lördag 4 juli 2009

Musiksmak.


Jag erkänner direkt - jag är en musikfascist. När jag var liten lyssnade jag på allt som spelades på radio och fastnade för några få saker. Vill minnas att jag gillade Inner Circle och Michael Jackson. Men när jag var 10 eller 11 år gammal så fick jag ett kassettband (ja så gammal är jag) av min mors dåvarande pojkvän. På ena sidan var det en blandning av låtar av Iron Maiden, på den andra sidan Antonio Vivaldis "De Fyra Årstiderna". Jag blev förälskad direkt. Hårdrock och klassisk musik - bägge genrer har en kraft, intensitet och känslospann som saknar motstycke.

Sedan dess spottar jag på så kallad popmusik - det duger inte ens som bakgrundsmusik. Men jag har vidgat mina vyer lite sedan dess. Gillar numer även Humppa (en Finsk polkavariant), européeisk folkmusik (främst Svensk och Irländsk) och sedan Michael Jackson dog har jag faktiskt lyssnat igenom hans alster igen. Säga vad man vill om pedofilen, men en sjuhelvetes musiker var han i alla fall.

Musik är ju i mångt och mycket nostalgi. Man hör en låt vid ett speciellt tillfälle och man gillar låten eftersom man påminns om det tillfället. Det kan slå fel också, det kan ha hänt något mycket hemskt när en viss låt spelas. Jag tror att det är anledningen till att jag hatar dansband och techno. Det var en viss person under min uppväxt som ville spela skiten på högsta volym när vederbörande söp sig dyngrak, samtidigt som de små barnen låg i sina sängar och vred sig i ångest.

Musiken är viktigast i de flesta fall, texten är sekundär. Ibland är det tvärtom. Rabiat däremot verkar vara av åsikten att om man inte hör vad de sjunger ("de skriker ju bara, för fan") så är det värdelöst. Om texten handlar om blodiga ritualmord i det forntida Egypten eller om en person som skall utplåna samhället genom att hälla diesel i dricksvattnet så är skönsång inte särskilt passande. Det måste vara lågstämt och jävligt brutalt. Skulle Idol-Johan sjunga en låt som handlar om att våldta och slita bort naglarna på änglar så skulle jag skratta, men om Shagrath vrålar samma text på en Dimmu Borgir-skiva så blir jag helt salig.

Min musik är bäst - ingen protest.


















Inga kommentarer: