En kort berättelse.

Jag rensade bort lite skit på datorn och hittade en mapp med namnet "Berättelser". Bortsett från ett par nattsvarta dikter om ångest och självmord (nej, jag är inget jävla emo) så fanns där även några berättelser från min skoltid. Dessa berättelser gav mig VG i Svenska. Jag tänkte publicera en av dom här på min blog. Ha i åtanke att denna skrevs då jag var helt insnöad på ormar. Detta brinnande intresse svalnade den dag jag flyttade hemifrån, då jag helt enkelt inte får plats med en massa terrarier i min lilla etta. Nu är det bara jag och kattfan.

Mycket nöje.

Ett liv för ett annat
Av: Fargash 28/5 2002

Den lilla musen kikade ut genom sprickan i väggen som var ingången till dess bo. Maten var slut, förrådet sinat, och musen var mycket hungrig. Den nosade intensivt och vinklade öronen åt alla håll. Dess nos insöp den behagliga doften av nyskördat vete.
Luften låg varm och kvav i den skuggiga ladan. Några få men starka solstrålar från ett trasigt fönster var den enda ljuskällan i närheten. Utanför hördes fågelsång och vindens smekande viskningar.

Musen trevade försiktigt ut från sitt gömställe och synade området. Inte en rörelse. Musen började avancera framåt, först långsamt sedan snabbare tills den nått sin maxhastighet. Med erfarenheten i bakfickan väjde musen för de råttfällor som låg utspridda på golvet.
Nära nu. Ett sista språng över en rostig gammal hammare och musen var framme.

De tunga säckarna med vete tornade upp sig framför den lilla gnagaren. Plötsligt träffade en alltför välbekant lukt musens nos. Öronen spetsades. På bråkdelen av en sekund var katten över musen med utfällda klor. Musen hann undvika attacken och rusade mot sitt bo. Katten tog upp jakten. Bytet och jägaren sprang över golvet i ett sicksackliknande mönster likt slalomåkare. Katten var tätt inpå musen när den slank in genom sprickan. Katten jamade av besvikelse när den krafsade på den nötta sprickan.

Inuti väggen, några decimetrar från sprickan, satt musen och darrade av skräck. Den hörde kattens krafsande avta och vågade andas ut. Katten gick sin väg för att leta reda på ett mer lättfångat byte.
Musen började pyssla i ordning sin sovplats som hamnat i oordning under dess språng in i boet.
Den var så upptagen med sitt pedantiska plockande att den inte hörde den 180 cm långa Svarta råttsnok som redan var halvvägs in i musens boning.
Den muskulösa reptilens kropp glänste av de kölade fjällen. Dess brunsvarta kropp med gräddvit undersida rörde sig sakta och förföriskt igenom sprickan i väggen. Ormens tunga spelade upphetsat när den analyserade sitt offer på en knapp decimeters avstånd.

Musen upphörde plötsligt med sitt arbete. Den kände lukten av något främmande. Doften var obekant, musen hade aldrig stött på en orm förut.
Ormen stannade också upp. Den såg inte längre musen så bra nu när den inte rörde sig, men när den gjorde det… Musen sneglade mot den enorma, mörka strömlinjeformade kropp som låg hopringlad framför dess enda utgång ut ur boet. Musen knyckte på huvudet, och då slog ormen till.

På en hundradels sekund låg musen fastklämd i två kraftfulla slingor, tjocka som handleder, och med fyra rader sylvassa tänder fastlåsta i nacken.
Ormen klämde åt sin kropp hårdare om sitt pälsklädda byte, som nu slutat andas. Musen kände sig nu avslappnad och lugn, rädslan var borta. Musens hjärta stannade på grund av syrebristen, och mörkret sänkte sig över dess avslutade liv.

Ormen lossade sitt grepp och började svälja musen med huvudet före. När musen var svald ringlade den ut ur ladan och siktade in sig på hönsgården…