Jag jobbar ju på Systembolaget och då vi säljer alkoholhaltiga drycker så har man som försäljare ett antal lagar och regler att förhålla sig till. Bland annat får vi enligt alkohollagen inte sälja till någon som är märkbart påverkad av alkohol eller annat berusningsmedel.Detta är i vanliga fall inget problem för mig, jag har några år på nacken så jag vet hur jag ska handskas med dem. Dessutom så är fyllona i 99% av fallen stammisar som man känner ganska bra. Jag har aldrig varit rädd på riktigt i en nekningssituation, dock blev jag ganska uppskakad första gången, och då var det en karl jag aldrig sett förut och som dessutom var ganska aggressiv.
I dag var dock annorlunda, eftersom fyllot som stod framför mig var min egen far... Jag vet mycket lite om hur hans livssituation ser ut nuförtiden, men att han gått ned sig så pass var en chock. Han såg tanig och härjad ut och stank ölfylla (ja, det finns faktiskt skillnad i bouquet beroende på vilken typ av dryck man berusat sig på).
Med tanke på att jag växte upp med karln upptäckte jag redan innan han kom fram till kassan att han var onykter. Han fick ingen fribiljett av mig - är du full så är du, familj eller inte. Jag fick senare reda på att han var inne i butiken, och blev nekad 10 minuter innan han försökte handla av mig.
Ångesten kom ju naturligtvis som ett brev på posten. Det var inte överjävligt, jag har lärt mig att hantera panikångesten, men en sak har tydligen inte försvunnit; skakningarna. Darrade som ett asplöv och var tvungen att lämna kassan för jag kunde inte ens hantera tangentbordet. Tror att skakningarna är ett resultat av dels ångest, dels att jag var så in i helvetes förbannad på farsgubben. Hur fan tänker man om man på fyllan går in på bolaget? Dessutom om ens barn jobbar där?! Pinsamt och rent ut sagt patetiskt.
Hur jag ska hantera det här vet jag inte.
2 kommentarer:
Usch, det där var ingen rolig läsning. Antagligen tänkte han att du är ju hans son och vill vara schysst mot gamla farsan.
Vilket hade varit en björntjänst i det här fallet.
Det där låter som en jobbig situation. Nu har jag ju inget med dina familjerelationer att göra, men nästa gång han dyker upp så kan du ju sticka åt honom ett visitkort från AA eller någon liknande organisation.
Många "på bänken" skyller sin situation på "samhället" och diverse släktingar och försöker konstant skuldbelägga föräldrar, barn, ex-fruar etc. så fort de får tillfälle.
Man kan inte hjälpa någon som inte vill bli hjälpt så om han kastar bort visitkortet så är hans vidare öden inte ditt fel.
Skicka en kommentar