tisdag 27 januari 2009

Hämnd på Gutegirl.

På grund av att Gutegirl i någon sorts graviditetspsykos postat en bild på något så vedervärdigt som en söt liten blomma som trotsar Kung Bores makt, så postar jag en video med HammerFall för att demonstrera mot våren och hylla vintern!

söndag 18 januari 2009

Heart - Alone

I hear the ticking of the clock
I'm lying here the room's pitch dark
I wonder where you are tonight
No answer on the telephone
And the night goes by so very slow
Oh I hope that it won't end though
Alone

Till now I always got by on my own
I never really cared until I met you
And now it chills me to the bone
How do I get you alone
How do I get you alone

You don't know how long I have wanted
To touch your lips and hold you tight
You don't know how long I have waited
And I was gonna tell you tonight
But the secret is still my own
And my love for you is still unknown
Alone

How do I get you alone
How do I get you alone
Alone, alone

torsdag 15 januari 2009

Våldtäktsmän och djurplågare - dags att återinföra dödsstraffet!

Den 42-åriga man som i december förra året dömdes till sex månaders fängelse av Falu tingsrätt för djurplågeri och grov skadegörelse har överklagat sin dom. Vad han gjort är att fört upp ett vasst föremål i en ponnys slida och ändtarm. Skadorna var så allvarliga att djuret fick avlivas. Naturligtvis hade han även våldfört sig sexuellt på hästen, vilket man vet eftersom spår av mannens sperma hittats i djurets box (samt att brottets karaktär i princip alltid är av sexuell art). Detta är han dock inte dömd för, då det är helt lagligt i Sverige att våldta djur. Det var denna man som medverkade i TV3s Insider när det begav sig. Han hävdade då att någon "planterat bevis för att sätta dit honom". Sperman hade den skyldiga tydligen fått från en av flera använda kondomer 42-åringen haft under sin säng...

Sex månaders fängelse, för att ha våldtagit, torterat och i slutändan dödat en häst.

Liknande, och än värre öden drabbar även människor, och de vedervärdiga as som utför brotten kommer undan så lindrigt att man blir illamående. Kvinnor och barn (och i sällsynta fall även män) drabbas dagligen. Är det inte dags för oss som samhälle att sätta ned foten och markera på allvar att vi inte accepterar sådant här?! Lagen är skrattretande; för grov våldtäkt mot barn kan man dömas till HÖGST 10 års fängelse. 10 år... Offret får leva med det för resten av sitt liv.

Är det rimligt att våra skattepengar skall användas till att förvara och försöka rehabilitera dessa monster? Nej, det är det naturligtvis inte. Vi har blivit så avtrubbade i Sverige att vi hellre riskerar att fler människor råkar ut för dessa odjur när de väl avtjänat sitt "straff" än att göra oss av med problemen direkt. Jag menar inte att vi ska göra som i vissa stater i USA där man kan låta en dödsdömd fånge sitta flera år i fängelse och sedan avrätta vederbörande med extremt dyrbara metoder. Ett nackskott går snabbt, det är billigt och det är smärtfritt.

Vad är det då som gör att vi inte har dödsstraff i Sverige (och att det finns ett kraftig motstånd mot det i bl a USA)?

Jo, meningsmotståndarna menar att det är av staten sanktionerat mord, och att dödsstraff gör hela nationen medskyldiga i dessa mord. Jag håller inte med. En individ som till exempel Anders Eklund, som våldtog och mördade en 10-årig flicka (samt en 31-årig kvinna några år tidigare) har i mina ögon avsagt sig sin mänsklighet. Förvisso dömdes han till livstids fängelse (ett straff man kan få tidsbestämt efter 25 år) men det är inte tillräckligt. Detta förbannade jävla svin förtjänar inte att andas luften på denna jord. Har man avsagt sig sin mänsklighet genom en sådan fruktansvärd handling är det inte mord att avrätta vederbörande, det är ren jävla logik.

Det finns dock en risk med dödsstraff, precis som med alla juridiska straff, och det är att det kan hända att oskyldiga döms. Därför måste dödsstraffet endast appliceras vid de grövsta brotten och det måste stå bortom varje rimligt tvivel att det är den skyldiga som döms. Bevisbördan måste ligga mycket högt, det ska inte vara möjligt att göra som skedde med Thomas Quick (ja, jag har alltid trott att han är oskyldig) där man enbart gått på hans egna ord. Det ska egentligen inte vara möjligt ens idag, men det händer ju uppenbarligen.

Orkar inte härja om det här längre, kanske en annan gång. En hemsida jag kan rekommendera för den intresserade är sexbrott.com som hänger ut dömda sexualbrottslingar med namn, personnummer och hemadress (om sådan finnes). I vissa fall finns även bild.

söndag 11 januari 2009

Problem med magen.

Har du någonsin känt dig skitnödig? Ja det är klart att du har. Föreställ dig nu att denna känsla infinner sig var sjunde minut och när du väl sätter dig på toan så kommer inget annat än vatten. Så har det varit för mig hela dagen. Jättekul.

Nu är klockan långt efter läggdags, men jag fortsätter med att pendla mellan sängen och toan. Vila, skita vatten, vila, skita vatten... Mår illa som fan, dessutom. Jag hoppas vid allt som är oheligt att det bara är något jag ätit, och inte någon typ av dödsvirus.

"Om klosetten ter sig alltför vit, tänk då bara; mera skit!"

fredag 9 januari 2009

Equilibrium

Detta band är det bästa som Tyskland spottat ut sedan de Tre Stora: Helloween, Gamma Ray och Blind Guardian.

söndag 4 januari 2009

Jag går sönder!

Jag VET att en katt inte är en människa, och att jag antagligen lägger mänskliga värderingar på saker och ting, men jag slits sönder inombords i saknaden efter Jocke. Det går väl över, som alla sorger, men just nu är det för jävligt. Allt här hemma påminner om honom, och jag föreställer mig att han ska dyka upp när som helst där han brukade; när jag sitter på toan, när jag duschat, när jag sitter vid datorn osv. För en stund sedan tippade en påse med reklam över i hallen, och jag tänkte rent instinktivt: "Jocke, är det du som lever jävel nu igen?"

Detta är så jävla sjukt, det är som om en livskamrat bara har försvunnit, och därmed en del av mig själv. Jag trodde att jag var så förberedd på att han skulle dö, och så blir det så här...

Till saken hör att jag hatar att gråta, man får bara huvudvärk av det, speciellt eftersom män gråter på ett visst sätt. Vi sitter inte och småsnyftar, utan vi stortjuter för Kung och Fosterland. Ska det göras något ska det göras ordentligt, liksom. Jag hoppas det lugnat sig till imorgon, har verkligen inte lust att visa mig så här på jobbet. En fullvuxen karl som tjuter kan inte vara en vacker syn.

Idag åt jag lunch med Rabiat (tack för att du finns!) och kunde fokusera på annat, men så fort jag kom hem igen kom sorgen tillbaka.

Usch!

lördag 3 januari 2009

Vila i frid, Jocke.

Ikväll hände det som jag egentligen varit förberedd på sedan två och ett halvt år tillbaka. När jag kom hem från jobbet så hörde jag lilla Jocke skrika i smärta redan innan jag satt nyckeln i låset. När jag kom in så låg han i hallen och ömsom skrek, ömsom rosslade, hela tiden kämpandes febrilt med att kunna andas. Hela vänstra sidan av huvudet var dyblött då han legat och dreglat.

Redan första gången vi var hos veterinären för ett par år sedan fick jag veta att Jocke hade blåsljud på hjärtat, och att hjärtat kunde ge upp när som helst. Men det kunde också växa bort fick jag veta och även om det inte gjorde det så skulle han kunna leva ett långt, normalt kattliv. Nu blev det inte så. Jag fick halvt om halvt panik och ringde Rabiat. Han erbjöd sig omedelbart att köra oss till veterinären. Väl där så fastställdes det att Jockes hjärta inte orkar mer, och till följd av detta hade hans lungor blivit vätskefyllda.

Han låg där på undersökningsbordet med öppen mun. Han skrek och vred sig i smärta, och kämpade för Kung och Fosterland för att hålla andningen igång. Veterinären undrade om hon skulle göra en röntgen för att se hur illa det var, men sa samtidigt att det kanske inte var någon vits då katten verkligen var döende. Jag höll med och sa att jag ville att hans lidande skulle avslutas. Hon gick ut och kom tillbaka med en spruta narkosmedel, och gav Jocke en överdos. Hon släckte ned i rummet och lämnade oss ensamma. Då brast det ordentligt för mig trots att jag trodde jag var förberedd. Tårarna rann floder nedför mina kinder när jag klappade honom för sista gången. Tyvärr blev han inte så lugn av narkosen som jag hade hoppats. Han skrek ett antal gånger och försökte sätta sig upp, utan framgång. Detta gjorde det hela inte lättare att uthärda. Till slut blev han tyst och började andas alltmer långsamt. Han fick några dödsryck. Veterinären kom in och lyssnade med stetoskopet och fastställde att han var borta. Hon hämtade en kartong och jag lade ner honom. Han ska kremeras och askan ska spridas i en minneslund.

Gick sedan ut och betalade för hela kalaset och sedan åkte jag och Rabiat hem till honom och drack kaffe. Under tiden jag var där så kändes det bra, men nu när jag kom hem igen upptäcte jag hur tomt det är här hemma utan Jocke. När jag sitter vid datorn så brukade han ligga på fönsterbläcket brevid och spinna som en liten dieselmotor. Nu när jag skriver det här så kommer gråten igen på ren automatik. Sorgen får ha sin gilla gång, helt enkelt. Jag tänker helt osökt på vad Matti säger i Ronja Rövardotter när Skalle-Per har dött: "Han fattas mig, han fattas mig så det skär i bröstet". Jag lyssnar på Canon av Johann Pachelbell och bara gråter. Jag saknar dig, min lilla katt.

Så tänd ett ljus för lilla Jocke den 3:e Januari varje år och har Du själv en katt så ge den så mycket kärlek Du kan.

torsdag 1 januari 2009

Nyårsafton.

En dag som de flesta andra. Har dock lyxat ikväll. Tänkte först laga gratinerad fläskfilé men det slutade helt annorlunda. Ugnsstekte först rotgrönsaker (potatis, morötter, palsternacka och rotseleri), paprika och champinjoner, kryddade hela härligheten med salt, peppar, basilika och oregano samt lite olivolja. Stekte sedan fläskfilén i bitar och lät det sedan puttra i svampstuvning. Riktigt jävla gott kan jag meddela. Som sagt hade jag tänkt göra något helt annat med köttet, men fantasin satte igång och det var roligt. Älskar att laga mat, men det går i perioder. Ibland springer jag och köper sallad eller något på lunchen, ibland kan jag få för mig att leka kock. Har ännu en fläskfilé i kylen, samt tre stycken kycklingfiléter. Mat för resten av veckan, med andra ord.

Har min flaska mousserande kvar i kylskåpet eftersom jag satt och tjattrade i telefon när klockan slog 2009, så jag kanske ska korka upp skiten nu istället.

Resten av natten tänkte jag ringa polisen och be dem komma och slå ihjäl alla satans ungjävlar som smäller av fyrverkerier bara ett tiotal meter från mitt hus. Polisen lär ju komma, de har säkert inget bättre för sig på nyårsafton än att haffa småungar som smäller av billig pyroteknik...

I alla fall, gott nytt år på Er (om ni förtjänat det).