I kväll höll jag i en whiskyutbildning på en av butikerna här i stan. Det flöt på smidigt och bra, så jag var för ovanlighetens skull ganska glad i hågen när jag stod och väntade på pendeltåget. Som vanligt hade jag hörlurarna djupt begravna i hörselgångarna och avnjöt Wuthering Heights eminenta skiva The Shadow Cabinet. Precis när det underbara solot sparkar igång i låten Faith så hör jag ett brölande på andra sidan spåret.
Jag stänger av musiken och tittar mig omkring, och se på fan; tre fjortistjejer sitter på en bänk och är mitt inne i en fascinerande diskussion om vilken dryck som är mest effektiv om man ska bli riktigt full. "Vitt vin!" proklamerar fjortis #1. "Näe, de e ju cider fattaruväl?!" replikerar #2. "Men man blir ju typ fullast på drinkar, för det har ju typ sprit å sånt i sig" inflikar #3. Detta resonemang biter tydligen på #1 och #2 för de börjar med omedelbar verkan diskutera olika drinkar. Inte nog med fjortisarnas samtalsämne är idiotiskt, de kunde dessutom prata om det med en volymnivå som gjorde att jag, som stod 35 meter därifrån kunde höra vartenda ord.
Ett tiotal meter brevid fjortisarna står fem stycken män i 25 årsåldern. Dessa är lika högljudda som fjortisarna, med en markant skillnad: de kan inte stå still på samma punkt längre tre sekunder. De tar små steg fram och tillbaka, och flaxar dessutom vilt med armarna på det där sättet man kan se gettofolket gör i Jerry Springer. Vad männen pratar om vet jag inte, då mina språkkunskaper är limiterade till Svenska och Engelska, samt några i många sammanhang opassande fraser på Tyska. Vad de än pratar om så gör de det med en omänsklig ljudnivå. Allvarligt talat, jag har sett ursinniga mongon bete sig mer civiliserat.
Ju mer jag ser mig omkring, ju mer förfärad blir jag. Överallt står små enklaver av härjande människor. Tonårspatrask gastar i mobiler, ungjävlar skriker på sina föräldrar, medelålders par gormar på varandra. De enda som kniper käft är jag och den lilla tanten som står brevid mig. Hon ser lika förfärad ut som jag, med all rätt. På med musiken igen och volymen på max. Ska jag dränkas i ljud så väljer jag hellre en talangfull hårdrocksextett framför människor utan vare sig självinsikt eller hänsyn.
Tomorrow’s Rain – Ovdan Review
3 timmar sedan
1 kommentar:
Jag tror att jävligt många har ett enormt uppmärksamhetsbehov, huvudsaken är inte vad man säger utan att man syns och hörs.
Den som gapar högst får ordet, och "respekt" i vissa kretsar.
Jag åkte buss för några helger sedan och tvingades lyssna på en finnig fjortis som skrek i sin mobil om hur många tjejer han hade satt på.
Den första impulsen var att säga "De enda nakna tuttar du sett förutom morsans är i tidningarna du har under kudden". Men jag höll mig.
Nu finns det säkert de som påstår att det är ett tecken på uppmärksamhetsbehov att ha en blogg, men det skiter vi i tycker jag. :)
Skicka en kommentar