...men efter gårdagens fisketur, som var den första med Jerkbait någonsin så har fiskedjävulen ännu en gång slagit sina klor om min själ. Såvida jag inte är på jobbet kan jag inte tänka på annat än monstergäddor! Hela min lediga tid går åt att läsa böcker, söka på nätet och kolla på filmer om hur man får insjökrokodilen på kroken. Ett särskilt fint fynd i bokhyllan är den gamle fiskegurun Curt Lindhés bok Lura gäddan skriven 1977.Curt är en sån där redig, konservativ karlakarl med glasögon i ansiktet och intelligensen som hör till. Inte helt olik mig själv med andra ord!
Gäddan (Esox lucius) är fanimej den vackraste fisken på jorden. Strömlinjeformad, graciös, vackert tecknad och med en explosivitet bara säljagande vithajar vid Seal Island kan matcha (dock lär de vise häva att aspen är minst lika stridbar). Som fullvuxen har den få naturliga fiender, i princip bara människan och en handfull rovfåglar (såsom fiskgjusen) är stora nog att ta sig an det gröna monstret.
Det finns en nordamerikansk släkting till gäddan, Maskalungen (Esox masquinongy) som är större (den största gäddfisken faktiskt), och ett sådant as skulle jag gärna fånga. Men det får jag nog lägga på hyllan tills vidare, det fordrar en chefslön för att åka till USA...
1 kommentar:
Det är jätteroligt att fiska, men jag vet inget om det. Om jag fick napp skulle tro att fisken var giftig och inte våga äta den.
Skicka en kommentar