongerna och upptäcker att en äcklig White Trashkärring försöker fly med hundvalpen. "Hade jag haft några öl innanför västen hade jag dräpt kärringen!" förklarade T för mig. Fullt förståligt, jag hade nog gjort samma sak om någon försökte röva bort lilla Jocke, nykter eller ej. Hoppas kärringjäveln får vad hon förtjänar en vacker dag.
Jaja, nu ska jag kurera mig medelst skogsbärste och dokumentärfilmer.
Föresten kan jag uppdatera angående den där födelsedagspresenten som var tvungen att beställas, det var en Martell Cordon Bleu, congac av finaste sort. Den ligger kvar på jobbet, så jag inte frestas att tulla av den. Tack så mycket, mamma och T!
På tal om dom, lilla Arrax utsattes för ett kidnappningsförsök häromdagen! T hade suttit och blivit läkarundersökt då hans hjärta inte är i bästa skick. Utanför satt Arrax bunden, dock hade T full uppsyn genom fönstret. Självklart flockades det folk kring honom, och helt plötsligt är han borta! T springer ut i bara kalsongerna och upptäcker att en äcklig White Trashkärring försöker fly med hundvalpen. "Hade jag haft några öl innanför västen hade jag dräpt kärringen!" förklarade T för mig. Fullt förståligt, jag hade nog gjort samma sak om någon försökte röva bort lilla Jocke, nykter eller ej. Hoppas kärringjäveln får vad hon förtjänar en vacker dag.
Jaja, nu ska jag kurera mig medelst skogsbärste och dokumentärfilmer.
fredag 26 september 2008
Hockey.
Ikväll besökte jag tillsammans med min käre morbror Cloetta Center för att bevittna LHC besegra Södertälje. Det gick inte som jag förväntat mig. LHC storspelade de första fem minuterna i 1:a perioden, sedan verkade de mest gå på tomgång. Dessutom lyckades rinkens plexiglas smälla åt helvete. Två gånger. Första gången när Kristian Kudroc tacklade Niklas Person, andra gången när Martik Cibak försökte ge Andreas Pihl (som är en stor jävel) en omgång.
Förlängning naturligtvis, då det tar en stund att städa upp och byta glasskivor. I 2:a och 3:e perioden fick LHC åter den där kampglädjen man är van vid, men det räckte inte ändra fram. Spektaklet slutade 3-3. Det blev åtminstone inte förlust, så vi ligger fortfarande 1:a i tabellen.
Kvällen avslutades med ett par öl på Bishops Arms.
När jag kom hem såg jag på corren.se (ni var snabba den här gången) att LHC-huliganer attackerat en grupp värnpliktiga i tron om att de var Södertäljefolk. Pinsamt. Jävla slödder som inte utvecklats sedan äldre stenåldern!
Jaja, hoppas det går bättre mot Timrå nästa hemmamatch. Då lär jag än en gång stå i chokladasken och vråla.
tisdag 23 september 2008
Mardrömmar och sömnbrist.
På senare tid har jag drömt mardrömmar. Inga vanliga mardrömmar av typen "hjälp jag är jagad av något" utan betydligt mer ingående. För en kvart sedan vaknade jag alldeles kallsvettig, och mindes tyvärr vad jag drömt. Jag var inte MED i drömmen, utan jag observerade bara.
Det började med en mullatpojke i 14 årsåldern som av någon anledning har fått lift av två byggarbetare på väg till något jobb. Det är mitt i natten. De färdas i någon typ av kombi, kanske en Volvo. De stannar ute på landbygden och arbetarna säger åt grabben att detta är sista anhalten, nu får han klara sig bäst fan han vill. De lämnar honom i bilen och går sin väg. Pojken stirrar på dom och hans ögon blir grå, och han börjar slänga sig fram och tillbaka i bilen med ryckiga rörelser. Plötsligt skjuter han ut ur bakrutan som en jävla raket och lander med kattlik precision på fötterna 20 meter från bilen. Han tittar sig omkring med sina otäcka, stirrande grå ögon. Han blinkar inte.
Jag som observerar allt börjar nu "känna av" vad som händer. Det bor en obeskrivlig ondska i pojken, och han vill sprida den ondskan. Han springer med demonisk hastighet över landskapet, med sikte på de två arbetarna. Arbetarna är vid det här laget vid en gammal förfallen gård och de går in i ett skjul. Strax därefter landar pojken på marken utanför, som om han hoppat från flera meters höjd. Han stirrar intensivt på skjulets dörr några sekunder och rusar sedan in med en fruktansvärd hastighet och jag hör arbetarna skrika högt av rädsla och smärta. Jag får blodsmak i munnen och känner min kropp krampa.
Nu byter drömmen huvudkaraktärer. Två unga kvinnor, jag bedömmer att de är 17-19 år gamla, går över ett fält i sina bara linnen. Vanligtvis skulle drömmen ta en helt annan vändning vid det här laget, men icke. Det är fortfarande natt, stjärnklart och fullmåne. Kvinnorna går överfältet i meterhögt gräs. På något sätt känner jag att de är härute på grund av att de hört någonting. Plötsligt känner jag närvaron av ondska igen, och i samma ögonblick gör kvinnorna det också. De går snabbare och snabbare. Plötsligt dyker en spökflicka ner ljudlöst från luften brevid kvinnorna, och när hon når marken upplöses hon i en sjuklig grön dimma. Hon påminner starkt om spökkvinnan i The Grudge, alternativt Samara från The Ring.
Kvinnorna ser henne inte, men det gör jag. Jag panorerar "kameran" runt kvinnorna, och nu går det i slow motion. Spökflickan dyker ner gång på gång och försvinner precis innan kvinnorna ser henne. Men de känner hennes närvaro och börjar springa. Nu börjar omvivningen förändras. Gravstenar dyker upp lite här och var, riktigt stereotypt med andra ord.
Plötsligt stannar allt upp, och jag hör en grumlig, hotfull röst säga till mig: "Nu räcker det! Slynorna är mina och du kan inte göra någonting åt det! Om du utmanar mig igen så ska jag göra Dig till mitt offer i Din egen värld!" Sedan materialiseras det mest fruktansvärda ansikte jag någonsin skådat. Tänk er alla japanska spökflickor sammlagt korsat med Linda Blair från Exorcisten så kan ni få en aning om hur jävla vidrigt det var.Sekunden senare vaknar jag. Sängen är dyngsur och hjärtat har lagt i femte växeln. Det känns som en panikattack, men jag lugnar strax ner mig och sätter mig sedan vid datorn och skriver ner det ni precis läst.
söndag 21 september 2008
Då var 25 årsdagen till ända.
Var ju hemma hos morsan idag för att fira födelsedagen. God mat, god tårta och världens mest underbara hund.
Fina presenter fick jag också; böcker, en t-shirt och biljett till Morifade och Sabaton den 29/11! Dessutom fick jag en present som "var tvungen att beställas"... Detta något är med största säkerhet en dryck med minst 40% alkoholvolym.
Den anländer i slutet av nästa vecka, väntar med stor förväntan!
En person som fick ännu mer uppmärksamhet än vad jag fick idag var Arrax; en blandras, Leonberger/Schäfer. Härligare valp får man leta efter. Så otroligt social och kärvänlig. Men han kommer bli stor, han är bara tre månader och kommer som vuxen ligga på runt 65 kilo. Jag spelade till och med in en kort video med den lilla rackaren där han busar med brorsan.
onsdag 17 september 2008
Wrath of the Lich King!!!
Nu jävlar! Expansionen till World of Warcraft; Wrath of the Lich King har äntligen fått ett releasedatum! Klockan 00:00 den 13:e november kommer jag stå utanför EB Games och invänta den stund det blir min tur att köpa mitt exemplar.Den där fjanten på Aftonbladet har fått pröva betan och mer eller mindre sågade den, men jag har pratat med andra människor, bland annat min bror (som varit medlem i en av världens bästa guilds) som spelat betan och vittnesmålen gör gällande att WotLK är bra mycket bättre än The Burning Crusade.
Jag räknar dagarna nu...
tisdag 16 september 2008
25 år snart, fy fan...
På söndag blir Fargash 25 år gammal. Notera "gammal". Jag hatar folk som hävdar att de är X år "unga". Fatta att vi inte blir yngre, bara äldre! Ett steg närmare graven för var år som går, och det finns inte ett förbannat dugg vi kan göra åt det. Det är helt naturligt.Jag ser fram emot att bli gammal. När jag blir pensionär ska jag göra allt det som förvägrats mig i min ungdom. Jag ska supa dagligen och knarka så det står härliga till. Mina sista sekunder i livet ämnar jag sluta i gapet på en vithaj, alternativt en björns. Att dö på kalvskinn är för fjollor. Brutalt och blodigt ska det vara!
I vilket fall som helst, jag hade glömt bort min födelsedag och allt var frid och fröjd. Men ikväll ringde brorsan och undrade vad jag jag önskar mig. "Vad menar du?" undrade jag. "Ja du fyller ju år på söndag." förklarar han. "Åh, fan... nae jag vet inte. En pava whisky eller konjak" svarade jag. Allt jag ville ha för en månad sedan har jag ju redan skaffat mig.
En stund senare ringde morsan upp (nu har jag nämnt dig i bloggen, kärringjävel) och vi beslutade att jag ska fira 25:årsdagen hos henne. "Vill du ha tårta?" frågade skatan. "Njae, hellre köttfärsfyllda frallor" svarade jag. Men det bet inte. Det blir något annat. Plus tårta.
Fortsättning följer...
PS. Gutegirl, om du vill skicka en present så får du be om min adress via PM på FB... DS.
torsdag 11 september 2008
Katter och oro.
I morse vaknade jag av ett av de värsta ljuden som finns - skriken av mordiska skator. Jag slängde upp fönstret och skrek "far åt helvete!" åt de svart-vita asen, och de flaxade skrämda iväg. Sen hoppade jag in i duschen, och upptäckte då att allt inte var som det skulle. Var är katten? Han brukar ALLTID sitta vid toan och vänta på mig när jag duschar.
Då fattade jag - det var min lilla Jocke skatorna mobbat utanför fönstret. Han hade väl trillat ner någon gång under natten och satt och tryckte i buskarna. Trodde jag. När jag kom ut så fanns han inte att finna någonstans. Paniken växte. Har skatorna rövat bort mitt lilla psykfall till katt?
Inget mer att göra åt saken, jag var tvungen att bege mig till jobbet ändå. En tät väv av ångestblandad sorg omfamnade min själ idag. Var är katten? Tänk om nån gammal gubbe eller kärring tagit hem honom och trott han är hemlös eftersom han inte har något halsband. Gamlingar förstår sig ju som bekant inte sig på sådant där med öronmärkning och chipning.
När jag kom hem var klockan ungefär 21:45 och jag sprang omgående till baksidan av huset och började ropa på katten. Han var där. Snabbt sprang han fram till mig och började stryka sig mot mina ben. Sedan följde han mig in.
Men sagan slutar inte där... Vi hade bara varit inomhus i en kvart så hör jag ett krafsande ljud på golvet. Det är katten som vinglar fram. Helt plötsligt blir han alldeles lam i bakkroppen och kollapsar under soffbordet. Jag dyker ner brevid honom och börjar grina som en liten jäntunge, för till saken hör att Jocke har blåsljud i hjärtat och kan i princip dö vilken dag som helst, så nu trodde jag att det var dags. Han har till råga på allt skitit på sig. Han börjar skrika som fan och jag springer fram till datorn och får tag på numret till en jourhavande veterinär.
Kvinnan som svarar är mycket lugn och proffessionell och berättar för mig att det finns två olika scenarier; antingen har han fått en smärre propp, eller mer troligt, så är det som så att han helt enkelt reagerar på att han varit på helspänn efter dagens eskapader och nu känner sig trygg, och då kan det bli så här. Blåsljudet hjälpte säkert till att han reagerade så här.
Men nu är han pigg. Eller pigg och pigg, han ligger och grisar på en stol i vanlig ordning. Kattjäveln retar ofta gallfeber på mig, men jag älskar honom ändå.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
