onsdag 11 februari 2009

AFA visar återigen sitt rätta ansikte.

Söndagen den 8:e februari blev Vávra Suk, partisekreterare i Nationaldemokraterna och redaktör för Nationell Idag utsatt för vad polisen rubricerar som ett mordförsök. De ansvariga är föga förvånande AFA (Antifascistisk Aktion), en terrororganisation vars främsta syfte här i världen är att medelst våld och hot störta det demokratiska samhället. I samband med överfallet meddelade AFA att man tillskansat sig prenumerationsregistret på Nationell Idag, och att man kommer att publicera detta "inom en månad" (källa). Om man är prenumerant uppmanas man att avbryta sin prenumeration och sedan kontakta AFA för att bli borttagen från nämnda lista. ND har dementerat detta.

Nationaldemokraternas officiella pressmeddelande kan läsas här.

Jag har har sedan söndagen funderat i mångt och mycket om jag ska skriva om detta, då jag är smärtsamt medveten om att folk i gemen inte vet mer än vad kvällspressen vill att de ska veta om Nationaldemokraterna. Jag prenumerar på Nationell Idag och är förhoppningsvis inom kort medlem inom ND. Anledningen till att jag sökt mig till just ND är något komplicerat.

Vad jag hädanefter skriver lär få vissa att bli röda av ilska, men det skiter jag i. Ni som känner mig får gärna ta debatten med mig personligen, och ni som inte gör det kan göra det via PM på Flashback och/eller lämna mailadress i kommentatorfunktionen.

Jag är av naturen en mycket filosofisk människa. Mer än en gång har folk "väckt" mig ur mina tankar och frågat; "vad tänker du på?". Jag tänker på väldigt mycket. Jag kan stirra ut i tomma intet och fundera på allt i från arbetsuppgifter till Universums oändlighet. Ibland funderar jag på saker som är mer jordnära, saker jag känner att jag kan påverka. En av dessa saker är samhället vi lever i, vilket osökt leder till politik.

Politik är i min mening hur man vill att samhället ska se ut efter ens egen värdegrund. När jag gick i högstadiet var jag kommunist. Jag är inte stolt över det, men jag skäms inte heller. Tonåren går hand i hand med idealism, och vänsterideoligin är extra tilltalande under dessa sårbara år.

Men åren gick och jag blev äldre. Idealen förändrades. Efter många om och men fick jag ett arbete med allt det innebär, och jag började allteftersom bli vuxen. Vuxenlivet innebär ansvar, i första hand för sig själv, och i andra hand för samhället man lever i. Man lär sig även att det finns en oerhörd trygghet i de människor som finns i ens närhet, de man känner samhörighet med.

Jobbet är för mig mitt tredje hem (mitt andra hem finns hos Rabiat), där känner jag mig trygg. Även om jag vet att mina åsikter om samhälle och politik inte går hand i hand med de andra där så känner jag ändå att jag är omtyckt och uppskattad, ja till och med älskad av mina medarbetare. Jag måste tillägga att jag känner likadant för dem. Alla vet dock inte att jag sympatiserar med ND, och om de visste det skulle de per automatik förutsätta att jag gått och blivit nazist, trots att de känner mig.

Jag håller inte med om allt som ND förespråkar, lika lite som en Moderat eller Socialdemokrat håller med om allt som respektive parti förespråkar, men ND är det parti jag kan identfiera mig med mest vad gäller värderinger.

Jag ÄR värdekonservativ. Vad detta innebär är upp till var och en, men för mig betyder det helt enkelt ett enkelt att jag vill ha ett JÄVLAR ANAMMA här i samhället! Inget mer daltande med det ena och det andra! Ording och fucking reda!

Om vi ska ta upp det som ND oftast förknippas med, dvs invandringen, så anser jag att vi måste stoppa utomeuroperisk invandring omedelbart. Detta på grund av de konflikter och motsättningar detta innebär. "Men planeten tillhör väl alla?" tänker du väl nu. Ja, det gör den, men det betyder inte att vi alla är kompatibla att leva var som helst på planeten.
Alla människor föds lika, och vi har alla ett lika värde, men det innebär inte att vi alla har samma värderingar och därmed inte heller samma förutsättningar att leva tillsammans. Visst kan det fungera om endera parten avsätter sina egna värderingar, men det ska väl knappast vara den som tar emot främlingen som ska ändra sig?! Alla människor har RÄTT till sin egen nation, sin EGEN kultur. Vi i den fria världen måste verka för att till exempel Kurderna och Palestinerna får ett eget land. Men vi Svenskar måste också ha rätt till VÅRT eget land och kultur!

Ett av de största problemen vi har i Sverige idag gällande invandringen är rotlösheten. Ungdomar som antingen kommit hit som småbarn eller är födda i Sverige med invandrade föräldrar vet inte var de hör hemma. De känner sig inte hemma i det Svenska samhället, och de känner sig heller inte hemma i sina föräldrars samhälle (som de knappt känner till). Resultatet blir gängbildande och våld. Tro inte att jag hittar på, jag har personligen blivit utsatt för skiten, och jag är långt ifrån ensam. Sitt inte och tro att vi människor är mer civiliserade än andra djur i mån av revirtänkande. "Lika barn leka bäst.".

Vad har vi då mer då förutom invandring? Ja vi kan ta homoadobtioner. Ni som följt min blog kanske minns vad jag skrev angående Pridefestivalen? Så ser jag på saken; jag skiter vem du blir kär i och knullar, men försök inte framstå som en norm, för det är ni icke. Min övertygelse är och förblir att ett barn mår bäst av en mamma och en pappa, punkt slut. Om någon hittar vetenskapliga fakta (med tillförlitlig källhanvisning för en gångs skull, tack!) som bevisar motsatsen så är jag dock villig att revidera denna övertygelse. Gör vad fan ni vill för er själva, men hävda för i helvete inte att ni är "som alla andra" och skrik inte "diskriminering" så fort ett värdland nekar er adobtion.

Nu är det sent som fan, och jag vill gärna få åtminstone några timmars sömn i natt (är förkyld som fan). Kontentan av detta inlägg är jag "outat" mig själv som Nationaldemokrat. Om Du som läsare anser detta likvärdigt med nazism är det bara synd, för det har ingenting med verkligheten att göra. Jag vill bara demonstrera min avsky mot det våld som drabbade Vávra Suk; enda anledningen till att han råkade illa ut var på grund av sin politiska tillhörighet.

Skäms på er, AFA!!! 20 mot 1?! SKÄMS PÅ ER!!! Fega jävla kräk! Om ni tror att jag säger upp min NI-prenumeration på grund av detta så tror ni fel, tvärtom, jag blir än mer ståndfast.

2 kommentarer:

Farbror Leif sa...

Väl talat.

Det är väldigt märkligt hur visst politiskt våld accepteras av samhället, om de är de "rätta" som bråkar.
Man kan se detta väldigt tydligt i medierapporteringen där det talas om höger-extremister och vänster-aktivister. Det är en väldig skillnad i laddningen på epiteten de ges.

Jag är själv inte Nationaldemokrat, men hittar en del hos dem som tilltalar mig.
Men poängen är att man i en demokrati ska kunna ha vilka åsikter man vill utan rädsla för att bli misshandlad av sina meningsmotståndare samtidigt som media och regering mer eller mindre öppet hejar på.

Törs man inte säga vad man tycker bor man inte i en demokrati.

Gutegirl sa...

re: Nej, riktigt tokigt ex. inte kul.