Dumhet - mänsklighetens största hot.

Nu ikväll när jag väntade på pendeltåget så gjorde jag en fasansfull upptäckt: folk blir bara dummare och dummare. Vanligtvis ger jag blanka fan i främmande människor, men eftersom katten tuggat sönder min handsfree så var jag så illa tvungen att lyssna till pöbelns intelligensbefriade brölande.

Minst 15 semi-utvecklingsstörda tonårstjejer pratade högljutt i sina mobiler med, antar jag, sina minst lika störda väninnor. Var tredje ord innehöll antingen orden "typ", "ba" och "liksom", ibland alla ord i en enda mening. Snabbt pratar de också, ni vet så där som bara fruntimmer kan när de väl känner för det. För min egen del var det stört omöjligt att tolka vad samtalen handlade om. Det gick för snabbt och innehöll för många påhittade ord och felaktiga meningsuppbyggnader.

Unga grabbar är inte mycket bättre, tvärtom. Som ni vet är den Svenska mannen idag ett utdöende släkte. En ny typ av hankön börjar växa fram: den metrosexuella mesen: en tönt som sminkar sig, talar om sina känslor i tid och otid, anser att det finns ett ondskefullt kvinnohatande patriarkat som styr världen och lallar runt med sina äckliga små barn som den värsta kärring. Vad är det för fel på att i all hemlighet besöka en psykolog när man mår skit? Eller varför inte ta till flaskan, eller stoppa en hagelbössa i munnen?

Dagens unga män är metrosexuella fjantar. Det är viktigare att veta vilka kläder och skor som är populärt för tillfället än att hålla koll på saker som har betydelse här i världen. Frågar du valfri snorunge idag om vad han/hon anser om Robert Mugabes sattyg i Zimbabwe, eller huruvida Sverige bör gå med i NATO så lär vederbörande ge dig en tom, utryckslös blick. Samma blick som däggdjursrikets mindre begåvade varelser har, såsom hundar, hästar och marsvin.

Jag ska inte påstå att jag gjorde bra ifrån mig i skolan, det gjorde jag inte. Anledningen är att jag hade mer frånvaro än närvaro under högstadiet. Det fick jag läsa in i efterhand, och jag har till dags dato inte ett godkänt gymnasiebetyg. Skolan är inte allt, och min allmänbildning kan förklaras med två enkla ord: eget lärande.

Allt jag vet vet jag på grund av att jag själv velat lära mig det. Jag hade alltid toppbetyg i Svenska, Engelska och Musik i skolan, för det var det som jag kände var viktigt för mig. Jag har alltid föredragit faktaböcker framför skönlitteratur, och sånt gör att kunskapen etsar sig fast i hjärnan.

Eget lärande är något dagens ungdom ger blanka fan i. Såvida ett ämne inte handlar om Big Brother, mode eller kändisskap så är det inte viktigt för den unga begåvningsreserven.
Jag hoppas att detta ändrar sig inom en snar framtid. Jag får nämligen inte större lust att skaffa barn när jag ser hur degenerade ungarna är idag.

Nu orkar jag inte älta det här mer. Jag ska pilla lite på mina nya fina DV-kamera. Jag lyckades få tag på en kabel så jag kan föra över filmerna till datorn samt DV-kasetter. Jag behövde inte ens avbryta min bojkott av Elgiganten, tack och lov finns ju Siba!

KBT och videokameror.

Idag påbörjade jag min KBT-behandling. Det kändes bra. Vi ska köra åtta möten totalt, eventuellt en extra om det skulle behövas.

Idag anlände även min videokamera. Dessvärre ingick inga band, så det måste jag skaffa imorgon. Något som inte heller ingick är DV-kablar till datorn, bara till VHS. Vem fan har VHS nuförtiden?!
Skit samma, jag får försöka skaffa både kablar och band imorgon. Elgiganten ligger ju bara ett stenkast från jobbet, så jag får väl avbryta min bojkott av Elgiganten, men bara för den här gången!

Klantarslet Fargash.

Jag har lyckats radera ALL musik på datorn. Flera tusen låtar, käpprätt åt helvete. Jag trodde att jag hade musiken på den externa hårddisken, så jag raderade musikmappen på den interna. För en stund sedan skulle jag ladda över lite musik till mobilen, och upptäckte till min stora fasa att mappen på den externa hårddisken var tom.

Nu är det bara att rippa alla skivor igen... Suck.

Jävla katthelvete!

Idag tuggade katten sönder mitt headset till mobilen för andra gången. Jag menar allvar nu, det var MYYYYCKET nära att jag vred nacken av kattjäveln. Det var så nära att jag blev rädd för mig själv.

Fy fan jag hatar att vara så här arg! Katten fattar ju inte att han berövat mig på över 300:-, och det är egentligen det värsta.

Ni ska vara evigt glada över att jag inte har barn, då hade jag suttit i fängelse på livstid vid det här laget.

Feberdrömmar.

Vaknade nyss av att det var på tok för varmt. Jag hade en jävligt konstig dröm: jag satt och fikade med brorsan, han var skitsur av någon anledning. Helt plötsligt pekar han på en liten korvmoj (ca 10 kvm) där ägarna packar ihop sina saker i en vit bil och åker iväg. Brorsan proklamerar att han köpt korvmojen och förutspår att han kommer dra in grova pengar på fyllehungriga studenter. "Vad fan har du gett dig in på?" frågar jag. "Snacka inte så mycket, häng på så får du se!" säger brorsan surt.

Vi är helt plötsligt inne i mojen och brorsan börjar fräsa hamburgare för full rulle, trots att han inte har några kunder. "Ska du inte anställa någon som tar emot beställningar och ta betalt, eller ännu bättre - laga maten. När fan lärde du dig att laga mat?!" frågar jag. Brorsan rycker bara tjurigt på axlarna.

Sedan vaknar jag. Det var nog den konstigaste dröm jag haft sedan den där gången jag drömde att jag var Idi Amin.

Jag ska ta ett par Panodil, koka kaffe och läsa en bok. Det var länge sedan jag läste Låt den rätte komma in. Kan vara bra med tanke på att filmen har premiär i oktober. Att boken sedan innehåller vampyrer, en kristen polis, grova mord och en deformerad pedofil gör kanske inte mina drömmar så mycket bättre...

Suck...

Förkylningen ger inte med sig, tvärtom. Bland alla andra symptom kan nu även rethosta läggas till. Var på jobbet från 08:00-13:30 idag, och något så enkelt som att lyfta en kartong sög krafterna ur mig. Sur är jag också, och inte blev det bättre av att 5 zigenare omringade mig fem minuter innan pendeltåget skulle avgå, och ville sälja nån skit. Några markanta "NEJ!!!" blev min räddning.
När jag kom hem stupade jag i säng och vaknade för en liten stund sedan.

Nu ska jag koka lite nudlar och en kanna te.

Pest och kolera.

Idag är Fargash sjuk. Jag hade ont i halsen redan igår, men det gick över under dagen. Idag var jag ledig, och då slog förkylningen till med full kraft. Halsont, huvudvärk, feber och snoret rinner utav bara helvete.

Kurerar mig med te och Finntroll.

Dåligt med utrymme!

Hårddiskarna håller på att bli proppmätta! Fullt med film, musik och fan o hans moster. Jag får nog snart uppgradera till Terrabyte istället. Jag har nu blivit tvungen att avinstallera en massa bra spel bara för att få lite ledigt utrymme till film. Det går inte för sig, jag KRÄVER min dagliga fix Call of Duty 4 och Crysis!
Nåja, ikväll får väl lite World of Warcraft duga.

PS. Bilden ovan är den typ av tangentbord jag äger. Fy fan vad jag är cool...

Tripp på stan.

Idag har jag varit ledig och passade på att åka in till stan. Första stopp blev Claes Ohlson där jag inhandlade ett så kallat multiverktyg. Den ser ut som en tång med fett handtag. Inuti detta handtag finnes korkskruv, kniv, kapsylöppnare, rakapparat och... ja ni fattar själva att den är i princip som en schweizisk armékniv. Av någon anledning medföljde även en lysdiodlampa och ett fodral i nylon.

Självfallet var jag även tvungen att gå till fiskeaffären (fiskEaffären, inte fiskaffären) för att införskaffa några nödvändigheter: ett nytt Jerkbait, ett krokbryne samt en jacka.

Trippen avslutades med att jag köpte med mig lunch från en asiatisk resturang. Ganska gott, men det kunde gärna varit mindre kokosmjölk.

Nostalgi.

Jag är väldigt svag för nostalgi, och tack vare att jag lever i en tid där information är mer tillgänglig än någonsin, kan jag återuppleva min barndoms lyckliga stunder. Här är en lista på sånt jag gillade när jag var en liten pilt:

He-Man
Bumbibjörnarna
Duck Tales
Teenage Mutant Ninja Turtles
Räddningspatrullen
Luftens Hjältar
Darkwing Duck
Långbens Galna Gäng
King's Quest III
Leisure Suit Larry
Lands of Lore: The Throne of Chaos

Vissa gubbjävlar hävdar att det var bättre förr. I viss mån kan jag hålla med. Barnprogrammen var DEFINITIVT bättre förr, men inte datorspelen. Många gånger var de för svåra, för att inte säga helt omöjliga att klara utan en walkthrough, och det hade man sällan såvida man inte köpt spelet (ja, piratkopior fanns redan då). Nuförtiden kan du köpa ett spel och googla i 3 sekunder och vips, så har du lösningen på alla dina problem.

Kings Quest III till exempel är legendariskt svårt. Har du ingen walkthrough så kan du inte klara spelet. Du får nämligen inga som helst indikationer i spelet av vad du ska göra härnäst. Kolla länken ovan och gå igenom hela gameplayet så lär du begripa hur jävla komplext spelet är.

Sånt brydde jag mig dock inte om när jag var liten. Jag kunde inte ens engelska, men pappa skrev ner kommandot "kick the cat" på en lapp, och sen sprang jag omkring i KQ III och sparkade trollkarlens stackars katt tills solen gick ned.

Samma sak gäller Leisure Suit Larry. Fan, man kunde vara nöjd om man ens kunde starta skiten, då spelet hade en ålderskontroll i form av en fråga, och den var på engelska... Men när man väl var inne så kunde man springa omkring och håna fyllon, knulla horor och åka taxi. Fråga mig inte hur jag lyckades med dylika ting när jag var 10 år, men det gjorde jag i alla fall.

En kort berättelse.

Jag rensade bort lite skit på datorn och hittade en mapp med namnet "Berättelser". Bortsett från ett par nattsvarta dikter om ångest och självmord (nej, jag är inget jävla emo) så fanns där även några berättelser från min skoltid. Dessa berättelser gav mig VG i Svenska. Jag tänkte publicera en av dom här på min blog. Ha i åtanke att denna skrevs då jag var helt insnöad på ormar. Detta brinnande intresse svalnade den dag jag flyttade hemifrån, då jag helt enkelt inte får plats med en massa terrarier i min lilla etta. Nu är det bara jag och kattfan.

Mycket nöje.

Ett liv för ett annat
Av: Fargash 28/5 2002

Den lilla musen kikade ut genom sprickan i väggen som var ingången till dess bo. Maten var slut, förrådet sinat, och musen var mycket hungrig. Den nosade intensivt och vinklade öronen åt alla håll. Dess nos insöp den behagliga doften av nyskördat vete.
Luften låg varm och kvav i den skuggiga ladan. Några få men starka solstrålar från ett trasigt fönster var den enda ljuskällan i närheten. Utanför hördes fågelsång och vindens smekande viskningar.

Musen trevade försiktigt ut från sitt gömställe och synade området. Inte en rörelse. Musen började avancera framåt, först långsamt sedan snabbare tills den nått sin maxhastighet. Med erfarenheten i bakfickan väjde musen för de råttfällor som låg utspridda på golvet.
Nära nu. Ett sista språng över en rostig gammal hammare och musen var framme.

De tunga säckarna med vete tornade upp sig framför den lilla gnagaren. Plötsligt träffade en alltför välbekant lukt musens nos. Öronen spetsades. På bråkdelen av en sekund var katten över musen med utfällda klor. Musen hann undvika attacken och rusade mot sitt bo. Katten tog upp jakten. Bytet och jägaren sprang över golvet i ett sicksackliknande mönster likt slalomåkare. Katten var tätt inpå musen när den slank in genom sprickan. Katten jamade av besvikelse när den krafsade på den nötta sprickan.

Inuti väggen, några decimetrar från sprickan, satt musen och darrade av skräck. Den hörde kattens krafsande avta och vågade andas ut. Katten gick sin väg för att leta reda på ett mer lättfångat byte.
Musen började pyssla i ordning sin sovplats som hamnat i oordning under dess språng in i boet.
Den var så upptagen med sitt pedantiska plockande att den inte hörde den 180 cm långa Svarta råttsnok som redan var halvvägs in i musens boning.
Den muskulösa reptilens kropp glänste av de kölade fjällen. Dess brunsvarta kropp med gräddvit undersida rörde sig sakta och förföriskt igenom sprickan i väggen. Ormens tunga spelade upphetsat när den analyserade sitt offer på en knapp decimeters avstånd.

Musen upphörde plötsligt med sitt arbete. Den kände lukten av något främmande. Doften var obekant, musen hade aldrig stött på en orm förut.
Ormen stannade också upp. Den såg inte längre musen så bra nu när den inte rörde sig, men när den gjorde det… Musen sneglade mot den enorma, mörka strömlinjeformade kropp som låg hopringlad framför dess enda utgång ut ur boet. Musen knyckte på huvudet, och då slog ormen till.

På en hundradels sekund låg musen fastklämd i två kraftfulla slingor, tjocka som handleder, och med fyra rader sylvassa tänder fastlåsta i nacken.
Ormen klämde åt sin kropp hårdare om sitt pälsklädda byte, som nu slutat andas. Musen kände sig nu avslappnad och lugn, rädslan var borta. Musens hjärta stannade på grund av syrebristen, och mörkret sänkte sig över dess avslutade liv.

Ormen lossade sitt grepp och började svälja musen med huvudet före. När musen var svald ringlade den ut ur ladan och siktade in sig på hönsgården…

Kalas.

Idag har jag varit på kalas hos farfar och farmor. Det vankades buffé, gott! Farfar såg tyvärr lite sliten ut, men det blir ju lätt så när man är 70+ och ska passa upp på en massa gäster. Men det var kul att träffa dom och de andra gästerna, bland andra min gudmor som det var 20 år sedan jag såg.

Men alla var inte så muntra. Brorsan hade fått ta bussen till kalaset och hade haft lite bekymmer. Bussen var för det första sju minuter sen. Han hade köpt en SMS-biljett, dock inte förrän han klev ombord, vilket retade upp den redan stressade chauffören. "Nästa gång så fixar du biljett INNAN bussen kommer!" hade han fräst, varvid min snabbkäftade bror svarar: "Ja det ska jag göra, om DU kommer i tid nästa gång!".
"UT!" skriker chauffören. "I helvete heller!" svarar brorsan. Chauffören gav sig och fortsatte turen.

Det är bra brorsan, stå på dig! Skäll ska de ha, de jävlarna!

Veckans musik.

Har inget särskilt att skriva om idag så håll till godo med YouTube klippen till höger.

Folk med tokstress.

Idag var en dag som de flesta andra. Egentligen skulle jag ha varit ledig, men jag var tvungen att åka in till jobbet för att ta hand om några saker jag inte hann med förra veckan.
Som jag tidigare skrivit så är jag i kollektivtrafikens nåd, liksom många andra.
Det är fantastiskt, att något så enkelt som att ställa sig i kö och kliva på en buss eller pendeltåg ska vara så förbannat komplicerat för många. Folk hinner knappt stiga av innan de nya resenärerna fullkomligt hamnar i panik och trycker sig in, utan hänsyn till sina medmänniskor. Kvinnor och barn först? Glöm det. Här är det rädda sig den som kan som gäller.

Vad har folk så bråttom för? Bussen åker inte förrän alla är ombord. Är det för att få en bra sittplats? Just det där med sittplatser är ju en episk historia. Det värsta är när någon kärring (oftast) sätter sin fula handväska på sättet längst in, och sätter sig själv på sätet bredvid.

Själv är jag en mycket hänsynsfull resenär. Jag sätter mig alltid längst in och har jag bagage så ställer jag det på golvet eller i knät. Om någon handikappad eller gammal och skröplig människa haltar fram så är jag den första att erbjuda min sittplats. Jag visar gammal hederlig hänsyn helt enkelt.

Ett annat störningsmoment på bussen är ju detta förbannade oljud. Jag lyssnar på musik, men mina öronsnäckor sitter långt in, och inte ens om jag skulle dra på full volym skulle någon höra. Ungdomar skiter i sådana ting, de tar med sig sina Sennheiser modell större och brassar på sin förbannade Hip-Hop så att rutorna skallrar. Än värre är det om de lyssnar genom mobilens inbyggda förstärkare. Helst ska de "sjunga" med också. Fy fan.

Är det inte musik så är det mobilsamtal som gäller. Att tvingas sitta och lyssna på Kevin 16 år prata rinkebysvenska med någon degenererad kamrat är inte kul. "Ey, jag tjackade värsta feta brallorna idag!" Säger han och synar sina nyinköpta byxor som är 3 nummer för stora.
Att snorungarna hellre sniffar lim och vandaliserar än att läsa böcker blir uppenbart under sådana stunder. Dagens ungdom har ett ordförråd som i bästa fall kan jämföras med en utvecklingsstörd utters. Man kan också ta sig en titt på Internet och snabbt konstatera att skriftspråket inte är mycket bättre; på typ platzEr zom tE ExeMpEl lunArztojm ZKRiver DoM typ pÅ d HÄr zÄtTet.. *ler*

Nä, sterilisera alla som inte klarar SFI:s examensprov, och låt oss vettiga människor få lugn och ro!

Barnen från Frostmofjället.

Jag tog en paus från gäddforskningen och satte på en av mina favoritfilmer: Barnen från Frostmofjället. Jag citerar handlingen i all sin korthet:

Högt uppe i en liten grå stuga på Frostmofjället bor en mor med sina sju barn.
Hon är svårt sjuk.
Precis innan hon dör uppmanar hon sina sju barn att inte låta församlingen ta hand om dem utan ber dem att till varje pris klara sig själva.
För att slippa fattighuset börjar de den mödosamma vandringen över fjällen där de går från gård till gård i köld och mörker.
De träffar på snälla människor och elaka människor.
En efter en blir syskonskaran omhändertagna … Baserad på Laura Fitinghoffs kända ungdomsbok.

Se den här filmen, och fatta att ditt liv inte är så jävla hemskt som du tror!

Ni får ursäkta...

...men efter gårdagens fisketur, som var den första med Jerkbait någonsin så har fiskedjävulen ännu en gång slagit sina klor om min själ. Såvida jag inte är på jobbet kan jag inte tänka på annat än monstergäddor! Hela min lediga tid går åt att läsa böcker, söka på nätet och kolla på filmer om hur man får insjökrokodilen på kroken. Ett särskilt fint fynd i bokhyllan är den gamle fiskegurun Curt Lindhés bok Lura gäddan skriven 1977.
Curt är en sån där redig, konservativ karlakarl med glasögon i ansiktet och intelligensen som hör till. Inte helt olik mig själv med andra ord!

Gäddan (Esox lucius) är fanimej den vackraste fisken på jorden. Strömlinjeformad, graciös, vackert tecknad och med en explosivitet bara säljagande vithajar vid Seal Island kan matcha (dock lär de vise häva att aspen är minst lika stridbar). Som fullvuxen har den få naturliga fiender, i princip bara människan och en handfull rovfåglar (såsom fiskgjusen) är stora nog att ta sig an det gröna monstret.

Det finns en nordamerikansk släkting till gäddan, Maskalungen (Esox masquinongy) som är större (den största gäddfisken faktiskt), och ett sådant as skulle jag gärna fånga. Men det får jag nog lägga på hyllan tills vidare, det fordrar en chefslön för att åka till USA...

Fiskefeber.

Idag var jag ute på fiske med en kompis och brorsan. Det var mulet som tusan och det regnade också mest hela dagen. Jag köpte ju en Jerk-utrustning igår, och det var ju inte helt lätt i början måste jag erkänna.

Efter en halvtimme så släppte det äntligen, och en liten gädda på dryga kilot rusade som en blådåre från djupet och satte betet i käften. En stund senare var det kompisens tur, ännu en kilosgädda.

Brorsan hade vid det här laget inte fått något, dock var en gädda framme och tog hans bete...
Vi åkte till ett annat ställe där abborrarna visade sig vara på hugget och brorsan drog upp en fin jävel på ett halvkilo. Kul för honom att han slapp bli fiskefitta idag.

Nu har jag fått blodad tand för Jerkfiske så jag fick abstinens direkt när jag kom hem. Jag rekommenderar metoden varmt för den som gillar gädda!

Fiske.

Idag inhandlade jag ett nytt spö och rulle. Ingen vanlig skit för att fånga abborrar under halvkilot, utan rejäla don ämnat att få gammelgäddan på kroken! Specialtillverkade prylar för så kallad "Jerk Fishing".

Denna typ av fiske går till som så att du har ett relativt kort, starkt spö (6-7") och en kraftig liten muliplikatorrulle. Linan är av flätad typ och betet väger upp till 100g.

Till skillnad från vanligt spinnfiske där man monotont vevar in betet så måste du inom Jerking rycka spöt upp och ner, eftersom betet i sig inte rör sig särskillt attraktivt. Det är DU som får betet att röra sig som en skadad/sjuk fisk. Detta gör gäddan tokig och den stiger flera meter för att få sätta tänderna i betet.

Hoppas att vädret ger med sig så att jag kan inviga spöt snart.

Hitman - livet man drömmer om.

Ikväll är jag hos en kompis och lirar Hitman 2 - Silent Assassin, ett spel som bara proffsgamers klarar av, vilket innebär att det är jag som får spela medan kompisen snällt får titta på, trots att det är hans dator.

H2 är ett spel där man spelar en namnlös (dock har han ett alias: #47) lönnmördare. Man får ha ihjäl de människor ens arbetsgivare tillger på det sätt man behagar. Med andra ord, alla pojkars våta dröm.

Så där.

Hemma nu efter ett smärre äventyr inom sjukvårdens bisarra värld. Upptäckte när jag 09:00 i morse anlände till VC att de bara har en enda läkare i tjänst just nu. Vikarier är visst inte högsta prioritering under semestrarna. Ibland känns det nästan som om handel är den enda bransch som tar in vikarier och sommarjobbare.

Men den läkare som fanns var riktigt bra. Kompetent, men framförallt glad och trevlig. Hon skrev ut en burk nyttigt knark för tillfällen av ångest. Samma medicin som tidigare, men med tre gånger mer dunderhonung i pillren.

Imorgon ska jag luncha med mor min och sedan till jobbet och bara finnas, och dricka kaffe naturligtvis.

Ångest.

Idag har jag mått dåligt. Riktigt dåligt. Var först nära att ringa och sjukskriva mig, men kom sedan på att jag mår ju inte bättre om jag stannar hemma, tvärtom. Jag trivs på jobbet, hur konstigt det än må låta.

När jag mår så här blir det svårt för mig att interagera med andra människor, och till Bolaget kommer många människor och vill ställa frågor. Men tack och lov har vi ett lager, och just idag har det trillat in fler varor än vanligt. Så idag har Fargash stått och rivit pallar så det stod härliga till.

Imorgon har jag fått dispens på förmiddagen så att jag kan gå ner till vårdcentralen och fixa till medicindosen alternativt få en ny typ av knark.

Nu ikväll har jag skämt bort mig själv lite och käkat revbenspjäll med potatissallad och en vitlöksbaguett. Tyvärr var potatissalladen Coops egna variant och den hade en distinkt bismak utav as.

Nu ska jag försöka muntra upp mig själv lite med säsong fem av Family Guy och kanske en omgång World of Warcraft innan läggdags.

Spel - roten till all ondska?

Läste idag om en 18-åring i Thailand som mördade en stackars taxichaufför. Orsaken ska tydligen ha varit att tokfan var nyfiken på om det var lika lätt att råna en chaufför i verkligheten, som i hans favoritspel GTA 4. Att chauffören dog på kuppen var dock inte planerat.

Efter dådet har nu Thailändska myndigheter förbjudit spelet på grund av "stötande innehåll" och försäljare riskerar nu tre års fängelse.

Jag säger bara en sak: jävla idioter!

Om man rånmördar en person på grund av ett spel så har man så pass grava problem att det inte gjort någon skilnad om man spelat GTA eller ej, störningen fanns där redan innan. Att Thailändska myndigheter inte begripit detta är fullständigt oförklarligt. Dom kan känna sig blåsta på mina turistpengar framöver. Jag har länge drömt om att få besöka Snake Farm i Bangkok men det lägger jag på hyllan tills de river upp detta idiotiska beslut.

Spel är BRA!!! Jag har spelat datorspel sedan jag var en tvärhand hög och jag har inte mördat någon, jag har inte ens varit i slagsmål (i och för sig slog jag en kille på käften en gång när jag var 13, och hotade en annan kille året därefter då han slagit min bror) trots att jag med alla mina episoder av depressioner och panikångest möjligtvis haft alla statistiska förutsättningar att så göra.

Kan fittorna som styr och ställer här i världen vänligen dra ut huvudet ur arslet och fatta att det är människor som gör ont, inte digitala nöjen?!

Jag är för arg nu så jag avslutar bara helt enkelt med ett: FAR ÅT HELVETE JÄVLA IDIOTER SOM HAR ETT IQ SOM LIGGER I NIVÅ MED LOBOTOMERADE MARSVIN!!!

Prisad vare Gutegirl!

Jag frågade Gutegirl om hur man skaffade en räknare till bloggen, och som det proffs hon är förklarade hon. Det funkade, och nu hyllar jag henne!!!!

Besök hennes blog, och inse storheten i hennes person.

Sunrise Seven.

För några år sedan spelade jag i ett band som hette Malicious Pleasure. Bandet grundades av undertecknad, Nicklas Nyman och Johan Karlsson. Vi spelade in världens bästa demo och tog oss till semifinalen i Rockkarusellen. Det var tider det, och jag saknar det. Vi var (mot slutet) fem polare som träffades en gång i veckan och röjde så tapeterna fladdrade på den lokala fritidsgården. Musiken i sig kan väl bäst beskrivas som Death/Thrash Metal.

I alla fall, vi gick skilda vägar. Några av började jobba och leva svenssonliv med jobb, helgfylla och allmän ångest. Men det blev ett undantag. Nicklas Nyman gick vidare med musiken och startade bandet Sunrise Seven. De spelar någon slags Metal/pop/rock. Personligen är jag inte så förtjust i denna typ av musik, men jag vill ändå göra lite reklam, för de är sjukt duktiga musiker och förtjänar all framgång de kan få. Dom sliter satan med låtar och repningar.

Medlemmar:

Jelena Femic - sång
Henrik Askling - sång/growl
Nicklas Nyman - gitarr
Jonas Karlstedt - trummor
Stefan Ottosson - gitarr
Johan Dyyk - bas

Är du medlem på myspace kan du få all info du behöver om bandet här.

Dom håller för tillfället på med en ny platta. Köp den om du får tillfälle, Fargash beordrar er!

Psykfall.

Nu ikväll satt jag i vanlig ordning och väntade på att pendeltåget skulle anlända så att jag kunde komma hem. Utanför väntsalen öste regnet ned (äntligen!) vilket ledde till att de flesta människor på stationen ville sitta inomhus. Det inkluderade även en av mina fiender - Psykkärringen!
Den här personen har vid flera tillfällen tiggt pengar av mig, med mycket liten framgång, och även av min bror, som var filantropisk (dum?) nog att ge med sig. "Då slipper kanske någon annan ge henne" sa han klämkäckt när jag ifrågasatte hans handlingar.

Jag höll även en kortare utläggning för henne en gång då jag försökte få svar på varför jag ska ge henne mina surt förvärvade slantar. Hon gick bara därifrån.

Nu ikväll satt hon på en bänk, som vanligt iförd samma gamla kläder, en walkman och ett par väskor size XL. Oftast brukar hon hålla käft, men nu hade tydligen de inre demonerna tagit tag i hennes själ, ty hon satt och rabblade samma mening om och om igen: "sluta jobba då om det är så hemskt!". Hela tiden, samma fras.

Tacka fan för hörlurar till mobilen så jag kunde höra Joakim Brodéns fagra stämma istället för psykkärringens samtal med någon bara hon kan se.

Jag vet av egen erfarenhet att Sveriges psykvård är under all kritik och egentligen borde man få skattelättnad för denna del av välfärden, för den fungerar inte på ett tillfredsställande sätt.
Att en människa sitter på en bänk och håller samtal med folk som bara existerar i vederbörandes huvud är inte bra. Hjälp henne, någon.

Pridefestivalen - ett jävla spektakel.

Homosexuella är precis som Du och Jag, med den marginella skillnaden att de blir förälskade i- och knullar personer av samma kön. Inget fel i det vad mig anbelangar. Vad de homosexuella gör skadar ingen.

Men Pridefestivalen är något helt annat.

När jag var liten så tog mina föräldrar med mig in till stan den 30:e april för att titta på Majgubbarna i Linköping city. För en liten pilt är denna tillställning ganska skojig; men det var inte Majgubbarna (packade studenter) som var det bästa, nej det bästa var allt runtomkring. Jag fick mina första ninjavapen i plast på en sådan tillställning. Vad jag minns var det något halvalkoholiserat White Trash som beslutat sig för att agera småföretagare för en sommar, och den bästa produkten att sälja var uppenbarligen kinatillverkade huggvapen tillverkade av billig plast.

Dessa vapens dödlighet testade jag naturligtvis på min lillebror, för att se till att de höll måttet.
Det gjorde de, ty han grät ordentligt när kaststjärnor och katanas smällde till hans späda lilla kropp.

Tack och lov dog inte brorsan, och det var heller aldrig meningen. När man är liten vet man inte vad döden är för något. Det vet man egentligen inte när man är vuxen heller - jag brukar säga att livets största överaskning är när du dör, då får man äntligen veta vad som händer när kroppen ger upp och själen säger tack och adjö.

Nu svävade jag visst iväg å det grövsta, det var ju Pridefestivalen jag skulle skriva om.
I alla fall, Majgubbarna och Pridefestivalen är i grund och botten samma sak; en bunt pellejönsar som flamsar omkring på gator och torg.

Vad i hela friden har glitter, enorma gummikukar och regnbågsfärgade mönster med sexualitet att göra? Inte ett förbannat dugg! Hela skiten är bara en ursäkt för egotrippade exhibitionister
att visa upp sig inför pöbeln.

Är du homo så är det ok! Sluta upp med att separera er själva från de heterosexuella! Pridefestivalen motverkar sitt eget syfte. "Vi är homo, men vi är precis som ni andra" säger de alltmedan läderstring och fallosar i skumgummi flyger åt höger och vänster.

TIll råga på allt traskade mina absoluta hatobjekt med i paraden i år. Att se Mona Sahlin, Lars Ohly och Fredrick Federley inom loppet av en minut på Aftonhorans webb-TV är mer än vad min annars bastanda ölmage klarar av. Sellouts ut i fingerspetsarna.

Icke heller spritproducenten Vin & Sprit (numera ägt av franska Pernod Ricard) låter ett tillfälle som detta gå dem förbi. I juli lanserade de Absolut Vodka i bögtappning, och resultatet kan bevittnas på bilden ovan.

Jag skiter fullständigt i om några mediokra politiker "står upp" för något så självklart som de homosexuellas rättigheter. Jag skiter dessutom helt och fullt i de homosexuellas parad.

Heder till er bögar och flator som har mod nog att vara de ni är, men det enda Pridefestivalen gör är att få folk att se er som perversa och äckliga.

Kjell Bergqvist - Sveriges bästa skådis.

Jag ladd... hyrde fimen Livet i 8 Bitar nu ikväll och blev än en gång påmind om hur jävla bra Kjell Bergqvist är. Den svenska karlakarlen personifierad!
Med Kjell är det inget bullshit, bara rakt på sak. Gillar du inte vad han säger så skiter han fullständigt i det. Vem kan till exempel glömma de klassiska minuterna när han skällde ut Tom Hjelte? Eller när han visade Filip & Fredrik hur man sätter folk på plats!
Visst, han har liksom många andra skådespelare gjort vissa rollval som kanske hade passat andra, sämre aktörer bättre, men överlag tillhör han eliten av svenska skådespelare, faktiskt i klass med Ernst-Hugo Järegård.

Heil Kjell!

Baldur's Gate trilogin - värdens åttonde underverk.

Har du inte spelat Baldur's Gate trilogin så har du verkligen gått miste om något. De är så kallade RPG:s (Role Playing Game) och utspelar sig i Faerûn, ett av många riken i Dungeons & Dragonsvärlden. Trilogin består av: Baldur's Gate och expansionen Tales of the Sword Coast, Baldur's Gate II och Throne of Bhaal.

För några månader sedan laddade jag ner en mod vid namn Baldur's Gate Trilogy som helt enkelt slår ihop rubb och stubb till ett enda långt, härligt och fantastiskt gudomligt spel. Jag har dock inte spelat det på ett tag, till förmån för Blizzards flaggskepp. Men ikväll kände jag för lite episkt jävla rollspelande och startade BG-trilogy...

Jag befaller härmed eder att köpa (alla spel finns i ett trevligt budgetpacket för en spottstyver) och sälla er till en värld ni aldrig lär glömma. Det är så bra att undertecknad faktiskt en gång i tiden skrev en låt vars text är baserad på en dikt, The Knights of Days Hence, som karaktären Poe reciterar i BG 1, vid Firewine Ruins.

Räkna med flera hundra speltimmar, skilsmässa och ett stort återspelningsvärde i detta världens åttonde underverk.

PS. Bilden ovan är en översiktsbild av staden Baldur's Gate. DS