Rabiat och hans moped...

Släppa loss aggressioner.

Det finns en hel del just nu som retar upp mig. Jag tillhör inte den typ av människor som kan släppa saker hur som helst. Jag kan hålla en oförrätt levande i många år och mitt psyke verkar vara supergödsel för diverse hatiska känslor, på gott och ont. Jag har en fantasi som inte är utav denna värld, och när någon gjort sig ovän med mig så kan jag ligga länge och fundera på vad jag skulle vilja göra med vederbörande. Jag tänker osökt på en textrad från en av Raubtiers låtar; "Terror":

"Där fylls jag av en tanke som jag leker med ibland
den innefattar övervåld och vapen i min hand
Då vill jag höra skönsång till mitt val av musik
och hör jag inte skönsång så vill jag höra skrik"

Jag förlåter inte. Jag glömmer inte. Sån skit kan de religiösa syssla med. Jag predikar hatets evangelium.

Tidigare i veckan fick jag en så kallad ärkefiende. En gubbjävel, fet som ett gödsvin och tillika min kund kränkte både mig och min kollega på jobbet. Jag tänker inte gå in i detalj på hur och varför, men jag hatar verkligen denna individ. Han är en sådan typ som så fort allt inte går som han tänkt sig anser sig ha rätt att börja skrika och härja på andra människor för att få ur sig sin ilska. Jag är lite tvärtom, jag håller allt inombords och har bara vissa ventiler (t ex denna blog) för att få ur mig allt. Det skulle aldrig falla mig in att börja förolämpa en annan människa helt utan anledning för att jag själv mår dåligt.

Men det gör detta as till "människa", och han kommer få fan för det, på ett sätt eller annat. Som jag nämnde tidigare så är han redigt fet (och när jag kallar någon fet, så är vedebörande verkligen fet) och det kommer straffa sig. Förhoppningsvis dör han av en infarkt av det långsamma och plågsamma slaget.

Jag lär hämnas på fanskapet, men inte genom grov misshandel, utan jag kommer låta honom vara med i min novell "Snickarn", där han lär bli sodomiserad och slagen utav bara helvete.

Tack & hej, fettopastej.

Flight 666.

I morgon är det biopremiär för Flight 666 - en dokumentär om Iron Maiden. Naturligtvis kommer den inte visas i Linköping (sån tur har inte jag) så därför blir det väl att segla iväg till piratbukten och hala svart flagg. Och så undrar branschen varför fildelningen frodas? Det roliga i sammanhanget är att Iron Maiden aldrig varit fientligt inställda till fildelning - tvärtom.

Naturligtvis tänker jag köpa DVD-n när den släpps, kosta vad det kosta vill.

Blandat.

Har inte skrivit på ett tag nu eftersom jag har jobbat som en dåre. Det har hänt lite allt möjligt på sistone.

I går fick jag dåliga nyheter. Jag började min karriär på Systembolaget i Motala, och en av jobbarkompisarna där har en man som redan då drabbats av prostatacancer. Nu har den tyvärr spridit sig till skelettet och han har enligt läkarna bara några månader kvar i livet. Jag behöver väl knappast tillägga att han är en av de snällaste människor som finns, då det är bara sådana som råkar ut för dylika jävligheter. Pedofiler, mördare och våldtäktsmän får inte cancer, fängelse på sin höjd.

I dag besökte jag Rabiats arbetsplats. Han var naturligtvis inte där, lat som han är. På vägen dit blev jag kulturberikad - en kärring i huckle kom fram med en sån där grej man stoppar i käften när man har astma och bölade på ett språk jag inte begrep mig på. Jag förstod dock att hon var ute efter pengar och jag röt till på allvar - "försvinn din påskkärring!" vilket tydligen roade de två fjortisarna som stod bredvid mig så pass att de ringde upp sina vänner för att citera mig. Någon av dem tog en bild med mobilen också så snart finns jag väl i något fotoalbum på Lunarstorm med rubriken "Ilsken hårdrockare skäller ut zigenarkärring".

Bibleblack.

Uppdatering.

Föregående inlägg kan ni stryka. Allt är väl och bra nu. Faktum kvarstår att kvinnor kan vara rediga satmaror när de vill, speciellt de kvinnor som är som jag själv i personligheten...

Måtte djävulen ta alla fruntimmer!

Det finns en mycket bra anledning till att Roland Jansson skanderade dessa visdomsord i Sällskapsresan. Mer säger jag inte, än att det är sant!

God jävla natt!

PK-media vs. Sverigedemokraterna.

Eftersom jag slängt min TV åt helvete så måste jag följa samhällsdebatten via nätet, och ett av de program jag följer är SVTs Debatt. Nu senast handlade om att Sverigedemokraterna är som alla andra människor. Det de gjort är att supa till på en finlandsfärja och på fyllan sjungit sånger, lyssnat på vad som anses vara fel musik och dragit skämt som anses vara "rasistiska". Vad Sverigedemokraterna inte visste om var att de hade en infiltratör i sin närhet. En liten rödstrumpa med dold kamera som arbetar för radioprogrammet Kaliber (SR såklart...) har suttit med en bunt fulla människor som betett sig därefter. Ett skämt löd så här:

"Vad kallar man en somalie med sesamfrön på huvudet? - En Quarter Pounder."

Är detta rasistisk? I så fall är jag och alla jag känner värre än Hitler.

Samt sjöng de en sång om Olof Palme och hans frånfälle. So what? Sången är en gammal borgardänga som i grund och botten är en kritik mot den löjeväckande polisutredningen. Självklart publicerar man inte detta, då det inte går i linje med den politiska vinkling man har.

Musiken då, jo de hade lyssnat på Ultima Thule. Anser man det vara Vit Maktmusik bör man å det snaraste sätta sig in i musiken. Ultima Thule är inte och har aldrig varit ett Vit Maktband. Nationalism är inte lika med Nazism. Vad man kan reagera på i sammanhanget är väl i så fall att UT är jävligt dåliga musiker...

I Debatt så talade man om detta och för en gångs skulle fick SD (representerade av Björn Söder och Jimmie Åkesson) en syl i vädret. Det är här jag börjar bli förbannad, för fanskapen satt och ursäktade sig! De står inte för vad de säger. "Det var olyckligt", "det var osmakligt" och en massa andra patetiska undanflykter. Skaffa lite stake för helvete och sätt batikhäxorna på plats istället för att framstå som olycksaliga fån! De har gjort vad de gjort, sagt vad de sagt och då får de fan i mig stå för det också!

Men men... detta är anledningen till jag inte röstar på SD - deras sedan några år tillbaka aldrig sviktande populism. "Skit i gräsrötterna, bara vi får röster genom feghet och skitsnack så löser sig allt."

Fy fan.

Glad påsk...

Har härjat tidigare i bloggen om hur det är att jobba på Systembolaget när det vankas storhelger, och påskveckan är inget undantag. Det är tack o lov inte lika intensivt som midsommar och jul, men man känner ju att man lever så att säga. Jag och sex kollegor jobbade över i kväll till 22:15 så morgondagen kommer att bli betydligt lättare att uthärda än om vi inte stannat kvar.

Det är detta som påsken är för mig - en tid då jag jobbar som ett svin. Att påsken enligt den verklighetsfrånvarande traditionen handlar om att socialistsvinet Jesus dog och återuppstod är mig fullständigt likgiltigt.

Skit samma, nu ska jag ta en kopp te och sen lägga mig.

Störigt fyllo.

I dag fick jag för mig att jag skulle laga currykyckling till middag. Detta ville jag avnjuta med ett glas halvtorrt vitt vin. Sagt och gjort, åkte in till stan och införskaffade en halvflaska och sedan var det bara att vänta en halvtimme på pendeltåget.

Sitter där i godan ro med ögonen stängda och lyssnar på musik när jag plötsligt känner den omisskänneliga stanken av lodis. Öppnar ögonen och se på fan, framför mig har ett rollatorfyllo parkerat sig och verkar säga något. Jag stänger av musiken och säger "Va?".

Lodis: Får man titta i sportpåsen?
Fargash: Nej!
Lodis: "Nej" säger han! Du vet väl vad en sportpåse är?
Fargash: Nej och jag bryr mig inte heller.
Lodis: Det är ju systembolagspåsen, hö hö!
Fargash: ...
Lodis: Du måste ju vara från Mjölby eller Motala eller nåt.
Fargash: Jaså...?
Lodis: Ja du begriper inte hur vi pratar här i stan.
Fargash: Ok...
Lodis: Jaja, jag har min egen öl här i väskan, så tro inte att jag tigger av dig.

Jag satte på musiken igen och då fortsatte ölfyllans mästare med att antasta kvinnan bredvid mig istället. När han var klar med henne lommade han iväg, antagligen för att förtära sin öl i en rostig gammal container.

The Big Bang Therory.

Försök att förstå följande: jag tittar inte på TV, trots detta existerar en TV-serie som jag älskar. Vad det handlar om är naturligtvis The Big Bang Theory.

När jag bodde hos min mamma (då jag hade tillgång till allsköns skräp-TV) tittade jag på skit som Ricki Lake, Vänner och The Fresh Prince in Bel-Air. När jag flyttade hemifrån hade jag bara tillgång till SVT och TV4. Sedan ett antal år tillbaka tittar jag inte på TV överhuvudtaget. Jag upptäckte att ju mer jag såg på TV, ju dummare blev jag. I lördags begravde jag min TV en gång för alla, och det känns jävligt skönt.

Så hur i Det Heliga Helvetet upptäckte jag då The Big Bang Theory? Jo det finns en person som känner mig bättre än jag känner mig själv (vederbörande tittar på TV alltför mycket) som misstänkte att jag skulle gilla det. Det gjorde jag. Hur fan kan man inte gilla det?

The Big Bang Theory:

Två nördar, varav en (Sheldon, min favorit) med all sannolikhet "lider" av Aspergers syndrom bor tillsammans med sin rumskamrat Leonard. En vacker dag flyttar den übersnygga kvinnan Penny in i lägenheten brevid, och ingenting är längre detsamma för de tvenne nördarna. Behöver nog inte förklara mer, eftersom serien innehar den prestigefyllda stämpeln "RAF" (Rekommenderat Af Fargash).

Punkt slut, titta på TBBT; gillar du det inte så är du efterbliven.

Facebook.

Avslutade (egentligen kan man dock inte avsluta det) mitt Facebook-konto för ett bra tag sedan, men aktiverade det igen nu i kväll. Fråga inte varför, för jag vet inte, bara nåt jag fick för mig. Och varför skriver jag om det i bloggen? Måste vara en kombination av extrem trötthet samt för mycket The Big Bang Theory (avsnitt 19 blev tillgängligt idag - jippie!!!).